DEBATT | SKOLAN "Elever som behöver stänga stöket ute hjälps inte av att få ha keps på inomhus. Ta hand om grundproblemet i stället", lyder ingressen på Malin Lernfelts text om keps i skolan.
Under veckan har vi som driver kampanjen #rörinteminkeps beskrivit just grundproblemet: Elever med adhd och autism får inte stöd och tillräckligt med anpassningar för att klara skolan.
LÄS MER: Kepsen löser inte stöket i skolan
En undersökning av Autism och Aspergerförbundet visar att över 50% av elever med autism inte klarar grundskolan på grund av bristande stöd och anpassningar.
KIND, som är Karolinska institutet och Stockholms läns landstings kompetenscenter för neuropsykiatri, har gjort en studie bland 5000 lärare.
Den visar att 3 av 4 lärare själva anser sig sakna kompetens för att undervisa elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Lärarutbildningen ger ingen sådan kompetens.
Lernfelt styrker inte sina påståenden
Malin Lernfelt skriver också att kepsen stänger in barnet i en bubbla och förhindrar viktig kommunikation och ögonkontakt. Möjligheterna att lära sig minskar snarare än ökar. Hon hänvisar inte till någon studie eller något som styrker påståendet. Vid autism är just svårigheten i ömsesidig social kommunikation en stor svårighet. Detta är mycket väl beforskat. Den annorlunda perceptionen, som gör det svårt att hålla ögonkontakt och lyssna samtidigt beskrivs bland annat väl av forskaren Olga Bogdashina i boken "Sinnesintryck och omvärldsuppfattning vid autism och Aspergers syndrom".
Forskaren och specialisten i neuropsykologi, Tatja Hirvikoski, förklarade i SVT förra veckan effekterna av att ha en hjärna som inte kan sålla bort stimuli i skolan. Det finns sammanfattningsvis ett gediget forskningsstöd och en stor beprövad erfarenhet bland personer med egen erfarenhet av hur det är att leva med ”intrycksallergi”. #rörinteminkeps står för rätten till anpassningar, kepsen är en symbol för vikten av stöd och anpassningar, för många med egen erfarenhet av intrycksallergi är den ett viktigt tillgänglighetshjälpmedel.
Kloka vuxna behöver se barnens behov
Malin Lernfelt skriver också att elever inte ska ha keps eftersom barnen måste lära sig respekt. Att våga se utanför sin egen ram innebär att ta till sig ny forskning och erfarenheter från personer som upplevt stark stress i skolmiljön och därför inte kunnat tillgodogöra sig undervisning på ett adekvat sätt. Som kloka vuxna behöver vi ständigt se nya enkla möjligheter för elever att få sin skoldag att fungera. Ett exempel är att få ha keps som skydd för intryck och ögonkontakt, vilket sparar energi och ger möjlighet till eleven att ägna sig åt kunskapsinhämtning. Väljer vi att se människan som en fri individ med egna möjligheter att påverka sin bästa inlärningssituation ger vi utrymme att släppa fördomar om att ett sådant hjälpmedel som kepsen skulle ha med uppfostran att göra.
Enbart en keps räcker förstås inte, skolans anpassningssvårigheter är mycket djupare än så. En stor grupp elever klarar på grund av bristande tillgänglighet inte skolan, de hamnar tidigt i utanförskap. Nationalekonomen Ingvar Nilsson har utvecklat en socioekonomisk modell för att beskriva samhällskostnaden för en misslyckad skolgång. Han hävdar att de 13 000 unga som hamnar i utanförskap kostar samhället runt 260 miljarder per årskull.
När Skolvärlden intervjuade Ingvar Nilsson i höstas berättade han att många kommuner väljer att inte satsa de 25 000–50 000 kronor extra som skulle hjälpa varje elev med behov av särskilt stöd. Prislappen per individ när de som unga vuxna hamnar i utanförskap blir sedan väldigt mycket högre.
Att denna stora elevgrupp på grund av bristande stöd och anpassningar hamnar i tidigt utanförskap är grundproblemet.
Annelie Karlsson, specialpedagog
Anna Sjölund, beteendevetare
Agneta Björck, verksamhetschef särskilt boende
Jiang Millington, aktiv i föräldranätverket Barnibehov
Georgios Karpathakis Jaenson, grundare Underbara ADHD
Premium
Premium
Premium