Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Lidandet i Grekland får inte bli permanent

Flyktinglägret Kara Tepe på den grekiska ön Lesbos.
Foto: ARIS MESSINIS/TT
EU-kommissionär Ylva Johansson har helt fel, skriver Läkare utan gränser.
Foto: OLIVIER HOSLET/TT
Anna Sjöblom, medicinsk humanitär rådgivare, Läkare utan gränser.

Man kan inte säga ”No more Morias” och sedan sälja in en modell där asylsökande fortsätter stängas in. Det är hög tid att hitta ett värdigare alternativ till lägren i den grekiska övärlden, skriver Anna Sjöblom från Läkare utan gränser.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. EU-kommissionär Ylva Johansson besökte nyligen Samos och Lesbos, ett besök som enligt hennes egen blogg bland annat handlade om att planera för nästa vinter. 

Det kan ju låta klokt och insiktsfullt. De senaste åren har vuxna och barn på de grekiska öarna trängts i ouppvärmda tält uppställda i geggig lera, med ett iskallt regn piskande mot de tunna tältväggarna. Situationen har lett till svåra konsekvenser för asylsökandes hälsa, till och med dödsfall.

EU:s system fungerar inte

Men budskapet är samtidigt verklighetsfrånvänt. Det är inte vintern, eller bristen på förberedelser för att tackla de kalla temperaturerna, som är det främsta problemet för människorna som är fast på de grekiska öarna. Det är systemet som EU byggt upp, som leder till utbredd psykisk ohälsa bland barn, en miljö där kvinnor riskerar att utsättas för sexuellt våld och ett stort mänskligt lidande på flera andra plan. 

Ylva Johanssons besök skedde kort efter femårsdagen av EU-Turkietavtalet, ett avtal som resulterat i att runt 15 000 asylsökande i dag är fast på de grekiska öarna. 

Människor pressas till det yttersta

Under de senaste åren har Läkare utan gränser gett sjukvård och psykologiskt stöd till tusentals människor i Grekland. Vi har vaccinerat barn, bistått med mödravård och inte minst har våra psykologer behandlat män, kvinnor och barn som pressats till sin fysiska och psykiska gräns. Bland dessa är många ensamkommande barn med traumatiska upplevelser i bagaget. 

Läkare utan gränsers egna bilder visar misären på ön Samos.
Foto: Läkare utan gränser

Under förra året behandlade vi runt 50 barn på Lesbos med självskadebeteende eller tankar på att avsluta sina liv. Våra kollegor på plats berättar om helt ofattbara situationer; nyligen tog de emot en åttaåring med djupa skador runt halsen efter att hon hade försökt hänga sig. Enbart i januari i år gjorde tre barn på Lesbos suicidförsök.

Läger på flera öar

Både Ylva Johansson och andra beslutsfattare har slängt sig med parollen ”No more Morias” efter att det stora lägret på Lesbos brann ned i september förra året. Att liknande läger även fanns på Samos, Kos, Chios och Leros verkade de ha glömt bort. Och ur askorna av Moria restes ett nytt läger som på flera sätt är en replika av det gamla. 

I den strategi som Ylva Johansson söker stöd för ska de nya lägren på de grekiska öarna syfta till att snabbt screena och bedöma människors skyddsbehov vid EU:s gräns. Ur ett medicinskt och humanitärt perspektiv ser vi många faror med att institutionalisera lägren ytterligare, inte minst att sårbara individer riskerar att isoleras och osynliggöras ännu mer.  

Läkar utan gränser tar emot en ung afghansk kvinna och hennes bebis på Lesbos.
Foto: Läkare utan gränser

När Ylva Johansson gästade SVT:s ”30 minuter” förra veckan fick hon möjlighet att bemöta de farhågor vi lagt fram i ett öppet brev inför Greklandsbesöket. Där hävdade hon att Läkare utan gränser har ”helt fel”. Men efter att ha pratat med kollegor som jobbat på Lesbos och Samos de senaste fem åren är jag är rädd att det är Ylva Johansson som har helt fel. 

Högt pris för att skydda EU:s gräns

Man kan inte säga ”No more Morias” och sedan sälja in en modell där asylsökande fortsätter stängas in, en modell som experter i asylrätt menar är inkompatibel med skydd av sårbara grupper och rättssäkra asylprocesser.

Det är hög tid att hitta ett värdigare alternativ till lägren i den grekiska övärlden, och att skapa tillgång till sjukvård som är anpassad för behoven hos dessa människor. 

Som medicinsk organisation måste vi stå upp mot att tillgång till vård inskränks på grund av människors juridiska status eller underordnas en agenda om att skydda Europas gränser och avskräcka människor att försöka ta sig hit. Vi kommer också fortsätta höja vår röst om hur politiska beslut påverkar människors hälsa. Vi ser det som vår plikt. 


Av Anna Sjöblom

Medicinsk humanitär rådgivare, Läkare utan gränser

Efter storbranden i migrantlägret – här sover flyktingar på kyrkogård: