Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Medborgarlön allt mer realistiskt instrument

Malin Ekman. Foto: Agnes Stenlund
Martin Ådahl. Foto: Peo Möller

Digitaliseringen leder oss till en ny verklighet där jobb som försvinner inte ersätts av nya.

Medborgarlön må låta som en politisk utopi, men det är dags att vi börjar se förslaget som ett realistiskt instrument, skriver Malin Ekman.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Idén om medborgarlön – villkorslös inkomst till varje medborgare en gång i månaden – låter som ett utopiskt skämt och behandlas därför som ett. Miljöpartiet dumförklarades allestädes när dess kongress nyligen föreslog en statlig utredning om saken.

Centerpartiets chefsekonom Martin Ådahl har i Svenska dagbladet kallat förslaget “förödande” och ser det som ett uttryck för en allmänt flummig politik. Men reaktionen framstår mer som ett reflexmässigt svar frammanat av beröringsskräck för ett begrepp med socialistisk klang än ett resultat av genomtänkt omvärldsanalys.

För vi går mot en ny verklighet som politikerna helst tiger om. En verklighet där jobb som försvinner inte ersätts av nya. Där automatisering och artificiell intelligens är byggstenar. Där kapitalismen går in i en ny era och förändras i grunden.

Det är populärt att spekulera i en eventuell framtida superintelligens som i värsta fall gör människan till en maktlös varelse med kort tid kvar på jordklotet. Men sådana kreativa spekulationer stjäl fokus från den fråga som borde diskuteras i stället: hur hanterar vi ett samhälle utan jobb åt alla?

 

Sambandet mellan jobb och tillväxt försvagas. Ledande teknikföretag sysselsätter stora kapital men har få anställda. Förhållandet gäller inte bara kända exempel som Instagram – som när Facebook köpte det för en miljard dollar hade 30 miljoner användare och 13 anställda - utan också på gräsrotsnivå. Jag har en vän som driver fler än 100 sajter men har noll medarbetare. Han är en skicklig entreprenör men knappast någon skapare av arbetstillfällen.

Försörjning kan självklart inte ”frikopplas från lönearbete”, skrev Martin Ådahl i SvD. En klassisk uppfattning baserad på att arbete skapar värde. Men den nya sortens värde är inte i första hand kopplad till arbete utan till ägande av användare, varumärke och teknik. Därmed undergrävs det tidigare givna sambandet mellan jobb och tillväxt.

Vissa talar om slutet för kapitalismen. Det är nog att ta i men i vilket fall markerar den nya kapitalkoncentrationen början av ett nytt slags kapitalistiskt system. Allt pekar mot att vi kommer behöva vänja oss vid en arbetslöshet betydligt högre än dagens. Nyligen konstaterade Steven Hawking, fysiker och framtidsprofet, att folk borde vara mer rädda för kapitalismen än för robotar. Om ägarna till den nya tekniken inte delar med sig kommer klyftorna att växa. En sorts Piketty-teori applicerad på teknikomvandlingen.

Politikerna har ännu inte vaknat. S gick till val med att lova en arbetslöshet under fem procent 2020. Det är lika naivt som om medieföretag i en tid av tidningsdöd bara skulle prata om hur man ska öka upplagorna. Stefan Löfvens sysselsättningsvision är inte bara orealistisk utan också ohederlig. För digitaliseringens effekter kan ingen regering råda bot på. Det vet politikerna om men att förmedla den insikten till väljarna vinner man inga röster på. Oavsett vilket parti man företräder, givetvis.

 

Per Schlingmann – en av den moderata arbetslinjens arkitekter – lämnade idén om full sysselsättning samtidigt som han lämnade politiken. I DN dödförklarade han arbetslinjen och gav en brasklapp mot ett av kapitalismens fundament: idén att människan när hon förlorar en syssla alltid skapar en ny.

Det kommer inte att uppstå nya jobb i den utsträckning som vi är vana vid och i en övergångsfas mellan olika ekonomier kommer de kompetenser som efterfrågas att saknas. Osäkert till ligger den medelklass som många av medborgarlönskeptikerna tillhör.

I den här kontexten framstår medborgarlön allt mindre som ett skämt och alltmer som ett realistiskt instrument. Medborgarlön – eller basinkomst – är en historiskt liberal idé som anammats av nationalekonomer som Milton Friedman och Friedrich von Hayek men betraktas som antikapitalistisk galenskap. De som räknat på det hävdar att ett införande inte skulle kosta mer än bidragssystemet eftersom de administrativa kostnaderna störtdyker.

De som förkastar idén argumenterar för att det måste finnas incitament att arbeta, men bortser från att incitamenten försvinner med jobben. Politikerna måste lyfta blicken och inte bara prata om att skapa arbeten. Medborgarlönen må låta som en politisk utopi, men ännu mer utopisk framstår en framtid där alla har jobb.  

 

Malin Ekman

Journalist

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!