Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Min syn på brottsligheten förenklas in absurdum

Forskare kan ha fel, men våra påståenden kan inte avfärdas med ”sunt-förnuft-argument” eller anekdotisk bevisning, skriver Jerzy Sarnecki.
Foto: YLWA YNGVESSON
Fredrik Marklund, polis och debattör.
Foto: PRIVAT

Polisen Fredrik Marklund är ännu en i raden av kriminalpolitiska debattörer som argumenterar med rubriker i dagspressen som grund. 

Den uppmärksamme ser att det pågår en nykonservativ mobilisering inom kriminalpolitiken, skriver professor Jerzy Sarnecki i en replik. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK. Man anser att fokus ska ligga på den brottslige individen snarare än det omgivande samhället och understöds av skrifter som förklarar brottslighetens utveckling ömsom genom invandrares kultur, ömsom förmenta konspirationer kring utvecklingen av svensk straffrätt. 

Man skyller även utvecklingen på kriminologer och deras forskning (sic!). Många debattörer inom denna inriktning tycks styras av ideologiska motiv och saknar grundläggande samhällsvetenskapliga kunskaper. 

Lösryckta citat missbrukas

Det är även populärt att använda mig som en ”god fiende” då jag, i kraft av min profession och tillgänglighet, är en av dem som ofta tillfrågas att i media kommentera brott och straff. Genom lösryckta citat bygger man en halmgubbe där min hållning kring kriminalpolitiska spörsmål förenklas in absurdum i syfte att kunna användas som språngbräda för politisk opinionsbildning.

Polisen Fredrik Marklund menar att svenska politiker lyssnat för mycket på Jerzy Sarnecki och därför inte skärpt straffen tillräckligt.

För att återgå till Fredrik Marklund så förstår han inte att det är intellektuellt ogörligt att genom ett enstaka extremfall beskriva och analysera ett helt system. När det gäller just det specifika fall han har valt, om han nu beskriver det korrekt, är det uppenbart att rättssystemet har misslyckats.

Forskning är inte åsikter

Marklund inser inte heller att när en forskare uttalar sig i en fråga som rör dennes forskningsområde så handlar det inte om åsikter. Forskare kan ha fel, men våra påståenden kan inte avfärdas med ”sunt-förnuft-argument” eller anekdotisk bevisning av någon som inte ens har besvärat sig med att läsa vad vi som forskar kommer fram till och på vilka grunder. 

När det gäller min syn på hur fängelsestraffet ska användas så råkar det dock vara så att jag inte har ändrat denna nämnvärt under årens lopp.

Under mina 45 år som forskare har jag skrivit mycket om brott och påföljder. Mina böcker och artiklar är tillgängliga för alla läskunniga och det är knappast meningsfullt att försöka sammanfatta dem här. Låt mig ändå nämna att det finns mycket omfattande, världsomspännande forskning om effekterna av fängelsestraff och att slutsatsen är att fängelse fungerar brottsförebyggande i vissa sammanhang och inte i andra. Den samlade gigantiska kunskapsmängden på området uppmanar politiker att använda denna påföljd med omdöme. 

Skillnad på straffansvar och straffets effekt

I forskarrollen ingår att ändra uppfattning till följd av nya forskningsresultat. När det gäller min syn på hur fängelsestraffet ska användas så råkar det dock vara så att jag inte har ändrat denna nämnvärt under årens lopp. Min uppfattning angående detta är väl dokumenterad sedan länge och tillgänglig i såväl mina böcker som i statliga utredningar där jag har anlitats som expert. 

Marklund och andra blandar ihop grunder för straffansvar med forskning om fängelsestraffets effekter. Man kan alltså hävda att generella straffskärpningar ger små effekter på brottsnivån samtidigt som man framhåller vikten av straffansvar samt anser att farliga personer bör inkapaciteras. 

Längre straff för återfallsförbrytare

Detta formuleras t ex i detta citat från en 30 år gammal utredning där jag medverkar:

”Den stora mängden av vanliga människor skall inte behöva avstå från trygghet och livskvalitet av hänsyn till en våldsverkare. Vi tror inte att längre fängelsestraff kan påverka våldsbrottsligheten i stort och vi förordar inte heller att fängelsetiderna generellt förlängs. Vid återfallsbrottslighet bör emellertid längre strafftider övervägas. Skyddsaspekterna får inte negligeras när det är fråga om upprepad våldsbrottslighet.” 

Vi behöver kunniga poliser

I sin artikel avslöjar Marklund oroande brist på kunskap både i frågor rörande brottslighetens orsaker och hur kriminalpolitiska beslut fattas. Att han arbetar som polis är i detta sammanhang en försvårande omständighet. I dag behöver vi, kanske mera än någonsin, kunniga poliser som bidrar till utveckling av polisens förmåga att se till att grovt kriminella kan dömas för sin brottslighet och inkapaciteras. 

Parallellt med detta behöver vi socialpolitiska, arbetsmarknadspolitiska, bostadspolitiska, skolpolitiska m.m. åtgärder, inte av omsorg om de kriminella utan, för att minska rekrytering till de kriminella miljöerna. Endast genom en kombination av åtgärder kan vi minska antalet brottsoffer. Det sistnämnda vill varken Marklund eller hans likasinnade förstå.


Av Jerzy Sarnecki

Professor i kriminologi 

LÄS MER: Ingen kan skruva verkligheten som Jerzy Sarnecki