Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Mamma utan talan – när dottern försvinner i natten

En parkbänk i Blecktornsparken på Södermalm i Stockholm, där hundratals ungdomar samlas för att festa på kvällarna.Foto: PER JOHANNESSEN

Min dotter har slutat lyssna.

Flera kvällar i veckan möter hon hundratals andra ungdomar i en park full av alkohol och droger – och ingen kan göra något åt saken, skriver en socialsekreterare och mamma utan talan.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Jag arbetar som socialsekreterare med barn och unga som har det svårt. Jag är även en förälder utan talan. När våld har varit den konsekvens som använts både som bestraffning och när pappa varit arg, är det svårt att hitta andra fungerande alternativ. Jag lever i dag ensam med mina barn. På grund av hotbilden mot oss måste jag vara anonym.

Som förälder till ett barn som inte vill lyssna blir vardagen svår. Under sommarlovet vill tonårsdottern ut och träffa vänner. Vi bor utanför Stockholm och vid otaliga tillfällen har dottern råkat i klammeri med rättvisan och fått poliseskort hem. Varje gång anser polis att min dotter inte ska befinna sig så långt hemifrån och förmanar mig som förälder att hålla koll. Jag har koll. Jag vet var min dotter är men jag kan inte göra något åt det. Belöningar och konsekvenser slutade verka den dagen hon blev slagen av sin pappa.

Samlas i Blecktornsparken

Det senaste är att hänga i Stora Blecktornsparken på Södermalm, ”Bleckan” i folkmun. Jag försöker kontrollera om hon intagit droger eller alkohol men det är inte lätt att se. Jag har bett henne lämnat urinprov, något hon vägrar.

Jag har tät kontakt med fältassistenterna, vars uppgift är att ta kontakt med ungdomar som befinner sig i så kallade riskmiljöer. De säger att det brukar hänga ett hundratal ungdomar i parken om kvällarna och att de därför inte har möjlighet att identifiera min dotter och ha ett samtal med henne på plats.

I veckan var hon där igen. Jag ringde då en vän som bor på Söder som sa sig vara villig att promenera dit och kolla läget, något jag inte själv kunde då jag var hemma med de yngre barnen. Vi hade kontakt via sms under tiden. Jag ringde även ungdomsjour som sa att de skulle åka förbi.

Undrar andra föräldrar var deras barn är nattetid, vet de eller bryr de sig inte om det?

Under tiden gick min vän nedanför parken och rapporterade om flaskor som kastades från berget ner på gatan. Det var ett rus av röster och musik som hon jämförde med en livlig kväll på Gröna Lund. Hon mötte på en nittonårig ungdom på gatan som tyckte det var förskräckligt, inte för att ungdomarna drack alkohol eller kastade flaskor, utan för att det var så många. Han tyckte det var hemskt utifrån en coronasynpunkt.

Min väninna ringde polisen, då hon ansåg att det var fara för liv eller våldsbrott med alla dessa ungdomar samlade på en och samma plats. Hon hade gått mot parken och fick motta dödshot av en förbipasserande pojke som sagt åt henne att ”ringer du snuten är du död”.

400 ungdomar

När hon till slut kom fram i telefon till polisen sa de sig vara medvetna om läget, gjorde en notering om hotet och tyckte att hon själv skulle gå in i parken för att leta rätt på min dotter. 

Det var mörkt och omöjligt att identifiera någon där. Antal ungdomar var runt 400 den här kvällen, uppskattade min vän, de flesta minderåriga och vissa såg ut som 12. Det spelades musik, cigarettrök låg tungt i luften och alkoholen flödade. Min vän var rädd men gick ändå in. Hon fick frågan från en ungdom om hon hade något att röka, en annan frågade om hon kom från socialtjänsten.

Samtidigt sms:ade jag med ungdomsjour som tagit sig till parken och som även de hade ringt polis. Några ungdomar försvann när en piketbuss med fem poliser kom. De stannade ungefär i 20 minuter, hittade en ungdom som var kraftigt berusad som omhändertogs och så åkte de därifrån.

Polisen försvann

Dessförinnan framhärdade min vän till polis att det fortfarande var en folksamling på betydligt fler än 50 personer, att där fanns minderåriga som drack och att det med stor sannolikhet pågick droghandel. Polis menade att de var tvungna att alla fem åka med den enda omhändertagna ungdomen till stationen. Efteråt fortsatte festen och min dotter var kvar, min vän kunde inte hitta henne.

I samtal med ungdomsjour dagen efter bekräftade de att socialtjänst och polis är medvetna om situationen och att boende vid parken har klagat. När demonstrationen Black lives matter pågick var polisen snabba med att skingra skaran vid Sergelstorg. Men barnen i parken ges tydligen tillåtelse för sammankomster. Vad är det för skillnad?

Undrar andra föräldrar var deras barn är nattetid, vet de eller bryr de sig inte om det? Eller är de som jag, en förälder utan talan?

 

Av en socialsekreterare och mamma utan talan