Nyligen drabbades Bryssel av ett terrordåd. 38 personer dog och över 300 personer skadades. För fyra månader sedan attackerades Paris. Mindre än ett år tidigare attackerades tidningen Charlie Hebdo i Paris.
Samtliga terrordåd har genomförts av islamistiska terrorister. Man kan lätt tolka det som att västvärlden är under attack; man får ofta höra att vår civilisation – vår fred och demokrati – hotas. Det är svårt att inte bli djupt illa berörd när navet för Europas politiska krafter angrips. Därför är det viktigare än någonsin att hålla huvudet kallt: luta sig mot statistik och inte låta rädslor överrösta förnuftet.
På hemsidan Fivethirtyeight skrev Leah Libresco den 23 mars att antalet terrordåd mot flygplan och flygplatser har minskat i Västeuropa och Nordamerika de senaste decennierna. Mellan 2002 och 2014 ägde endast 13 attentat rum, en betydligt lägre siffra än tidigare år: 1979 låg motsvarande siffra på 40 för bara det året. Även attentat på andra transportmedel har minskat.
Attacker på transportmedel är dock en relativ liten andel av det totala antalet attentat, men enligt Global Terrorism Database är det en tydlig indikator på att det totala antalet terrordåd har gått ner. Samma slutats kan man dra av Europols (The European Police Office) årliga rapporter där man ser att det totala antalet terrorattacker har gått ner från 498 år 2006 till 199 år 2014.
LÄS MER: Välj på allvar vilka flyktingar vi hjälper
Trots det består rädslan för terrorismen. Denna rädsla spär på främlingsfientlighet och populism. Det är ingen nyhet. I december förra året skrev den före detta folkpartisten Jenny Sonesson här på Expressen Debatt att det bara är en tidsfråga innan Sverige drabbas av ett islamistiskt terrordåd. Det är svårt att uttala sig om huruvida det stämmer eller inte. Men det är ännu svårare att inte bli skrämd av påståendet. När dramatiska händelser sker i vår närhet har alla människor en tendens att övervärdera dess betydelse och frekvens.
Även stödet för Republikanernas Donald Trump har ökat i opinionsmätningar i samband med terrordåd: hans stöd ökade från 28 procent strax före terrorattacken i Paris i november till 32 procent strax efter den.
Liknande samband finns även i anslutning till andra terrorattacker, till exempel den i San Bernardino i USA i december samma år. Detta samband förklaras av Nate Silver på Fivethirtyeight genom att fler lockas av Trumps ogenomtänkta och oerhört restriktiva invandringspolitik efter terrorattentat.
LÄS MER: Sverige bör inrätta en anti-terrorstyrka
Utan att för den sakens skull vilja ursäkta detta kan man medge att det ökade stödet är lätt att förstå. Yale-psykologen Joan Cook menar att när vi hör och ser nyheter om terrorattacker är det vanligt att vi upplever en reaktion liknande posttraumatisk stress, en process som kallas compassion fatigue: att man känner sig hjälplös och stänger av empatin, eller blir överdrivet rädd och ändrar sina dagliga rutiner.
Det är det största problemet med rädslan som följer efter terrorattentat. Den förstör vår vardag. Den viktigaste skillnaden mellan att leva i en demokrati och en diktatur är kanske just det – i en demokrati präglas vår vardag av frihet, med få restriktioner. Det spelar ingen roll om denna frihet inskränks av en förtryckande stat, av familjen eller av rädslan för terrorism – denna frihet är viktig att bevara.
Därför måste vi motverka de psykologiska reaktioner som följer, sluta överskatta antalet terrordåd och undvika att hamna i en populistisk spiral. Därför är det viktigt att vi informerar oss om hur hoten faktiskt ser ut och lutar oss mot den relevanta statistiken. Och statistiken är tydlig – terrorismen har minskat i Europa.
Eva Forslund
Student i nationalekonomi vid Uppsala Universitet
Premium
Premium
Premium