DEBATT. Så har ännu ett läsår nått sitt slut och både vi lärare och elever kan äntligen pusta ut. Det har varit ett tungt och omvälvande läsår. För många av oss som arbetar i skolan kommer därför ledigheten som en livsnödvändig återhämtning.
Det har blivit allt tuffare att arbeta i skolan och det har blivit allt svårare att orka vara lärare. På detta finns det många vittnesmål. Man behöver bara lyssna efter och vara mottaglig för de undersökningar som har gjorts. Hur lärarna i skolorna mår är en bra indikator på hur bra det går för skolorna i landet.
Att vi lärare mår bra och orkar är också en viktig förutsättning för att vi ska hinna med vårt uppdrag: att fostra goda samhällsmedborgare, rustade med goda kunskaper och förmågor för att möta vuxenlivet.
Men just nu finns varken förutsättningarna eller möjligheterna för att uppnå det samhällsviktiga uppdrag som vi har fått oss tilldelat. Långt ifrån alla skolor och långt ifrån alla lärare varken hinner eller orkar med att fullfölja sitt arbete.
Fundamentala fel i skolsystemet
Med den här texten är min förhoppning att fler får upp ögonen för vad som sker i Skolsverige. För det är något som håller på att gå sönder. Något som trasas och bryts ned för varje år som går. Tillåt mig att redogöra för några av de mest fundamentala felen i det svenska skolsystemet:
Svenska skolor befinner sig i en marknad. I en marknad finns vinnare och förlorare. Så länge vi har en skolmarknad så kommer det därför alltid att finnas ”bra skolor” och ”dåliga skolor”. Det är så en marknad fungerar.
I en marknad konkurrerar företagen om kunderna. De medel som skolor använder för att konkurrera med varandra är därför betyg och varumärke. Detta leder förstås till betygsinflation och i förlängningen ett kunskapstapp (då betygen inte längre motsvarar elevernas faktiska kunskaper). Lärare pressas också till att sätta ett högre betyg för att behålla och förstärka sin skolas varumärke.
Nästan vem som helst kan öppna en skola idag, vilket leder till att man riskerar att få skolor med tveksam värdegrund, religiösa skolor, oseriösa aktörer och profitörer.
Skatteläckage där hundratals miljoner skattekronor årligen hamnar i fickorna på aktieägare.

Den svenska skolmarknaden, kombinerat med det fria skolvalet, både förtydligar och förstärker nuvarande segregation. Vi pratar om segregation av samhällsklasser, etnicitet, hudfärg, religion etc.
Massiva och obarmhärtiga nedskärningar och besparingar på skolor runt i landet har pågått (i det tysta) i snart två decennier. Det leder till att vi lärare måste undervisa fler timmar i veckan, med större klasser och med mindre tid för den pedagogiska för- och efterarbetet.
En orättvis och ojämlik skolpeng där friskolor, som generellt och statistiskt har ett lättare elevunderlag än kommunala skolor, kompenseras lika mycket som de kommunala trots att de har ett mindre ansvar.
Det fria skolvalet, hur underbart det än låter, kommer aldrig att vara helt fritt. Om alla barn och vårdnadshavare väljer skola så kommer vissa skolor alltid att vara mer attraktiva och vissa kommer att vara skolor som man väljer bort. Systemet är upplagt för att folk ska bli missnöjda då alla barn inte kommer att få de skolor de väljer då (de mest attraktiva) skolorna har ett begränsat antal platser. Vi borde inte ens kalla det för skolval. Snarare rör det sig om ett skolönskemål. Och ett önskemål är blott ett önskemål. Det är inte alltid säkert man får det man önskar.
Ignoranta och tondöva politiker
Det här är bara några av alla de många systemfel som redan finns i vårt skolsystem. Men som vanligt kommer ingen politiker att lyssna på oss lärare, forskare och utredare i frågan. Istället fortsätter de att vara ignoranta, arroganta och tondöva inför det faktum att svenska skolan befinner sig i ett fritt fall.
Ett skolsystem som inte ser ut som något annat i hela världen. Ett skolsystem som ingen, absolut ingen, vill ta efter.
Debatten har pågått nu i flera år och vi lärare har skrikit oss trötta och hesa om att förändring måste ske innan det är för sent. Men våra folkvalda lyssnar inte. De bryr sig inte. De skiter fullständigt i vad vi har att säga.
Trots att det är vi som dagligen rör oss i klassrummen och korridorerna bland elever. Trots att det är vi som känner av effekterna av deras skolpolitiska utspel. Trots att resurserna inte räcker till. Trots att vi blir sjukskrivna, trötta, gråtfärdiga och förbannade.
Sverige ett internationellt skräckexempel
Jag anser att det är vi som arbetar i skolan som har företräde i skolfrågor. Det är vi som sitter på de faktiska kunskaperna om hur skolorna fungerar. Det är vi som sitter på kunskaperna i hur man bedriver en god undervisning. Och det är vi som sitter på kunskaperna i hur man får barn att växa och bli till människor, till fullvärdiga och goda samhällsmedborgare.
Men i stället offras vi lärare och ignoreras när politiker leker affär och kastar tärning med vårt utbildningsväsende. Ett utbildningsväsende som för övrigt används som ett skräckexempel bland politiker i andra länder. Ett skolsystem som inte ser ut som något annat i hela världen. Ett skolsystem som ingen, absolut ingen, vill ta efter.
Av HP Tran
Lärare i Göteborg