Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Min fina bror är ingen fuskare

Sara Lindinge.
Kenth.

Min fina bror har inte blivit ett dugg mindre utvecklingsstörd, det är jag helt säker på. Ändå verkar Försäkringskassan tycka att hans funktionshinder nu är borta – eftersom de nekar honom assistans, skriver Sara Lindinge.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Detta handlar om min bror Kenth. Min högt älskade och alldeles unika bror. Han har en kromosomförändring som heter Angelmans syndrom. Han har till exempel svårt med balansen, svårt att äta på egen hand, sover inte speciellt mycket och kan inte förmedla sig. Dock förstår han enstaka ord. Kenths diagnos innebär att han är lika långt utvecklad som en 1,5-åring.

Kenth kräver inte mycket, men han är däremot helt beroende av att andra människor hjälper honom dygnets alla timmar. Sådant som för oss är helt vardagliga saker, men som är livsviktiga för att hans liv ska fungera.

Kenth har livsglädje. Han blir överlycklig när han får en ny taxfree-katalog med blank framsida och med bilder på godis i. Han kan sitta i timmar och kämpa med att få upp en igentejpad plastburk för att brista ut i glädjetjut när han slutligen kan öppna den och ser att det kanske ligger några non-stop där i.

 

LÄS MER: Utan personlig assistent är jag ingen

 

Socialstyrelsen konstaterar på sin hemsida att ”det finns ingen botande behandling vid Angelmans syndrom”. 2014 beslutade Försäkringskassan att Kenths grundläggande och andra personliga behov uppgick till 115 timmar per vecka.

Samma försäkringskassa har nu har fattat beslutet att Kenths grundläggande behov plötsligt understiger 20 timmar per vecka och därmed försvinner också möjligheten till assistansersättning.

Detta beslut kan endast tolkas som att Försäkringskassan anser att min bror inte längre har något funktionshinder. Vad har detta helt vansinniga beslut baserats på? Min fina bror har inte blivit ett dugg mindre utvecklingsstörd på senaste tiden, det är jag helt säker på, för jag träffar honom rätt ofta.

 

Kenth har aldrig haft det lätt i livet och det är med bestörtning som jag och mina systrar nu ser att Försäkringskassan väljer att göra Kenths, och våra föräldrars liv, ännu mer motigt.

Våra föräldrar som precis hade kommit till ro med att Kenth hade fått det liv han har rätt till och att han utvecklades bra socialt och trivdes med sin tillvaro. Nu rivs allt upp igen och de får börja om från början. Hur mycket ska de behöva ta? Våra föräldrar har ständigt fått strida för Kenths rättigheter sedan den dagen de förstod Kenth var lite mer speciell än andra barn. Mycket mer än vad många andra föräldrar får göra för sina barns rättigheter där det i stället ses som en självklarhet. Så borde det givetvis vara i min brors fall också.

Varför ska behövande ställas mot andra behövande i vårt välfärdsland 2016? Varför är Kenths behov mindre värt än andras? Är vi verkligen på väg tillbaka i tiden då utvecklingsstörda blev placerade på intuitioner? Jag börjar bli rädd på riktigt.

Det talas om jakten på fuskare och omfördelning av pengar. Överutnyttjande... Men konsekvenserna för den som inte får hjälpen som behövs, blir hårda. Försäkringskassan har, hur man än vänder på det, ett uppdrag som regeringen har tilldelat dem. Ett uppdrag som är reglerat i regler och paragrafer och besluten ska vara grundade utifrån det och varje individ. Försäkringskassan ska inte ha som standardförfarande att lämna ett nekande beslut och därmed slå många liv i spillror!

Kenth är ingen fuskare. Kenth vet inte vad det är. Kenth har behov. 

 

Sara Lindinge

Syster

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!