DEBATT | MIGRATION. Sverigedemokraternas opinionsmässiga framgångar har varit enorma de senaste åren. Ett av de främsta exemplen på detta är hur deras humanitära argument för stängda gränser, idén att bistånd i flyktingkrisens närområde är billigare och effektivare än asyl, i dag närmast betraktas som en vedertagen sanning och upprepas av politiker och debattörer utanför SD. Väldigt få har kritiskt granskat detta påstående och ifrågasatt dess premisser.
SD:s företrädare har vid olika tillfällen hävdat att bistånd i närområdet är 150, 500 eller till och med 1 000 gånger billigare än asylmottagning. Det är att jämföra äpplen med kaktusar. Skillnaden mellan valutastyrkorna är inte så pass stor att vi svenskar kan åka till Jordanien och plötsligt leva som miljonärer. Dessa uppblåsta Kalle Anka-siffror är resultatet av att hjälpen i UNHCR:s flyktingläger har drastiskt annorlunda kvalitet, omfattning och mål än mottagning och integration i Sverige.
Bra när pengarna stannar i Sverige
Det SD gör är att påpeka hur tält och majsgröt är billigare än lägenhet och en allsidig kost. Med samma logik hjälper vi fler pensionärer om de får bo i tältläger i stället för på ålderdomshem. Om vi däremot jämför insatser i närområdet av samma kvalitet och omfattning som det flyktingar får i Sverige är kostnadsskillnaden betydligt mindre.
Det är inte "billigare" för mig att skicka en hundralapp i flaskpost till Finland än att ge en tusenlapp till min fru. Även om den senare summan har större valör stannar de pengarna ändå i mitt hushåll.
SD gör också en tankevurpa när pengar som lämnar landet beskrivs som "billigare" än pengar som är kvar i det. Bistånd är naturligtvis bra och viktigt, ett rikt land som Sverige behöver dela med sig av sitt överflöd till fattigare länder. Men det är inte "billigare" än att människor i Sverige får pengar att spendera i den svenska ekonomin. Av samma anledning är det inte "billigare" för mig att skicka en hundralapp i flaskpost till Finland än att ge en tusenlapp till min fru. Även om den senare summan har större valör stannar de pengarna ändå i mitt hushåll, till skillnad från flaskpostpengarna.
Det främsta skälet till att retoriken om att "vi ska ge bistånd i stället för att ta emot invandrare" inte fungerar, är att invandrare ger bistånd. Världsbanken uppskattar att remitteringar som privatpersoner skickar till släktingar utomlands uppgår till en tre gånger så stor summa som allt officiellt bistånd. Studier från Global Utmaning visar att detta är vanligt även i Sverige, både asylinvandrare och arbetskraftsinvandrare skickar stora summor av vad de får in till sina släktingar ute i världen som många gånger befinner sig i krisernas närområde.
Därför behöver vi invandrare
Detta innebär att det inte på något sätt är säkert att vi hjälper mer genom att ge bistånd i stället för att erbjuda asyl, för mycket tyder på att asylinvandrarna är betydligt bättre på att ge bistånd än oss själva! Vi tenderar därtill att glömma bort internationella kriser när de inte påverkar oss genom invandring. Det är därför stödet för nödlidande i Yemen och Sydsudan är relativt frånvarande i svensk kontext. Vi behöver ofta invandrare för att bry oss om flyktingkriser, och de behöver oss för att få en trygg tillvaro och ha mer resurser att hjälpa närområdet via remitteringar.
Av dessa anledningar behöver vi sluta ge SD rätt i att bistånd skulle vara billigare och effektivare än asyl. Vi behöver ägna oss åt både och, för att rädda så många som möjligt. För att hjälpa krisens närområde, behöver vi hjälpa i vårt eget närområde.
Av Micael Grenholm
Pastor
Fil kand i utvecklingsstudier, medförfattare till boken "Jesus var också flykting"
