Löfven, lär av dina danska partikamrater!

"Socialdemokraterna uppfattar sig själva som opartiska, objektiva och rättfärdiga. Som om de var gudar eller änglar höjda över det mänskliga moraset", skriver Mikael Jalving.
Foto: Olle Sporrong

Socialdemokraterna är formade av en idealism vars like vi inte sett sedan Sovjetunionen.

Nu har de målat in sig i ett hörn, från vilket det blir ofantligt svårt att ta sig ur i takt med att invandringen blir dyrare och socialt ohanterlig, skriver den danske debattören Mikael Jalving.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Socialdemokratin har blivit ifrånsprungen av alliansen, och Sverigedemokraterna är rekordstora.

Det är kalla siffror i de senaste opinionsmätningarna inför S-kongressen i Västerås. Det borde få Stefan Löfven & co att fundera på om S kan överleva de kommande åren och samtidigt stå fast vid en liberal invandringspolitik.

Kan S hantera de växande sympatierna för SD – eller ska moderater och kristdemokrater bli de första att bryta borgfreden med Socialdemokraterna och vänsterflygeln om invandringen, och skörda den förväntade väljarframgången?

Alla kan spå, men ingen vet vad som ska ske. Men det skulle ändå överraska mig mycket om S väljer att göra som sitt danska systerparti och slå in på en mer realistisk politik, med hänsyn till de ekonomiska och sociala påfrestningar som den accelererande och historiskt helt unika invandringen från primärt muslimska länder och områden för med sig.


Det är de svenska Socialdemokraternas självbild som står i vägen för en ny kurs och en ny retorik. Formade som de är av en idealism vars like vi inte har sett sedan Sovjetunionen, skulle varje kompromiss med partilinjen ses som ett förräderi.

S har målat in sig i ett hörn, från vilket det blir ofantligt svårt att ta sig ur i takt med att invandringen blir allt mer dyr och socialt ohanterlig.

Mikael Jalving, som bland annat skrivit "Absolut Sverige. Ett land i förändring", jämför de svenska Socialdemokraterna med de danska.

Problemet är helt enkelt att den öppna invandringspolitiken har blivit ideologisk. Därför är det så svårt för S att ändra på den. Det skulle innebära en enorm förlust - moraliskt.

Socialdemokraterna resonerar således att de har allt att förlora och inget att vinna på att överge ideologin. I så fall skulle de heller inte längre – tillsammans med vänsterflygeln – kunna ta patent på "humanismen", "toleransen" och det "internationella ansvaret".


Den utmaningen för S har antagit nästan bibliska dimensioner, och en mer pragmatisk politik skulle hos många inom medierna, akademin och migrationsindustrin uppfattas som ett syndafall.

Därför kommer svensk politik med all sannolikhet att fortsätta i decemberöverenskommelsens anda: med kollektiva uppgörelser och möten bakom stängda dörrar, för att hålla SD utanför.

Men ju mera SD växer hos väljarna, desto svårare blir det att demonisera dem. Snart är var femte svensk satanist. Enligt en ny Demoskop-undersökning anser hela 58 procent av befolkningen numera att invandringen till Sverige är för stor.

Socialdemokraterna skulle nog förklara partiets stora framgångar under efterkrigstiden med en from utläggning om att deras ideal är bättre än alla andras.

Men man kan lika gärna säga att de svenska Socialdemokraterna har uppfört sig som alfahannar, som förstår att spela spelat.

Ingen är ren i politiken, inte ens socialdemokrater.

Det kan inte bara vara utländska bedömare som slås av den olidliga lätthet med vilken Socialdemokraterna uppfattar sig själva som opartiska, objektiva och rättfärdiga. Som om de var gudar eller änglar höjda över det mänskliga moraset.


Ingen i hela Sverige slår Socialdemokraterna i denna specifikt svenska inbillning. När man betraktar deras allvarliga miner och lyssnar på deras floskler, förleds man till att tro att de själva tror på dem, även om alla människor är födda subjektiva, formas av sin bakgrund och preferenser, val och frånval – särskilt i politiken – är och förblir partiska.

Människan är ett partiskt väsen och även sossar är människor.

Men de kommer att förneka det från Stockholm till Timbuktu och tillbaka igen. På semester med min familj i Småland lägger vi märke till reklam för koppar- och nickegruvan Kleva Gruva vid Vetlanda. Skylten sätter ord på socialdemokraternas största problem:

”Hemmablind? Känner du till Kleva Gruva som en gång i tiden var Skandinaviens största nickelgruva?”

Hemmablind. Sossarna är hemmablinda. Blinda för vad som en gång var Sverige. Och besatta av att skapa något helt nytt och bättre och postnationellt. För eller senare måste någon betala priset. Om det blir socialdemokratin eller Sverige, är det ännu för tidigt att svara på.


Mikael Jalving, är dansk debattör och författare till bland annat "Absolut Sverige. Ett land i förändring" (2012)