DEBATT. Var ska ett Förintelsemuseum placeras – i Stockholm eller Skåne? Frågan har pendlat fram och tillbaka på stambanan, snarare med höghastighetstågens fart än med krängande boskapsvagnars. Över 75 år har gått innan frågan har blivit aktuell här i landet.
När den generation som samarbetade med tysknazisterna – många av läsarnas fäder och mödrar – helt försvunnit är det dags att slå sig för bröstet över den humanism som kännetecknat svensk politik de senaste decennierna. Man behöver ett monument över den medkänsla som enbart äkta antirasister äger.
Nå, var placerar vi då detta medömkans mausoleum? I Stockholm står museerna packade intill varandra och ur maktpolitisk synvinkel är Förintelsemuseet ett lättmotiverat lokaliseringsprojekt.
Blir det svensk malm i utställningen?
Det är ett behändigt museum. Sverige var utanför kriget så egentligen finns det inga artefakter att fylla rummen med. Infekterade guldtackor släpper väl inte familjen Wallenberg ifrån sig, på sin höjd några bleknade pass från Raouls Budapest som saknar pekuniärt värde. Kanske skulle också ett malmstycke från Lappland som min mor och alla hennes medsystrar bearbetade i Berlin som slavarbetare kunna erhålla en estetisk plats i en glasmonter?
Vem minns inte tennismatchen mellan Sverige och Israel då 7 000 Malmöbor – en treenighet av vänsterister, högerextremister och islamister – solkade ner stadens rykte?
Ett café eller en restaurang får väl ta upp resten av utrymmet som i alla andra museer. Där kan serveras realistiska Auschwitzportioner av ruttnande potatisskal, närodlat förstås. Eko från en förgången tid!
I dag lämnar judar Malmö
Malmö har gjort stora ansträngningar att få dit förintelseinstitutionen efter det att många Malmöjudar fördrivits från Skånemetropolen. Socialdemokraterna har varit särskilt aktiva, efter att den starke mannen Ilmar Reepalu och hans anhängares framfart även öppnat för Mellanöstern-antisemitismens råhet. Det finns all anledning att skyla över denna svarta socialdemokratiska epok som ännu inte är avslutad. Vem minns inte tennismatchen mellan Sverige och Israel då 7 000 Malmöbor – en treenighet mellan vänsterister, högerextremister och islamister – solkade ner stadens rykte?
Med denna politiska gängkriminalitet kan man räkna med att museet redan på första dagen kommer att vandaliseras. Precis som när min far på 60-talet öppnade sin skräddarverkstad med ett välkomnande hakkors inristat på entrédörren.
Jag föreslår Landskrona
Landskrona har visat ett visst intresse. Arbetslösheten är stor och Bjärepotatisen med måltidsskalet finns i närheten. Framför allt ligger den gamla fästningen Citadellet där som använts som kvinnofängelse och sedermera också för flyktingar som kommit hit, framför allt kring krigsslutet. Den gamla borgen ligger bakom en skyddande vallgrav som kräver en viss ansträngning för marodörer att ta sig över.
Min skräddarfar kom dit och vistades några veckor där i en cell som var rena lyxen jämfört med fångbaracken i Sibirien. Han kunde konstatera att de flesta av flyktingarna var tyskar och balter som flytt sina ogärningar för att finna en fristad i ett rysshatande Sverige.
Fina judiska anor
I Landskrona fanns på den tiden en judisk befolkning och en synagoga och inte minst juden Schlasbergs konfektionsfabrik, den första av sitt slag. Så staden kan stoltsera med fina judiska anor. Den har även haft Selma Lagerlöf boende där, dock innan hon i sista stund lyckades rädda Nelly Sachs från en säker död i Hitlertyskland.
Så varför inte Landskrona Förintelsemuseum som ett publikt dragplåster? Dessutom är Sverigedemokraterna starka där och behöver bli uppläxade. Och för Malmös socialdemokrater är det bara att ansluta sig: en kort komfortabel tåghalvtimme – tur och retur – i motsats till utställningens kz-gengångare.
Av Salomon Schulman
Läkare och författare
Premium
Premium
Premium