Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Med sitt eget bästa framför medlemmarna

160 000 LÄSARE. Medlemmarna i Vision behöver en självständig tidning som granskar den egna verksamheten.

Visions kontrollbehov strider mot den princip som byggt upp den svenska  fackföreningsrörelsen, varnar Helena Giertta och en rad TCO-publicister.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Fackförbund är demokratiska organisationer som byggs upp av sina medlemmar, en del av en svensk folkrörelsetradition som bygger på deltagande, engagemang och fri debatt.

De flesta svenska fackförbund har valt att ge ut självständiga medlemstidningar som ger röst åt medlemmarna och fritt granskar förbund, arbetsgivare och politiska beslut. Att de har en självständig ställning är grunden för den trovärdighet som gör deras artiklar lästa och uppskattade av medlemmarna, citerade i andra medier och uppmärksammade i den politiska debatten.

Fackförbundet Vision har beslutat att inordna sin medlemstidning - Tidningen Vision, tidigare SKTF-tidningen - i förbundets kommunikationsavdelning och avveckla det bolag där tidningsredaktionen i dag finns. Beslutet innebär också att utgivningen minskar.

Mot bakgrund av hur effektiva tidningar är för att finna och förmedla kunskap och väcka debatt och diskussion är det tråkigt att Vision, ett förbund som växer, väljer att göra hårda besparingar på tidningsutgivningen. Men det verkligt allvarliga är att medlemstidningen nu berövas sin självständiga position.

Redaktionerna för medlemstidningarna hos de större förbunden inom TCO har alla en ställning antingen som egen enhet i organisationen eller som ett bolag. Det innebär en tydlig skiljelinje mellan medlemstidningen, som bedriver journalistik på medlemmarnas uppdrag, och kommunikationsverksamheten, som förmedlar ett budskap från ledningen. Genom sitt beslut frångår Vision denna praxis.

Att tidningen placeras under kommunikationschefen kommer att göra det mycket svårt för dess redaktion att kunna fortsätta att utifrån journalistiska principer fritt granska det egna förbundet och dess omvärld.

Underlaget för förbundets beslut tyder på att en nedmontering av självständigheten är själva avsikten. Skulle rollen som ansvarig utgivare läggas på någon utanför redaktionen blir denna nedmontering total och förbundets ledning tar fullständig kontroll över den information som når medlemmarna.

Att vilja "tala med en röst" och undvika att budskap "spretar" kan tyckas rationellt, men följer i själva verket en princip som är väsensskild från den som byggt upp svensk fackföreningsrörelse och gjort den stark. En stor demokratisk organisation behöver organ som granskar den egna verksamheten och forum som ger röst även åt medlemmar som ifrågasätter förbundets ståndpunkter, prioriteringar och agerande. Det skapar förutsättningar för en väl fungerande interndemokratisk process och bygger upp ett förtroende såväl bland nuvarande och potentiella medlemmar som bland opinionsbildare och beslutsfattare.

Det gör det möjligt att på ett trovärdigt sätt kritisera missförhållanden på arbetsmarknaden och i samhället.

Alla organisationer är föremål för diskussioner och möter kritik. Om inte förbundet erbjuder arenor för dessa slags diskussioner kommer de i stället att föras på andra ställen, utanför förbundet. I slutänden kan det göra det svårare för förbundets företrädare att överblicka och delta i den debatt som förs om den egna organisationen.

Läsarna är inte dumma. För att bli läst behöver en tidning förtjäna deras förtroende. Det kan bara ske genom att i både princip och praktik göra klart att tidningen är en självständig journalistisk produkt. Det får inte heller råda några tvivel om att den som vänder sig till dess redaktion med information garanteras källskydd också gentemot den övriga organisationen.

Läsarnas tillit och förtroende är förklaringen till att självständiga tidningar har ett helt annat genomslag än kundtidningar och informationsbroschyrer. De större förbunden inom TCO har alla valt lösningar för sina medlemstidningar som garanterar denna ställning.

Vi hoppas att Vision tar till sig de tunga argument som finns för att medlemstidningen ska ges en tydligt markerad självständig ställning och följer den praxis som finns bland TCO-förbunden.

Vi är övertygade om att en sådan medlemstidning bidrar till att Vision står starkare som demokratisk organisation och att de frågor som är viktiga för förbundets över 160 000 medlemmar får ett större genomslag i samhällsdebatten.


Alexander Armiento, chefredaktör för Publikt

Unn Edberg, chefredaktör för Finansliv

Lennart Frykskog, t f chefredaktör för TCO-tidningen 

Helena Giertta, chefredaktör för Journalisten

Annica Grimlund, chefredaktör för Lärarnas tidning

Susanna Lundell, chefredaktör för Kollega
 

Irene Wanland, chefredaktör för Vårdfokus