Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Miljöpartiet gör vattnet till en klassfråga

Benjamin Dousa, vd Timbro.
Foto: ALEX LJUNGDAHL
Mälarhöjdsbadet i Stockholm.
Foto: STINA STJERNKVIST / TT NYHETSBYRÅN

Trots att Sverige har en av världens längsta kustremsor tvingas människor trängas vid kommunala badplatser. 

Orsaken heter strandskydd och det är framför allt Miljöpartiet som sätter inbillad miljöhänsyn framför vanliga människors rätt till sol- och bad, skriver Benjamin Dousa, vd Timbro.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Strandskyddet är en av Sveriges många dolda orättvisor. Skyddet kom till på 50-talet för att säkerställa vanligt folks tillgång till vattnet. I realiteten har det blivit tvärtom. I dag hindrar strandskyddet all bebyggelse nära vattnet, minst 100 meter från strandkanten. Det innebär att varken en badbrygga eller en liten sommarstuga får byggas om den som äger marken inte lyckas få ett särskilt undantag från kommunen.

Det här har gjort att hus vid hav och sjöar har blivit en klassfråga. För många stora pampiga villor som i dag står vid vattnet byggdes innan strandskyddet infördes och omfattas därför inte av strandskyddslagstiftningen. Vi ser de här villorna från vattnet i rika kommuner som Danderyd, Lidingö och Nacka. Där har bara de med väldigt mycket pengar – ofta ärvda sådana – råd att bo.

Ett annat problem som strandskyddet har gett upphov till är att stränderna växer igen

Samtidigt är det uppenbart att det i Sverige finns plats för fler personer än bara de allra rikaste att få egen brygga. Sverige är ett av länderna i världen med flest sjöar, vattendrag och öar. Hela Sveriges kust- och strandsträcka är 424 000 kilometer. Det motsvarar ungefär tio varv runt jorden. I vissa kommuner finns det fler sjöar än vad det finns invånare, det gäller till exempel Arjeplog. En vanlig svensk familj skulle teoretiskt kunna få över 100 meter strand själv.

Ett annat problem som strandskyddet har gett upphov till är att stränderna växer igen och att allemansrätten undergrävs den vägen. För att kunna njuta av hav och sjöar krävs det att man kan ta sig till vattnet. Det är ofta inte möjligt eftersom kustremsorna på många håll blir igenväxta då markägarna inte har någon anledning att röja upp, eftersom de ändå inte får bygga på sin mark.

Missar stor orättvisa

Problembeskrivningen är känd och i januariöverenskommelsen fanns en välkommen punkt om att reformera strandskyddet. Och utredningen som skulle demokratisera våra stränder – och som Centerpartiet nu krävt att Löfven ska genomföra för att förtjäna partiets stöd – föreslog vissa förbättringar. Men en fundamental orättvisa brydde sig inte utredningen om. Den föreslog nämligen att områden som redan är bebyggda ska blir svårare att bebygga ytterligare. I praktiken innebär det att det skulle pressa upp priserna ytterligare just där människor helst vill ha sina sommarstugor, i områden som Tylösand, Skrea, Österlen och Tofta.

Miljöpartiet är det parti som framför andra motsätter sig en liberaliserad tillgång till vattnet. Motivet är biologisk mångfald, men vittnar också om en fundamental oförståelse för landsbygdens ekonomiska villkor.

Omvänd bevisbörda

”Charmen i att sitta vid sjön och njuta av en orörd natur bryts av villor som står tomma minst åtta månader om året”, skrev deras riksdagsledamot Maria Gardfjell i en debattartikel i Aftonbladet i februari. Som att sommargäster inte skapar nytta för en kommun året om.

Miljöpartiet motsätter sig strandskyddsutredningens slutsatser. Men även om utredningens förslag går igenom så kommer den cementera de strukturer som finns. Om regeringen på allvar vill stärka äganderätten borde strandskyddslagstiftningens bevisbörda vara omvänd. Alla markägare borde få bygga vid kusterna om inte särskilda skäl motiverar ett undantag i just det området. 

På det sättet kan landets enorma naturrikedomar skapa livskvalitet för vanligt folk – och fler än de med enorma förmögenheter kan få en egen stuga vid havet.


Av Benjamin Dousa

Vd Timbro


LÄS MER: Hotad frihet