Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Lyft blicken – alla ni som fördömer sexköp

Paolo Robertos sexköp har väckt enorm ilska. ”Men det är mycket som är vidrigt och som inte alls får samma politiska engagemang”, skriver Mike Enocksson.Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Mike Enocksson är statsvetare och socialdemokrat.

Ännu en gång har den politiska diskussionen om handel med sexuella tjänster kommit på tapeten. Och helt plötsligt blir nästan alla i det politiska etablissemanget hängivna marxister, skriver statsvetaren Mike Enocksson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Det sluts nämligen unisont upp i leden om att sexköp är ytterst förkastligt och något som måste bekämpas till det yttersta. Det är en makthandling som grundar sig i att västerländska män exploaterar kvinnor, ofta från öststatsländer och som tvingats hit för att kunna försörja sig själva och sina familjer. Det är en vidrig industri.

Men det är mycket som är vidrigt och som inte alls får samma politiska engagemang. Exempelvis hur barnarbete används i Kongo-Kinshasa för att utvinna de mineraler som vi behöver i våra mobiler, datorer och elbilar. Hur kambodjanska kvinnor arbetar ihjäl sig för slavlöner så att de kan tillverka kläder för den västerländska modeindustrin. Eller hur svensk vård- och omsorgspersonal sliter ut sina kroppar och får leva resten av sina liv på underdimensionerade pensioner. Vi har mycket exploatering runtomkring oss bara vi lyfter blicken.

Marxistperspektivet råder

Utifrån en trogen marxistisk världsbild är all form av försäljning av en arbetskraft för att säkra sin överlevnad förkastlig. Det är inget annat än kapitalismens exploatering av arbetarna som inte själva får se frukten av sitt eget anletes svett, utan som i stället hamnar i fickorna på giriga kapitalägare. Utifrån ett marxistiskt perspektiv är det ingen skillnad på stålarbetaren som måste sälja sin kropp till stålverket för att sätta mat på bordet åt sin familj och sexarbetaren som måste göra det samma.

Stålköpslagen har dock aldrig infunnit sig. Det vill säga att förbjuda stålindustrialisterna att nyttja sin makt att exploatera stålarbetarna. Istället för att avskaffa kapitalismen har vi i stället valt att försöka reglera den. Stålarbetarna har i stället organiserat sig fackligt, strejkat och förhandlat samt drivit på för en politisk reformering för att underlätta deras arbetsliv och reglera kapitalismens maktposition. På så sätt kringskars stålindustrialisternas makt, även om exploateringen i sig fortfarande existerar.

Fråga sexarbetarna

Men att jämföra att sälja sin kropp till ett stålverk och att sälja sin kropp till en bordell är väl ändå inte jämförbara ting? Det sexuella är väl det mest intima vi har och att kränka den gränsen är väl ett av de värsta brotten som kan begås? Den generella uppfattningen är nog så och bör kanske också vara så, men för att få de exakta svaren måste vi nog gå ner på en nivå där individerna själva får komma till tals, snarare än att de oombedda ska representeras av personer som inte har någon erfarenhet av deras liv överhuvudtaget. 

Det var ju också så arbetarrörelsen en gång uppstod, att exempelvis stålarbetarna organiserade sig för att föra sin egen talan i de sakfrågor som de själva hade livserfarenheter om och som de ville förändra till det bättre. Jag är nämligen av övertygelsen att om vi vill veta sanningen om hur ett samhälle mår så ska vi gå till de svaga, de utsatta och de förtryckta och lyssna på vad de har att säga. Kanske hade vi då haft ett samhälle som präglats av lagar som tillvaratog dessa gruppers intressen?

Hellre fackansluten än undangömd

Vad gäller stålarbete eller sexarbete i sig vill jag ogärna syssla med något av det. Men om jag var tvungen hade jag helst velat ta det jobbet där jag kunde organisera mig fackligt, omfattas av arbetsmarknaden lagar och regleringar samt veta att jag genom politisk aktivism hade kunnat reformera min arbetsplats – än att behöva jobba i en underjordisk värld.

Men som sagt, det är spännande att så många plötsligt är marxister inom det politiska etablissemanget. I alla fall när det är ett yrke som ska diskuteras.

 

Av Mike Enocksson

Statsvetare och socialdemokrat