DEBATT. Integrationen i Sverige har misslyckats. Arbetslösheten bland utrikesfödda är skyhög. Otryggheten i förorterna växer. Den som växer upp i ett av Sveriges många utanförskapsområden riskerar att redan på förhand vara dömd till ett utanförskap med höga trösklar till arbetsmarknaden, svenska språket och aldrig riktigt känna sig hemma. Det är resultatet av en ansvarslös migrationspolitik och en kravlös integration. Det sliter sönder samhällsgemenskapen.
Vad som en gång i tiden beskrevs som problem begränsade till storstädernas förorter och därför något som landsbygden inte borde bekymra sig över, är i dag verklighet i långt fler områden än storstädernas miljonprogram. Den som fortfarande ändå tror det, bör med fördel åka på studiebesök till Borlänge, Ronneby eller Värnamo.
Samhällets låga förväntningar
Alla problem i samhället kan inte härledas till den oansvariga invandringen och kraftlösa integrationspolitiken, men det utgör en bra start.
Samhällets förväntningar på den invandrade är för låga. Den upplysta storstadsmänniskan kan läsa ett reportage om en syrisk invandrare som börjat spela fotboll och uttrycker att han trivs i Sverige. Det tillåter läsaren att tänka hur häftigt det är med integration och försäkras om att den verkar fungera. Det gör den inte.
Vi kan inte anta att alla som kommer till Sverige direkt anammar vår nästan världsunika syn på individualism, jämställdhet och sekularism.
Sanningen är att samma person sannolikt inte är självförsörjande ens efter 15–20 år i Sverige, enligt statistik från Entreprenörskapsforum. Att fler som kommit till Sverige ska kunna få ett jobb, arbetskamrater och egen försörjning är viktigt, inte minst för känslan av frihet och självförverkligande. Men det är lika viktigt att den kulturella och värderingsburna integrationen fungerar. Vi kan inte anta att alla som kommer till Sverige direkt anammar vår nästan världsunika syn på individualism, jämställdhet och sekularism.
Kulturell assimilation är målet
Därför kan och ska samhället kräva mer. Målet för integrationspolitiken måste vara kulturell assimilation. Att en invandrad lär sig svenska, tar till sig vår gemensamma värdegrund, respekterar lagar och institutioner, känner ett ansvar för vår samhällsgemenskap och identifierar sig som svensk.
Berättelsen om invandraren som ”mot alla odds” lyckas måste sluta vara ett undantag, det behöver bli regel. Det är avgörande för att sprickan mellan inrikes och utrikesfödda ska läka. Inte minst för att barnen till de som kommit till Sverige, ska slippa växa upp i ett kulturellt utanförskap fjärran från det svenska majoritetssamhället och aldrig riktigt känna sig hemma.
Det fria landets värderingar är viktigast
Alla människor har rätt att värna kulturella särdrag, sin egen tro, sina högtider och kulturella utryck. Det tillhör ett fritt land som Sverige. Men det får aldrig stå i kontrast till de värderingar som ligger till grund för samma fria land. Kvinnlig könsstympning, hedersvåld, radikalisering och förnedringsrån är problem som har vuxit fram i svenska förorter medan resten av samhället blundat. Beröringsskräcken har möjliggjort att det är fenomen i vårt samhälle och gör framtidsutsikterna för den som växer upp i dessa områden ännu svårare än vad de redan är.
KDU saknar den beröringsskräcken.
Striden om migrationspolitiken är inte över men när nu huvudfrågan alltmer handlar om integrationspolitik är det återigen KDU som går fram i ledartröjan. Assimilation är fullständigt nödvändigt för att Sverige ska ha en integration som läker sprickorna mellan inrikes och utrikesfödda så att fler ska kunna bli en del av samhällsgemenskapen.
De människor som kommer till Sverige under framtidens strama migrationspolitik, måste bli svenska på riktigt.
Av Nike Örbrink
Förbundsordförande KDU
LÄS MER: Många vill inte integreras – vad gör vi med dem?
