Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Metoo användes som politiskt vapen mot mig

På vilket sätt jag skulle ha betett mig olämpligt framkom inte. Inga konkreta händelser eller situationer beskrevs. Tidpunkter redovisades inte. Inga namn kom fram, skriver Stefan Nilsson.Foto: MICHAELA HASANOVIC
Stefan Nilsson är riksdagsledamot.

Utan att veta vad jag anklagas för, och utan att få möjlighet att försvara mig, blev jag uppmanad att avsäga mig min riksdagsplats. 

Miljöpartiets rykte och rädslan för mediedrev var viktigare än mina dryga 30 år av politiskt arbete, skriver Stefan Nilsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | METOO. Metoo har för mängder av män blivit ett uppvaknande. Att så många kvinnor under så lång tid utsatts för många kränkande handlingar är oacceptabelt. Alla vi män måste läsa, begrunda och fundera på vårt eget beteende. Har vi på något sätt hört något vi borde reagerat på? Har vi kanske själva deltagit i trakasserier och övergrepp?

För mig är det självklart att varje människa ska behandlas med respekt. Jag har under många år drivits av att göra samhället lite bättre, varje dag. Några av de frågor jag har engagerat mig i är att förebygga självmord, förbättra det sociala skyddsnätet för barn och äldre, minska rökningen och minska vår klimatpåverkan. Jag tror på öppna samtal, ärliga diskussioner, raka budskap. Och vikten av att stå för mina åsikter och ta ansvar för vad jag gjort och gör. Så vill jag bemöta andra. Och så vill jag bli bemött.

 

LÄS MER: Stefan Nilsson lämnar MP efter anklagelser 

 

Inga konkreta händelser eller situationer beskrevs

Den 28 november i fjol inträffade något jag aldrig ens kunnat föreställa mig. Jag blev då inkallad till Miljöpartiets partisekreterare, två tjänstemän och en riksdagsledamot. Jag fick höra att ett mediedrev var på gång eftersom medlemmar känt sig obekväma med mig. En del inom MP Stockholms stad hade inte längre förtroende för mig. 

Genom att snabbt göra sig av med mig kunde ett parti som balanserar på fyraprocentsspärren värna och stärka sin profil som feministiskt.

På vilket sätt jag skulle ha betett mig olämpligt framkom inte. Inga konkreta händelser eller situationer beskrevs. Tidpunkter redovisades inte. Inga namn kom fram. Det som framgick var att inget av det jag anklagades för hade inträffat efter att jag valts in i riksdagen 2014 – det handlade om "gränslöst" och "olämpligt beteende" för många år sedan. 

 

LÄS MER: Anklagade MP-politikern Stefan Nilsson: "Jag känner mig rättslös" 

 

Utan att veta vad jag anklagas för, och utan att få möjlighet att försvara mig, blev jag under sittande möte uppmanad att avsäga mig min riksdagsplats. För partiets skull. Och för att "mediebilden kommer att fortsätta eskalera". 

Partiets rykte var viktigast – jag offrades

Det svindlade för mig. Allt arbete jag lagt ned på att driva Miljöpartiets politik, på att arbeta för ett bättre samhälle, på att samarbeta efter bästa förmåga, såg ut att ta slut efter några minuters samtal. Jag blev enormt ledsen. Besviken. Och minst sagt förvånad. Nolltolerans är inte ett mål, det är handling. Och den nolltoleransen måste gälla såväl externt som internt i partiet. 

Den som anklagas för något måste få veta vad han konkret anklagas för. Mina över 30 år av politiskt arbete var ointressant. Partiets rykte var viktigare. Rädslan för mediedrev var viktigast. Jag fick offras för att vinna politiska poäng. Genom att snabbt göra sig av med mig kunde ett parti som balanserar på fyraprocentsspärren värna och stärka sin profil som feministiskt.

Att tvingas bort utan att få veta för vad är inte acceptabelt i en demokrati. /.../ Vad säger tillvägagångssättet om det parti jag representerat under så många år?

Påtryckningarna gjorde att jag inte ville fortsätta i Miljöpartiets riksdagsgrupp. Däremot tänker jag slutföra den mandatperiod jag valts till. Att driva och rösta på Miljöpartiets politik i riksdagen är det kontrakt jag har med väljare och medlemmar. Jag beslöt också att dra tillbaka min kandidatur till riksdagsvalet 2018. All motivation försvann.

En del av en maktkamp

Det finns en tydlig maktaspekt på det jag utsattes för. I MP Stockholms stad har det pågått maktkamper och falangstrider i många år. I medlemsomröstningen om riksdagsvalsedeln fick jag stöd av 45 procent av medlemmarna. Jag har uppenbarligen ett stort förtroende i partiet. Det var tre tjänstemän – icke folkvalda – och en riksdagsledamot, som under sittande möte uppmanade mig att avgå. 

Att tvingas bort utan att få veta för vad är inte acceptabelt i en demokrati. Min plats som riksdagsledamot har jag fått av väljarna, efter en lång intern process och stöd från hundratals medlemmar. Vad säger tillvägagångssättet om det parti jag representerat under så många år?

Att vara riksdagsledamot är ett av de finaste uppdrag man kan få. Jag kommer att använda resten av mandatperioden till att förebygga självmord, till att minska rökningens skadeverkningar och till klimatfrågan.

 

Av Stefan Nilsson

Riksdagsledamot