Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ungefär fyrtio procent av de inlåsta är barn

Johanna Jönsson. Foto: Janerik Henriksson/Tt / TT NYHETSBYRÅN
Lägret Moria, Lesbos. Foto: Johanna Jönsson.

Alla som kommit till Lesbos sedan avtalet mellan Turkiet och EU trädde i kraft 20 mars har stängts in i ett läger. Ingen kan svara på vad som kommer att hända med alla. För ingen vet, skriver Johanna Jönsson (C).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Just nu befinner jag mig på den grekiska ön Lesbos tillsammans med den ideella organisationen Vi gör vad vi kan.

Jag vet knappt hur jag ska börja eller vad av allt som jag ska välja att berätta om. Jag vill så gärna att ni ska förstå, men jag tror kanske inte att det går om man inte har varit här.

Vi har precis lämnat lägret Moria där någonstans mellan 2000 och 3000 människor för tillfället hålls inlåsta. Alla som har kommit till Lesbos sedan avtalet mellan Turkiet och EU trädde i kraft 20 mars har stängts in där. Fler kommer varje dag. Många organisationer har valt att lämna lägret i protest mot hur människorna där behandlas.

 

På bilden ser ni de grekiska kravallpoliserna som motar tillbaka en grupp demonstrerande inlåsta människor som ropar "Freedom, freedom". Medan vi stod där kom det ytterligare två stora kravallpolisbussar.

 Vi blev rejält utskällda av en polis för att vi tog bilder. Han var riktigt arg. Egentligen hade vi tillstånd att gå in i lägret idag, men på grund av att andra volontärer spridit bilder där inifrån så drogs alla tillstånd tillbaka. Eventuellt kan vi få gå in imorgon.

Genom stängslet pratade vi bland annat med en syrisk kille i min ålder som varit brand manager för ett känt klädmärke i Syrien. Han pratade bra engelska och beskrev hur hemsk situationen är därinne. Människor sover på golven utan filtar eller madrasser. Den som inte har några pengar får köa i timmar för att få ett äpple och en liten macka till middag.

Ungefär fyrtio procent av de inlåsta är barn. Många har en mamma eller pappa som väntar i något annat EU-land. Varken grekiska myndigheter, EU:s Frontex, UNHCR eller andra organisationer kan svara på några frågor alls om vad som kommer hända med alla. För ingen vet.

Killen vi pratade med hade sin fru och två små döttrar i Tyskland. Han sa att han kommer göra vad som helst för att ta sig dit. Skickas han tillbaka till Turkiet så kommer han fortsätta försöka, om och om igen. För vad har han annars för alternativ?

Den här situationen är helt ohållbar. Det måste öppnas fler lagliga vägar in i EU och till andra trygga länder runt om i världen. EU måste ta ett gemensamt ansvar och se till att mänskliga rättigheter värnas. Mer behöver göras för att människor inte ska tvingas fly. Vi måste göra allt vi kan för att människor på flykt ska få möjlighet att leva sina liv igen.

 

Johanna Jönsson (C)

Integrations- och migrationspolitisk talesperson

En kortare version av denna text publicerades först på Johannas Facebooksida

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!