Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Mer teater räddar
inte skolresultaten"

Flit, egen ansträngning och hårt arbete har fått ge vika för curlinggenerationens krav, skriver Rebecca Weidmo Uvell i en replik till Fridolin och Bah Kuhnke.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Utbildningsminister Gustav Fridolin och kulturminister Alice Bah Kuhnke påstår i sin artikel att var du kommer ifrån allt mer avgör vilka betyg du får. Och att vi kan utjämna skillnaderna med ”estetiska läroprocesser”, det vill säga mer kultur i skolan. Den här retoriken känns igen från bland annat Vänsterpartiet, som i debatt efter debatt häver ur sig att de socioekonomiska skillnaderna ökar i skolan.

Problemet är att det är fel. Helt fel faktiskt. Enligt både PISA och Skolverket i rapporten "Likvärdig utbildning" (2012) har inte socioekonomisk bakgrund fått ökad betydelse och kan inte förklara ökade skillnader i resultat mellan skolor. Faktum är att effekten på resultatet till och med minskat något sedan 2001. Ändå fortsätter vissa politiker att upprepa detta gång på gång. Och hur ska vi kunna lösa verkliga problem om vi bygger retorik och lösningar på något annat?

När till och med landets utbildningsminister bygger sin argumentation på ideologiskt ihopsnickrade påståenden i stället för på fakta fördummas debatten och vi riskerar att än en gång skjuta över målet. De som står med Svarte Petter är eleverna. Som vanligt.

Samma sak med påståendet att kultur ska kunna lösa problemen. Var finns referensen till etablerad forskning? För tittar man där och inte i Miljöpartiets partiprogram eller på Waldorf-skolornas hemsida hittar man svaret. Att den svenska skolans dåliga resultat kan lösas med framför allt två saker enligt såväl OECD som PISA: ökade lärarlöner och bättre lärare. Att minska klasser och öka resurserna är till exempel helt fel väg att gå. Kultur som lösning nämns alltså inte alls.

En annan sak som är verklig men som inte nämns i debatten är att en av skolans stora problem med sjunkande resultat finns i en särskild grupp – barn födda utomlands. Medan skillnaderna mellan barn födda i Sverige av utländska föräldrar och barn födda av svenska föräldrar nästan försvunnit sedan 1998 har skillnaderna mellan dessa barn och de födda utomlands ökat drastiskt. Idag har utlandsfödda över 45 meritvärdespoäng lägre än de andra två grupperna. Det är alltså här de stora problemen finns.

Ett barn som inte har fullständiga betyg i grundskolan kommer inte bli hjälpt av mer teater och dans i skolan. Hur ska fler timmar i bild fixa att ett barn knappt kan läsa? Lösningen är i stället bättre lärare, mer uppföljning och mer egen ansträngning. För det är något OECD också konstaterar - att svenska elever ger upp för snabbt. Och det är inte så konstigt, med ett samhälle som just nu domineras av offerretorik och rättighetsmentalitet. Där flit, egen ansträngning och hårt arbete fått ge vika för curlinggenerationens krav.

Om vi inte börjar prata om skolan baserat på verkligheten utan fortfarande låter oss luras av politiker med ideologiska baktankar kommer vi aldrig lösa den alarmerande situationen vi har i dag. Och det är att svika de redan svikna barnen.

 

Rebecca Weidmo Uvell, liberal debattör