Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Karin ville leva – men fick inte bli en kostnad

Hundarna var Karins stora glädje. Under påskhelgen orkade hon inte leva längre. Nu skriver hennes bror Anders om självmordet och hur den psykiska ohälsan inte får den status den förtjänar inom vården. Foto: SANNA ANDERSSON
Karin tog sitt liv, 45 år gammal. Foto: PRIVAT
Karins bror Anders Olofsson. Foto: PRIVAT

Ett annat slut hade varit möjligt. Eller rättare sagt en fortsättning. Ett liv. Men Karin var chanslös i sin match mot vården.

Vad kostar inte ett självmord samhället? Satsa pengarna när en person fortfarande lever i stället, skriver brodern Anders Olofsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | SJÄLVMORD. Min mamma gick bort i cancer 2005. I år förlorade jag min syster som hade diagnosen bipolär. Två allvarliga sjukdomar med potentiellt dödlig utgång, men där utfallet också kan bli ett annat med rätt vård. Skillnaden är dock stor för patienten, beroende på vilken åkomma man har oturen att drabbas av.

På påskafton var min syster Karin hemma hos mig och fikade. Fyra veckor tidigare hade hon gjort ett allvarligt självmordsförsök, men den här dagen mådde hon bra och ville komma och fika med mig och pappa. Det blev en fin stund. Den bästa tillsammans på länge.

Tjugofyra timmar senare var hon död. 

Jag körde hem hennes bil. Två timmar efter att hon själv kört den till platsen för sin död, så körde jag hem den igen till hennes hus. Polisen frågade, jag sa ja. Vi fick hennes telefon. Hittade ett mejl till en psykolog, ”jag befinner mig i akut kris”, skrivet bara en timme innan hon tog sitt eget liv.

Det mesta var kaos i hennes liv sista halvåret. Jobb, relationer, ekonomi. Den fulla vidden stod inte klar för oss förrän det var försent. Detta trots att ropen på hjälp varit många. Så många att man knappt reagerade. Det var som en del av henne. Där andra delar sin lycka på Facebook, delade hon sin olycka.

Hon fick träffa en kurator ett par gånger. Ingen psykolog. Det skulle visst bli till hösten. En obefintlig vårdplan är en billig vårdplan.

Skrevs ut ett dygn efter självmordsförsöket

Borde vi ha gjort mer? Med facit i hand är det lätt att lägga pusslet. Om. Om inte. Men vi i familjen har beslutat oss för att inte känna skuld. Vi kunde inte ha räddat henne. Hon var psykiskt sjuk. Många som lever med bipolär sjukdom klarar det bra, men i kombination med en usel självkänsla, som i Karins fall, kan det bli problem. Hon behövde professionell hjälp. Jag hade inte större chans att bota henne än jag kunde ha gjort något åt mammas cancer.

Så vilken hjälp fick Karin? Knappt någon. När vi hittade henne efter det förra försöket var hon förtvivlad över att hon misslyckats. Hon blev körd till Falu lasarett. Där tillbringade hon ganska exakt 24 timmar innan hon blev utskriven. Trots löfte om att vi skulle få prata med ansvarig personal först, eftersom vi misstänkte att hon inte skulle ge dem hela bilden.

Det gjorde hon inte heller. Allt var lugnt nu, bedyrade hon och blev trodd. Kroppen ansågs läkt, och själen tydligen också. Ett mirakel. Vi hade inget annat väl än att åka och hämta henne. Ett dygn efter att vi sett ambulansen åka i väg, så släppte vi av henne utanför hennes hus igen. Ensam. Vi fick inte följa med in. Hon skulle klara det här på egen hand.

Karin ville leva – men fick obefintlig vård

Ja, sen gick det som det gick. Hon träffade på eget bevåg en präst och skrev till Navid Modiri vars podd om självmord hon lyssnat på. Ville ha hjälp. Ville leva. Men från vården? Hon fick träffa en kurator ett par gånger. Ingen psykolog. Det skulle visst bli till hösten. En obefintlig vårdplan är en billig vårdplan. Några pengar fick det tydligen inte kosta. Inte medan hon levde. 

Så tog hon sitt liv. Och då blev det i stället väldigt dyrt. Vad kostar ett självmord? Polisinsats med storhelgstillägg och därtill psykologhjälp för vittnen och andra kostnader. Varför inte satsa pengarna när människan lever i stället för när hon är död?

I mammas fall fanns det egentligen inget vården kunde göra. Ändå gjordes det massor. Där förlängdes livet, eller pinan om man vill, så långt det bara gick och till vilket pris som helst.

Min cancersjuka mamma möttes av helt andra resurser

Ibland görs faktiskt det. Min mamma dog också på påsk. En annan slags död. Ett långsamt, horribelt borttynande i lungcancer. Hon kvävdes till döds. Där fanns det egentligen inget vården kunde göra. Ändå gjordes det massor. Där förlängdes livet, eller pinan om man vill, så långt det bara gick och till vilket pris som helst. Det var sjuksäng och syrgastuber i hemmet och jag minns inte allt.

Visst var vi tacksamma då, säkert mamma också, över någon månad extra. Men hon gick en match mot en överlägsen motståndare. Det fanns bara ett slut. För min syster var det inte så. Ett annat slut hade varit möjligt. Eller rättare sagt en fortsättning. Ett liv. Men hon var också chanslös i sin match, mot vården. Hon förlorade. Vi förlorade. Ingen vann.

Cancervården är fantastisk och ska så vara. Men den tilltagande psykiska ohälsan är en annan typ av cancersvulst. På hela samhällskroppen. Det är hög tid att den får den status inom vården som den förtjänar.

 

Av Anders Olofsson

Bror till Karin

 

LÄS MER: Jonas Gardell: Hur kan vi svika dem som drabbats av det allra värsta?

LÄS MER: Fyra personer tar sitt liv – varje dag

LÄS MER: Rasmus, 23, tog sitt liv: ”Förlåt till er alla som jag har sårat”

LÄS MER: Dennis försökte ta sitt liv: "Ingen vill höra en 13-årig kille prata känslor"

LÄS MER: Sissela, 25, planerade sitt självmord – räddades av sin mamma 

 

HAR DU SJÄLVMORDSTANKAR?

• Ta alltid självmordstankar eller planer på allvar. Bevara lugnet, men vidta åtgärder.

• Prata och våga lyssna. Uttryck din oro och ställ frågor. Ge konkreta exempel på varför du tror att det finns en självmordsrisk. Visa empati och döm aldrig. Men vidhåll att alla har ett eget ansvar för sina handlingar.

• En självmordsnära person behöver träffa någon från psykiatrin på en gång. Ring 112 eller åk till en akutmottagning. Om möjligt – lämna inte personen ensam.

• Självmord är ofta impulshandlingar.

• Självmordsnära människor är ofta ambivalenta in i det sista. Det går att påverka dem. Betona att det går att få hjälp och att saker och ting kommer att bli bättre.

• Bris: 116 111, bris.se. Vuxentelefon: 077-150 50 50.

• Hjälplinjen: 0771-22 00 60.

• Jourhavande präst: Nås via 112.

• Svenska föreningen för psykisk hälsa: sfph.se

• Föräldratelefon: 020-85 20 00.

• Självmordslinjen: 90101

• Röda korset: redcross.se. Telefonjour: 0771-900 800.

• Jourhavande kompis: 020-22 24 44.

• SPES (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd): spes.se.

• Telefonjouren: 08-34 58 73.

• Källor: mind.se och www.spesistockholm.se.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!