Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Menar Panshiri att svensk kultur är överlägsen andra?

Mustafa Panshiri förvrider både min text och kriminologen P-O Wikströms teori, skriver polisen Nadim Ghazale.
Foto: Andreas Rosenqvist
Mustafa Panshiri är integrationsföreläsare och fd polis.
Foto: Mats Edman

Polisen Nadim Ghazale skriver slutreplik om invandrare och brottslighet:

”Mustafa Panshiris referens till svenskarna i Chicago för över 100 år sedan är svår att förstå poängen med.”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

SLUTREPLIK. I sin replik på min debattartikel gör Mustafa Panshiri ett bra jobb med att förvrida både min text och kriminologen P-O Wikströms teori för att det ska passa hans eget narrativ. Att jag skriver om längre straff, föräldrar, socialiseringsprocessen och det egna ansvaret låter han skickligt passera. Panshiri lyckas nästan med att förenkla min text till att enbart få den att handla om socioekonomiska faktorer, men missar målet. Det glädjer mig då ämnet är precis som min text: inte så simpelt. 

Har man läst ”Att vända utvecklingen” och det Panshiri själv hänvisar till av Wikström, ser man att det inte råder något motsatsförhållande mellan de två. Snarare är det precis tvärtom. Panshiri försöker göra en höna av en fjäder. 

Håll koll på hönan, den återkommer. 

Kan inte reduceras till ”goda värderingar”

Till en början använder Panshiri Wikströms moralbegrepp till något annat än vad kriminologer menar. Wikström använder det som ett vetenskapligt begrepp för att förklara varför en individ ser brottslighet som en möjlig handling och sedan väljer att agera så. I den artikel Panshiri hänvisar till påpekar Wikström uttryckligen den saken: ”Det är inte en moralistisk teori”. Panshiri, däremot, har i typisk moralistisk anda reducerat det till något så simpelt som ”goda värderingar”. Det är minst sagt knepigt. 

Jag beskrev inte ”Att vända utvecklingen” närmare då en rättvis sammanfattning kräver alltför mycket utrymme, men skulle jag få en replik så är det väl åtminstone av någon som läst materialet jag refererar till, tänkte jag. My bad.

Boken ett viktigt stöd för Polisen

Till skillnad från Panshiri arbetar jag direkt med polisens nationella lägesbildsarbete där boken utgör en viktig del av det arbetet och inte bara min åsikt. Det är således inte vilken ”studie” som helst som han försöker hafsa bort. Dessutom arbetar jag i dag efter 14 år som polis operativt mest med den sociala brottspreventionen som är huvudlinjen i hans replik. Självklart är värderingar och normer också viktiga förebyggande faktorer för att hämma en individs brottsbenägenhet. Men dessa hänger ju samman med de livsvillkor individen växer upp i. Vad kommer först – hönan eller ägget? 

För att en person ska kunna alstra självkontroll och prosocialt beslutsfattande måste det ske i miljöer där den typen av beteende kan få växa, enligt Wikström.

Bostadsområdet påverkar

Vad kallas dessa förhållanden nu igen? Var skapas dessa sammanhang, om inte i den miljö den unge befinner sig? Vi kan fråga kriminologen själv, som i artikeln säger att föräldrar, lärare och andra barn och ungdomar är särskilt viktiga. ”När det gäller dagens utsatta områden är detta en central fråga -- vad finns det för miljöer och aktiviteter som stödjer brottsnormer? Det är där man formas.” 

Med andra ord: familjen, skolan, bostadsområdet eller den övriga omgivningen som innefattas av och präglas av de livsvillkor jag skrev om.

Självklart är värderingar och normer också viktiga förebyggande faktorer. Men dessa hänger ju samman med de livsvillkor individen växer upp i.

Det långsiktiga arbetet mot kriminogena miljöer, kriminella beteenden och kriminella normer kräver som jag skrev tid, resurs och uthållighet. Tre saker som varken svensken eller politikerna har.

Jag skrev att livsvillkoren är kriminalitetens mamma. Ska jag verkligen behöva beskriva att en mamma är den som bär, när och ansvarar för något litet och formbart och som inte är benäget att ännu inte ta ansvar själv? Precis som de livsvillkor som vi lever under och präglar oss, främst under våra mest formbara år. För jag skriver också: ”om kriminaliteten vinner vägvalet ska brottslingen genom inkapacitering inte längre tillåtas skada eller påverka andra”. Det är då det egna ansvaret kickar in och ska behandlas därefter. 

Obehaglig referens till Chicago

Panshiris referens till svenskarna i Chicago för över 100 år sedan är skönmålad, historielös, inaktuell och svår att förstå poängen med. Eller jo, på ett vis är den givetvis begriplig: Om Panshiri menar att svensk kultur och svenska värderingar är överlägsna alla andra och om alla blir assimilerade fullblodssvenskar så upphör dagens problem. 

Då är poängen inte bara fullt begriplig, utan också lite obehaglig.


Av Nadim Ghazale

Polis