Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Min älskade stad står nu för dumhet och rasism

Per Nilsson är författare, bosatt i Sölvesborg. Foto: Lena Ehring
Louise Erixon (SD), kommunstyrelsens ordförande Sölvesborg.Foto: JOHAN NILSSON/TT

Det som händer i Sölvesborg är något alldeles nytt i Sverige, främmande och skrämmande.

Har ni inte lärt något alls av historien? skriver författaren Per Nilsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Jag har alltid med stolthet berättat att jag bor i Sölvesborg. Och jag har gjort det många gånger – under trettio år har jag gjort författarbesök runtom i Sverige, från Kiruna och Luleå i norr till Ystad och Skanör i söder. Många hundratals skolor har jag besökt, från stora förortsskolor till små byskolor. Och jag har berättat om den lilla vackra men okända staden mellan Östersjön och bokskogarna där jag bor, om Sweden Rock och Mjällby AIF, och att Jimmie Åkesson var elev på Bokelundsskolan när jag arbetade där som lärare.   

Numera känner alla i Sverige till Sölvesborg. 

Inskränkthet, inkompetens och rasism

Det började med kommunalrådet Emilie Pilthammars partyfoto där hon leker gruppsex för att håna kvinnor som anmäler sexuella trakasserier. Sedan kom Samstyrets 220 punkter där i synnerhet punkterna om kommunala konstinköp (När konst köps in av kommunen ska tidlös och klassisk konst som ger uttryck för och harmoniserar med kommunens historia, lokala identitet och fysiskt bebyggd miljö, sättas framför utmanande samtidskonst.) och flyktingmottagning (De som anvisats till Sölvesborg av Migrationsverket bör under etableringstiden i första hand i kommunens regi placeras i boenden i andra kommuner) kommenterades. Sedan kom beslutet att inte längre hissa regnbågsflaggan. Så var det biblioteksplanen och nedskärningarna inom kultursektorn. 

Ortsnamnet står numera för dumhet, inskränkthet, inkompetens och rasism. Det har skämtats nästan dagligen om Sölvesborg i radio och tv. Sverigedemokraterna vill naturligtvis gärna påstå att det bara är nollåttor, kulturelit och vänsterliberaler som är kritiska, men det är inte sant. Det som händer i Sölvesborg är något alldeles nytt i Sverige, främmande och skrämmande.

En jättestaty i brons föreställande Pilthammar hukande mellan en sverigedemokrat och en moderat vore kanske passande?

Nej till klimat – ja till öldrickande

Nu styr Sverigedemokraterna i Sölvesborg med moderater, kristdemokrater och det lokala SoL-partiet som lydiga stödpartier. I Samstyrets 220 punkter finns inte ett ord om framtidstro, miljö, klimathot, eller satsningar på kultur och barn och unga. Däremot ska näringsliv och öldrickande och privata initiativ inom vård, skola och omsorg stöttas, och man har många synpunkter på muslimska kvinnors klädsel. Väktare ska anställas av kommunen, språktester och drogtester införas. Och alla över 65 ska få gratis halkskydd, tack för det.  

I praktiken yttrar sig nu politiken i att fina, små och välfungerande kommunala demensboenden ska läggas ner och ersättas med ett privatdrivet boende med 60(!) platser. Och ambitiösa och hårt arbetande invandrare och flyktingar som utbildar sig för att arbeta inom vården skuldbeläggs som grupp när Robert Lindén (SD) påstår att det uppstått flera incidenter och att språkproblemen varit gigantiska.  

Punkt 3 på Samstyrets lista föreslår att det upprättas landmärken i Sölvesborg, som knyter an till stadens renommé. En jättestaty i brons föreställande Pilthammar hukande mellan en Sverigedemokrat och en Moderat vore kanske passande? 

Jag vill känna stolthet över Sölvesborg

Man kunde skratta om det inte vore så sorgligt, och om det inte kändes som om en isande vind drar genom samhället. Har ni inte lärt något alls av historien?

Mina barn har vuxit upp i Sölvesborg. Min farmor föddes på Listerlandet och jag tillbringade mina sommarlov här sedan jag var fem år. Jag vill leva i Sölvesborg, och kunna känna stolthet över min vackra hemstad.

 

Av Per Nilsson

Författare

 

Den här debattartikeln är en omarbetad version av en text som först publicerades i tidningen Sydöstran.