Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Löfven förhandlar i Putins skugga

Foto: Alexei Nikolsky

Ryssland har invaderat två grannländer och bedriver ett ursinnigt upprustningsprogram - Sverige måste röja i rustkammaren, skriver Johan Wiktorin.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

"It's Russia, stupid"! När Stefan Löfven prövar regeringsförmågan hos MP kastar Kreml långa skuggor över samtalen. Ryssland har invaderat två grannländer och bedriver ett ursinnigt upprustningsprogram.

Knappt hade valet avslutats förrän det var dags för nya uppmärksammade nyheter om ökad militär verksamhet i vårt närområde. Nästan dagligen diskuteras nu Sveriges försvar och läget i omvärlden. Bekämpning av terroristgrupperingar i Mellanöstern, Ukraina och så förstås förändringar i närområdet, där både Nato och Ryssland är aktiva.

Typisk Kalla kriget-kramare, tänker somliga. Inte alls, vi går till källorna för att förstå. Den ryska generalstabschefen, Valerij Gerasimov, lade ut texten i ett tal i januari 2013 för den ryska Krigsvetenskapsakademin om 2000-talets krigföring i ljuset av konflikterna i Mellanöstern. Han pekade på hur gränserna mellan det offensiva och defensiva suddas ut, främst på grund av den förbättrade informationsteknologin. Krig förklaras inte, de bara börjar, menade den ryske generalen.

Det var fullt möjligt att förvandla ett stabilt land till ett tillstånd av väpnad konflikt på några månader genom användandet av specialstyrkor, informationsoperationer och organiserandet av en intern politisk opposition, fick åhörarna veta. Att de icke-militära medlen förhåller sig 4:1 jämfört med de militära medlen i det moderna kriget är en utgångspunkt.

Månaden efter hade tidningen VPK, som har stort genomslag i den ryska säkerhetsstaten, ett nummer där general Gerasimovs tankar presenterades. Tidningen läsarna fick stifta bekantskap med ett intressant diagram, som FOI översatt till engelska.

Om vi börjar med de icke-militära medlen, så har Ryssland lagt kraft på koalitioner som motvikt till USA, NATO och EU genom SCO, CSTO och den Eurasiska tullunionen. Dessutom tillkommer energiavtalet med Kina liksom den första gemensamma militära övningen någonsin länderna emellan, samt en utvecklingsbank med BRIC.

Det politiska och diplomatiska trycket har främst riktats mot före detta Sovjet-republiker. Det öppna åtalet mot litauer som vägrat krigstjänstgöring i Sovjetunionen kan Ryssland exploatera genom att kräva utlämning.

 

Med ryska ögon försöker också väst formera sig, som till exempel president Obamas tal till FN:s Generalförsamling i onsdags. Detta gäller i synnerhet de ekonomiska sanktionerna som USA och EU står bakom.

 

När det gäller att bryta de diplomatiska relationerna är det Ryssland som springer före. Dels har man brutit avtal som CFE och INF, dels så luftar företrädare att de nog inte kan stanna i Europarådet heller. Även inom ramen för OSSE beter man sig motspänstigt.

Etablerandet av opposition hos potentiella motståndare är inte helt lätt att bevisa, men det förekommer utbildning av unga kadrar i Baltikum. Vidare förkommer kontakter med europeiska högerextremister - och med stor säkerhet finns det finansiering av diverse rörelser som ännu inte upptäckts. Jag skriver stor säkerhet, eftersom det är ett vanligt modus operandi hos Ryssland som bland annat behärskar grenen Agent Provocateur bättre än de flesta. Notera också den frenesi som Kreml visar för att slå ned på all slags organiserande av en politisk opposition i Ryssland. För Moskva är detta blodigt allvar.

Åtgärder på informationsarenan har framskridit långt. Förutom desinformation när det gäller Ukraina, så har vi sett attacker mot Sverige inte minst mot Carl Bildt.

Om vi kliver över till de militära medlen, så ser vi övertagandet av Krim som en strategisk åtgärd för att få kontroll över Svarta havet. Baser i Arktis byggs ut och nya avancerade robotsystem testas. I oktober sker exempelvis skjutning med Bulavarobot från en Boreyubåt i de kalla vattnen norr om oss.

Strategisk deployering sker bland annat genom trupprörelser i samband med de stora övniningarna som Vostok-14 som nu pågår i Östra militärdistriktet. Det ryska flyget har uppträtt längre ut och mer frekvent än tidigare i år. Elva gånger har man varit ute i sina avfyringsområden för kryssningsrobotar i Stilla havet med sina Tu-95:or. I Östersjön har man vid flera tillfällen övat med Tu-22, senast i söndags enligt SvD.

Vi har ännu inte ännu sett några öppna stridshandlingar. Däremot har ett signifikant trendbrott skett i och med kidnappningen av den estniske kontraspionageofficeren Eston Kohver på estniskt territorium. Detta innebär ett övergående till den tredje fasen enligt Gerasimovs diagram. Om än så liten händelse, så representerar handlingen Conflict action.

 

Lägg till detta både Rysslands och USA:s annonseringar i veckan om en total modernisering av sina respektive strategiska kärnvapen till kostnad på mer än 1 000 miljarder dollar. Detta är ytterligare ett illavarslande tecken på ett försämrat allmäntillstånd i relationerna.

Vi lever i ett förkonfliktstillstånd . Färden längs axeln går inte särskilt snabbt i dagligt perspektiv, utan följer en slags salamitaktik. Men å andra sidan är det precis som med barnens uppväxt, en dag upptäcker vi att allt att har gått så snabbt.

 

Det är dags att röja i rustkammaren.

 

JOHAN WIKTORIN,
är ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademin och VD för analysföretaget Brqthrough.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!