Medieskuggan är total över företagsorterna

Näringslivet kretsar inte kring Stureplan, skriver Helena Stålnert.
Foto: Institutet för Mediestudier

Det bor inte en enda journalist i Gnosjö. I de flesta andra företagsorter finns det mycket få journalister. Detta kan skada mediernas förmåga att skildra det svenska näringslivet, skriver Helena Stålnert, ordförande i Institutet för Mediestudier som kartlagt var journalisterna bor.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Svenska journalister bor långt ifrån svenska företag, inte minst tillverkningsindustrin.

Av den kartläggning som Institutet för Mediestudier genomfört framgår att journalistkoncentrationen är som störst i Stockholms innerstad, medan orter med många tillverkande företag som Gnosjö, Laxå och Olofström är helt utan journalister.

I tunga industriorter som Borlänge, Ludvika, Tibro, Trelleborg och Älmhult bor det betydligt färre journalister per invånare än genomsnittligt i Sverige och långt färre än i Stockholm.

Kartläggningen över hur journalisterna bor, kommun för kommun visar att de bor i de stora städerna, i medelklassområden, långt från industri-Sverige.

Det kan förklara varför medierapporteringen ger intrycket av att svenskt näringsliv handlar om vem som byter papper med vem runt Stureplan, om maktkamper och vd-löner. Det kan också vara förklaringen till att många människor som arbetar i företagen runtom i landet inte känner igen sig i medierapporteringen. Deras verklighet skildras inte.


När näringslivet bara speglas som ett spel om pengar och makt, där företagen mest beskrivs som en aktieplacering, är det långt ifrån den verklighet som de flesta människor i näringslivet upplever.

Och om man som läsare, tittare eller lyssnare inte känner igen sig i mediebilden kan det lätt leda till ett ökande journalistförakt, som skadar förtroendet för medierna.

Omkring 660 000 människor arbetar inom industrin och cirka 350 000 arbetar i de tjänsteföretag som har direkta uppdrag åt industrin.

Därutöver finns det förstås en massa människor i skolor, affärer och förvaltningar på orter som är beroende av företagen. För alla dessa människor var finanskrisens effekter på industrin våren 2009 en rysare.

I Stockholms innerstad märktes den inte alls. Här var det ingen som blev av med jobbet, fick kortare arbetstid eller sänkt lön. I Stockholm var det som vanligt fullt på krogar och caféer. På produktionsorterna i landet var det tomt.

Många av våra största företag har numera huvuddelen av sin verksamhet utanför Sverige. Men den verksamhet som finns kvar är avgörande för många svenska städer och orter. Där finns storföretagens underleverantörer, men där finns också många nya små företag, ofta avknoppade från de större. Nästan alla har det gemensamt att de har svårt att rekrytera personal. Storstaden lockar allt fler unga och urbaniseringen accelererar.


Det kan hänga samman med att så många av dessa orter hamnat i medieskugga. Berättelsen om de svenska företagen, om jobbens innehåll och livet på de här orterna berättas inte. Alltmer sällan i den krympande lokalpressen och nästan aldrig i nationella medier.

Journalister har ett stort inflytande över hur samhället skildras. Journalister har tolkningsföreträde när det gäller att göra urval och välja perspektiv på samhällsfrågor. Om det tolkningsföreträdet ligger hos en grupp som till stor del är samlade på samma ställe eller i samma sorts miljöer är risken uppenbar att bilden av samhället påverkas.

Det är klart att journalister precis som alla andra ska välja själva var de vill bo. Men då måste journalisterna också inse att man lever i en värld som inte delas av övriga landet. Journalistrollen innebär ett stort ansvar att se och tolka även den värld som inte är ens egen och den världen är dessvärre inte de svenska företagens.


Helena Stålnert, ordförande i Institutet för Mediestudier