Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Löfven måste ge mer makt till storstäderna

För Sverige och utvecklingen i ekonomin kommer besluten som fattas i Stockholms stadshus, Börsen i Göteborg och Malmö stadshus att bli minst lika viktiga som besluten i riksdagshuset och i Rosenbad. Foto: Nils Petter Nilsson

När statsminister Stefan Löfven målar framtidsbilden av Sverige beskrivs ett land som agerar global förebild i jämställdhet och klimatfrågor, skriver Kjell A Nordström och Per Schlingmann.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Med investeringar i infrastruktur och bostäder ska Sveriges konkurrenskraft stärkas. Däremot nämns varken våra växande städer eller deras betydelse för hela Sveriges ekonomi i regeringsförklaringen.

För Sverige och utvecklingen i ekonomin kommer dock besluten som fattas i Stockholms stadshus, Börsen i Göteborg och Malmö stadshus att bli minst lika viktiga som besluten i riksdagshuset och i Rosenbad. Förra veckan kom vår bok "Urban Express", där vi ur ett globalt perspektiv bland annat tittar på effekterna av de senaste årens våldsamma urbanisering. Allt pekar på att städerna fortsätter sitt segertåg. Dessutom på nationalstaternas bekostnad. Det är städerna och deras framfart som framöver kommer att sätta agendan. Inte minst ekonomiskt.

Trots att det är trångt och dyrt söker vi människor oss som aldrig förr till städerna. Tittar vi på Sverige utgör Stockholm drygt en femtedel av befolkningen, men skapar nästan en tredjedel av värdet i svensk ekonomi. Och så ser det inte bara ut här.

Över hela världen växer nu städerna i betydelse. I början på 1900-talet bodde ungefär 10 procent av världens befolkning i städer. I dag - drygt hundra år senare - är siffran 54 procent. Allt pekar på en fortsatt snabb urbanisering och en vanlig uppfattning bland forskare är att vi 2050 kommer att ha cirka 75 procent av världens befolkning i städer. På drygt 100 år har vi alltså vänt planeten upp och ned.

Staden har blivit det nya naturliga. Här leker vi. Här knuffas vi. Och här skapar vi. Konsekvenserna för handel och politik är omfattande. Dit vi flyttar, dit flyttar naturligtvis pengarna och makten.

Redan i dag börjar några av världens största företag att sakta men säkert rita om sina organisationskartor och ser städer snarare än länder som sin marknad. Det multinationella blir det multiurbana.

När städerna nu fortsätter sitt segertåg glömmer vi lätt en viktig dimension, nämligen att städerna kommer att vinna makt på bekostnad av staterna. Mycket pekar på att nationalstaterna är på väg att bli en krisbransch. Redan nu ser vi hur städerna betyder mer i ekonomiska termer - världsekonomin består i dag av städer snarare än nationer och närmast väntar också en överflyttning av politisk makt. Det finns fler skäl som pekar på detta.

Den politiska logiken för staden är annorlunda än för nationen. För politik i staden handlar det om att locka människor att bo i staden. Nationella politiker måste se till hela landet och en mängd intressen. Man skulle kunna säga att världens städer deltar i ett attraktionsspel och där det handlar om att bli en vinnare. Och människor lockar man genom att skapa goda livsvillkor, genom att erbjuda både frihet och trygghet. Därför kommer städerna att kräva mer och mer beslutsutrymme för att vinna frihet att göra sig attraktiv för människor.

Dessutom kan man konstatera att det finns flera faktorer som skapar synnerligen goda förutsättningar för städer att driva en progressiv politik. Till städerna flyttar högutbildade och ambitiösa människor vilket koncentrerar skattekraft och talanger. Till detta ska läggas att städerna per automatik utvecklar en tolerant syn människor emellan och ett öppet förhållningssätt. Det skapar förutsättningar för en mer experimentell och progressiv politik. Detta är också en bidragande orsak till feminiseringen av städerna - i staden är könsrollerna betydligt mindre traditionella.

Detta är goda nyheter för staden, men sämre för nationalstaterna. De kläms mellan det lokala beslutsfattandet (städer) och behovet av globala beslut kring frågor som terrorbekämpning, säkerhet, fattigdom och droghandel. För stor för det lilla och för liten för det stora.

Denna nya verklighet förändrar den politiska kartan i grunden. Höger och vänster blir mindre intressant, och vad som en gång mättes i pengar mäts allt mer i människor.

För att öka Sveriges konkurrenskraft och attraktionsförmåga krävs en politik som medvetet arbetar för öka städernas attraktionskraft. Att det numera finns en stadsutvecklingsminister, Mehmet Kaplan, i regeringen är en bra signal - men det är långtifrån tillräckligt. Att skapa förutsättningar för städerna att växa är en viktig del i en nationell tillväxtpolitik - och vi måste tillåta städerna att utvecklas på sina egna sätt. Frågan är om borgmästarna inte håller på bli de nya premiärministrarna.

 

Kjell A Nordström

Per Schlingmann

Artikelförfattarna är författare, rådgivare och föreläsare. De utkom nyligen med boken Urban Express.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!