Löfvens extrema politik hotar jobb och industrier

Snart kan cementverksamheten på Gotland stängas ned. Hur kunde detta överhuvudtaget hända – och vad är planen för att lösa krisen för att rädda jobb och investeringar? frågar sig M-topparna.
Foto: KARL MELANDER/TT
Ulf Kristersson, partiledare för Moderaterna.
Foto: STINA STJERNKVIST/TT
Elisabeth Svantesson (M), ekonomiskpolitisk talesperson.
Foto: FREDRIK WENNERLUND/MODERATERNA
Lars Hjälmered (M), närings- och energipolitisk talesperson.
Foto: Fredrik Wennerlund/Moderaterna

Industrin varnar för dramatiska konsekvenser om tillgången på cement stryps – det talas om att flera hundratusen jobb nu äventyras. 

Tyvärr är detta bara det senaste exemplet på hur regeringens agerande inverkar negativt på basindustrin, skriver Ulf Kristersson, Elisabeth Svantesson och Lars Hjälmered (M).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Näringsminister Ibrahim Baylan (S) frågades ut om den akuta cementkrisen på ett extrainkallat möte med näringsutskottet i riksdagen. I grund och botten: Hur kunde detta överhuvudtaget hända – och vad är planen för att lösa krisen för att rädda jobb och investeringar? 

Sedan Socialdemokraterna tillträdde 2014 har arbetslösheten utvecklats sämst i EU och Sveriges välstånd utvecklats sämre än nästan alla EU-länder. En orsak till detta är att de politiska villkoren för den svenska industrin försämrats i snabb takt.

Cement är grundläggande

Det senaste dråpslaget handlar om något så grundläggande som tillgången på cement. Tre fjärdedelar av all cement som används i svensk samhällsbyggnad tillverkas i Slite på norra Gotland. Som det ser ut kommer kalkbrytningen, som är nödvändig för cementproduktionen, att stoppas den sista oktober i år. Detta sedan företaget Cementa nekats tillstånd att fortsätta sin verksamhet på Gotland.

Hur kunde vi överhuvudtaget hamna i den här situationen? Hur ser planen ut för att säkerställa tillgången på cement i både det korta och det långa perspektivet?

Till bakgrunden hör att regeringen 2018 beslutade om nya så kallade Natura 2000-områden, bl.a. på Gotland. Redan då varnade många för att en konsekvens skulle kunna bli att cementproduktionen i Slite skulle behöva lägga ned. Nu kan vi vara där. Industrin varnar för dramatiska konsekvenser om tillgången på cement stryps – det talas om att flera hundra tusen jobb nu äventyras, och att varslen bara är några månader bort. Tyvärr är detta bara det senaste exemplet på hur regeringens agerande inverkar negativt på basindustrin.

Gruvnäringen

Från att ha varit en gruvnation i världsklass har Sverige de senaste åren tappat från plats åtta till plats trettiosex på den internationella ”gruvrankingen”. Det beror bland annat på otydliga regler och långsamma tillståndsprocesser.  Regeringen har som tillståndsinstans både avslagit och förhalat ansökningar från gruvnäringen. Och nu riskerar alltså cementbristen att dra undan mattan för LKAB:s malmbrytning och även hota klimatomställningen i Malmfälten.

Skogen

Ett annat exempel gäller skogen: Trots att regeringen under lång tid känt till och haft möjlighet att påverka de processer som pågår i EU gällande flera frågor som rör skogen, så som klassificeringsregler av hållbara investeringar och EU:s nya skogsstrategi, har regeringen agerat mycket passivt eller inte alls. Resultatet har blivit försämrade förutsättningar för svenskt skogsbruk. 

Dessutom, trots att nästan en tredjedel av Sveriges skog redan är tagen ur produktion vill regeringen att ytterligare en halv miljon hektar ska undantas från aktivt bruk – en yta motsvarande hela Västmanland. Regeringens skogspolitik är ett direkt hot mot de 70 000 människor som är anställda i skogsnäringen.

Elbristen

Till detta kommer regeringens ideologiskt drivna energipolitik som slår undan benen för investeringar i Sverige och elektrifieringen av vårt samhälle, som är en helt bärande del av framgångsrik klimatpolitik för att minska utsläppen. När regeringen stängde ner kärnkraftsreaktorn Ringhals 1 vid årsskiftet fanns det ingen alternativ elförsörjning på plats. Sverige tvingas därför importera smutsigare el från utlandet och själva elda med olja.

Samtidigt finns det flera exempel på hur elbristen drabbar industrin. I vintras stoppade t.ex. skogsbolaget Holmen produktionen på grund av det höga elpriset. Det blev den tredje elkrisen på drygt ett år.

Ta industrins villkor på allvar

Sverige behöver en ny regering som tar industrins villkor på allvar. Som effektiviserar tillståndsprocesser, värnar svensk skogsägande och som säkerställer en energiförsörjning som levererar ren och billig el för den massiva elektrifiering som framtiden kräver. En regering som värnar klimat och miljö, utan att tanklöst slå undan benen för investeringar i svensk industri och svenska jobb.

Här och nu måste Stefan Löfven och hans regering omedelbart ge svar på hur den akuta cementkrisen ska lösas. Ibrahim Baylan lyckades inte i näringsutskottet klargöra: Vad är regeringens analys och slutsatser? Hur kunde vi överhuvudtaget hamna i den här situationen? Hur ser planen ut för att säkerställa tillgången på cement i både det korta och det långa perspektivet?

Hundratusentals arbetstagare vars jobb nu hotas väntar på klara och tydliga svar.


Av Ulf Kristersson (M)

Partiledare

Elisabeth Svantesson (M)

Ekonomiskpolitisk talesperson

Lars Hjälmered (M)

Närings- och energipolitisk talesperson