Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lyxknarkarna bidrar till att unga i min kommun mördas

Det fascinerar att vissa kommuner reagerar så starkt på att kopplas samman med ämnen som är vardag i rapportering kring andra platser i Sverige, exempelvis Botkyrka, skriver Ebba Östlin. Foto: JONAS LINDQVIST/TT
Ebba Östlin (S) är kommunstyrelsen ordförande i Botkyrka. Foto: Tobias Fischer

Den organiserade kriminaliteten kan endast elimineras om hela samhället agerar. Där ingår att stoppa narkotikahandeln. 

Det finns en ytterst stor fara i att prioritera en välkammad fasad framför att ta ansvar för ungas rätt till en levnadsålder över 25 år, skriver Ebba Östlin (S), kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Unga män dör i Botkyrka. Vi står inför en skrämmande framtid när individer och politiska företrädare upprörs mer av ansvarsdiskussionen än av att unga människor mister livet, familjer splittras och områden raseras av den svenska narkotikahandeln. Gängkriminaliteten är ingen nyhet för oss i Botkyrka. Det är en av vår tids och vår kommuns största och mest akuta utmaningar. Därför arbetar vi därefter.  

Gängens verksamhet finansieras till stor del genom narkotikaförsäljning och skulden riktas ofta mot unga gatulangare och importörer, med all rätt. Men det finns ingen handel utan köpare. 

Den som drar en lina på villaefterfesten, röker lite gräs på festivalen eller tar ett piller för varva ner bidrar till att Botkyrkas mammor mister sina barn.  

Regeringen vill bredda ansvaret

Regeringens senaste uttalanden kring den organiserade kriminaliteten handlar inte om att peka finger, det handlar om att synliggöra det breda ansvaret. Ett ansvar som inte slutar där betongen möter välklippta gräsmattor.  

Retoriken kring Botkyrka domineras många gånger av negativa epitet, trots att vi levererar exceptionella resultat på många plan och erbjuder en fantastisk plats att kalla hem. Men vi har våra problem, och väljer att se dem med öppna och ärliga ögon. 

Varför tål inte de välbärgade kritik?

Vi chockeras inte av, men kommer aldrig att acceptera, att det säljs knark i våra kvarter. Och vi blir inte förnärmade av att utkrävas ansvar. Vi agerar, det är vår roll. Vi vet att den organiserade kriminaliteten endast kan elimineras om hela samhället agerar. Där ingår att stoppa narkotikahandeln, även det som förtärs mellan champagneglasen en löningsfredag.  

Det fascinerar därför att vissa kommuner reagerar så starkt på att kopplas samman med ämnen som är vardag i rapportering kring andra platser i Sverige, exempelvis Botkyrka. Det finns en ytterst stor fara i att prioritera en välkammad fasad framför att ta ansvar för ungas rätt till en levnadsålder över 25 år. En naivitet som leder till enorma konsekvenser och som sträcker sig långt utanför kommungränserna.  

Brickor i ett livsfarligt spel

I dag kan två tonåringar sätta sig på tunnelbanans röda linje och göra en resa där den sociala distansen är långt mer än den geografiska. Där den ena säljer, den andra köper. Båda brickor i ett livsfarligt spel. 

Det är lätt förringa och normalisera, och det är då den organiserade kriminaliteten vinner. När vi upprörs mer av att behöva ta ansvar än att avsäga oss det. 

Vi välkomnar därför regeringens omfattande och stärkta satsningar för ett tryggare Sverige. Och vi står redo att ta vårt ansvar, och bjuder därför (när chocken av verkligheten lagt sig) in övriga kommuner att göra detsamma. 

 

Den här texten är tidigare publicerad i en kortare version i Mitt i Botkyrka.

 

Av Ebba Östlin (S)

Kommunstyrelsens ordförande, Botkyrka