Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Madame Terror är helt osannolik

Jan Guillous senaste thriller, "Madame Terror", är en politisk skrift, full av faktafel och absurda resonemang.
Det skriver den före detta Foi-chefen INGEMAR DÖRFER. Han anser att hyllningarna till boken bara bekräftar delar av journalistkårens okunskap och antiamerikanska känslor.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

FAKTA

Ingemar Dörfer är före detta forskningschef på Foi och expert på amerikansk och europeisk utrikes- och säkerhetspolitik.
Han har besökt hangarfartyget John F Kennedy i Medelhavet, hon var precis så imponerande som Guillous säger i sin bok.
Dörfers thrillers, Operation Garbo-serien, sålde under 1970- och 80-talet nästan lika bra som Guillous böcker.

Alldeles till sig

blir de, recensenterna, när Jan Guillou trycker på alla de politiskt korrekta knapparna. En gnutta feminism, en dos folkrätt, lite personalsamtal. Det är bara krisgruppen som fattas. Nog är han värd en svensk medalj! Men "Madame Terror" är en politiskt absurd skrift, genomsyrad av Israel- och Amerikahat, bakom den måttligt polerade ytan av resonerande tolerans och pretentiöst religionsgrubbel. Redan premissen manar till skepsis. Det är USS Alabama, en amerikansk attackubåt som sänker den ryska ubåten Kursk i augusti 2000. Clinton och Putin gör en miljarddollardeal som ger ryssarna skulden. Denna historiska konspiration förblir hemlig trots att valkampanjen pågår i Amerika och republikanerna skulle vinna en jordskredsseger om den avslöjades. Inom amerikanska marinen finns hundratals vittnen, de flesta republikanskt sinnade. Skulle Bill Clinton, världens smartaste politiker, sätta sig i denna situation? Not bloody likely.

Men det blir värre

. Ryssland säljer sin mest avancerade ubåt (av moderniserad Alfa-ubåt från 1981) först till Kina och sedan i en hemlig deal till Palestina som saknar marin kompetens. Putin godkänner därmed en palestinsk attack på Haifa den 3 oktober 2006, trots att den ryska regeringen i onsdags uppmanade palestinierna att sluta slåss och börja förhandla. En miljon ryssar bor nämligen numera i Israel och relationerna med Moskva är utmärkta. Mahoud Abbas, Palestinas president, ger också anfallsorder. I verkligheten är Amerika och israel två av hans vänner.

Guillous kunskaper

om den anglosachiska världen är andrahands. I boken ljuger Tony Blair för andra gången i Parlamentet trots att han i verkligheten naturligtvis inte kan ljuga där och inte heller gjort det. Condy Rice och den palestinska spionchefen gör gemensamt narr av George W Bush. Not bloody likely. MI5 och MI6 utmålas som kvinnofientliga trots att MI5, till skillnad från i Sverige, har en kvinnlig chef, Dame Eliza Morningham-Butler, föregångaren av Stella Rimington. Folk och förband halkar omkring i tiden. Sedan 9/11 är Saudiarabien bestämt inte den femte statsmakten i Washington trots att Saudiarabiens legendariske ambassadör bandar Bin Sultan Guillou ovetandes för ett år sedan ersattes av Turkey al Faisal. Förenta staterna förfogar inte över nio utan elva hangarfartygsstyrkor. Sydafrikas luftrum försvaras alltsedan 1965 av Mirage III jaktplan. Jas 39 Gripen får man först om två år. Paul Wolfowitz har kanske dröjt sig kvar i Pentagon, men bara i Guillous fantasi.

Snobbismen är

skrattretande. Condy Rice, professor vid Stanford, blir oändligt mycket mer begåvad än babianhannarna George W Bush (Yale, där han hade bättre betyg än Al Gore, och Harvard Business School), Donald Rumsfeld (Princeton) och Dick Cheney (som bara studerat vid Wyoming State men var president Fords stabschef vid bara 34 års ålder). George W Bush inledde sitt krig mot terrorismen i september 2001, konstaterar Guillou. Enligt bokens ryske utrikesminister Sergei Lavrov (som i verkligheten är en klok och balanserad person) får den religiöst fundamentalistiske presidenten förmodligen sina instruktioner från Gud. Visst. Och Joseph Chamberlain med Winston Churchill vid sin sida startade det andra världskriget den 3 september 1939 då de förklarade Tyskland krig.

Men i Sverige

med bristande kunskaper om världen bekräftar boken en världsbild förmedlad av mediokra journalister, med gudskelov lysande undantag. I kvalitetsprogrammet God Morgon Världen dryper gästtyckare sin sarkasm över de brittiska myndigheterna när de jagar terrorister och komplicerar hans hemresa från Heathrow. Salute the spooks skriver Economist samtidigt. Varsågod och välj! INGEMAR DÖRFER