Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Liberalernas val: Att vinna eller försvinna?

År 2022 vore en osedvanligt dålig tidpunkt att rösta bort Liberalerna. Då blir Sverige definitivt ett sämre land, skriver Carl B Hamilton.
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT
Carl B Hamilton vill göra comeback som riksdagsledamot för Liberalerna.
Foto: SUNE GRABBE

Jag lämnade partipolitiken för sju år sedan och hade inga planer på att återvända. Men jag kan inte stillatigande se på när det parti jag tjänat och vars idéer jag tror på, håller på att åka ur riksdagen och därmed hamna utanför Sveriges viktigaste forum för politisk debatt och beslut. 

Om jag kan bidra till att räta upp situationen för Liberalerna, och locka några väljare, vill jag göra det. Jag hoppas att fler känner som jag. Därför ställer jag upp i riksdagsvalet 2022, skriver Carl B Hamilton.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. De som värnar om liberalismen och en liberal samhällsutveckling måste fråga sig: blir Sverige ett bättre eller sämre samhälle av att Liberalerna försätter sig i politiskt utanförskap och åker ur riksdagen?

Jo, jag känner till frågan om vägvalet. Frågan om vilka partier Liberalerna bör och vill samarbeta med är naturligtvis legitim. Samtidigt har den för många liberaler blivit destruktiv och splittrande. För att vinna val och anhängare måste dock ett grundläggande krav på ett parti vara att föreslå lösningar på väljarnas vardagsproblem, och ha svar till dem – inte till varandra inom Liberalerna – på de viktigaste samhällsfrågorna.

Uteslut inte förhandlingar

Förhandlingar med andra partier ska alltså vara möjliga – inte omöjliga. Och inte uteslutna. Att ett åsiktsmässigt självmedvetet och vitalt Liberalt parti fortsätter att finnas i riksdagen är viktigare än att låsa partiet vid en viss tidpunkt till specifika samverkansformer och utesluta andra.

Sverige behöver idag ett starkare liberalt och marknadsekonomiskt alternativ i politiken. Liberalernas politik bör inte begränsas till krav på ”mer socialliberalism”, men även en sådan ambition kommer definitivt på skam om L åker ur riksdagen.

Klimatkrisen

Klimatkrisen är det dominerande existentiella hot som mänskligheten står inför. Politiska beslut i internationella fora är nog bra, men i praktiken är uppgiften för politiker alltför komplicerad, svår att koordinera och sedan att verkställa. Politiken måste skapa förutsättningar för företags och entreprenörers kreativitet och drivkrafter. Jag tror på ekonomiska incitament, och enskilda företags och entreprenörers intresse för tillämpad forskning och tekniska framsteg.

Kärnkraften bör behållas och moderniseras. Någon tillyxad bortre tidsgräns bör inte finnas, utan frågan bör ses och avgöras som en klimatpolitisk existentiell fråga.

Idag styr de offentliga reglerna och byråkratin för mycket av människors och företags vardagsliv, och begränsar därmed individers valmöjligheter och kreativitet. Exempelvis motarbetas civilsamhället och den idéburna sektorn av många statliga och kommunala regler som egentligen har skräddarsytts för offentlig förvaltning.

Skattepolitiken och arbetsrätten ser inte främst till företagens behov utan till statens och parternas på arbetsmarknaden intressen. De ibland negativa ekonomiska konsekvenserna av partsuppgörelser är en blind fläck i svensk politik och svensk ekonomisk debatt.

Skolsegregationen måste åtgärdas

Den segregering av barn och unga som nu sker genom föräldrarnas val av skola är en styggelse och måste åtgärdas omgående. Friheten att välja skola får inte i praktiken begränsas till att välja mellan mer och mindre mediokra problemskolor.

Eftersom, glädjande nog, svenskarna lever både längre och friskare måste omgående pensionsavgifterna från den arbetsföra delen av befolkningen höjas, och fortsatt arbete upp i åldrarna stimuleras starkare. Annars ökar obönhörligen såväl andel som antal svenska äldre med oacceptabelt låga inkomster. Om detta problem råder det för närvarande en obehaglig tystnad.

Behåll kärnkraften

Kärnkraften bör behållas och moderniseras. Någon tillyxad bortre tidsgräns bör inte finnas, utan frågan bör ses och avgöras som en klimatpolitisk existentiell fråga. Koldioxidutsläppen rusar och ju mer och fortare den fossilfria kärnkraften kan bidra till lägre utsläpp i Sverige och omvärlden, desto mer bör den användas. 

Politikens oförmåga att acceptera individers bättre vetande om vad de själva vill ha, till vilka priser och hyror, har fått konsumenterna att söka krångla sig ur regleringarna. En utjämnande politik bör dock bedrivas huvudsakligen genom skatter och bidrag – inte genom t ex hyresreglering.

Vårda EU-medlemskapet

Slutligen, Liberalernas kanske viktigaste insatser under de senaste decennierna har varit arbetet för det europeiska samarbetet, med svenska EU-medlemskapet som viktigaste liberala framgång. Sedan ett drygt decennium har problemfokus flyttat över till fler och växande hot från nationalistisk populistisk höger mot demokrati och rättsstat. Från det EU-arbetet bör Liberalerna inte dra sig undan genom att skjuta ut sig från riksdagen. Tvärtom ska Sverige på effektivast möjliga sätt motverka den nyväckta nationalismen i vår nära omvärld och vid EU:s gränser.

År 2022 vore en osedvanligt dålig tidpunkt för att locka väljare att rösta bort partiet Liberalerna ur riksdagen. Då blir Sverige definitivt ett sämre land. Det som står på spel för Liberalerna är att för lång tid vinna eller försvinna i svensk politik.


Av Carl B Hamilton

Prof i nationalekonomi och tidigare riksdagsledamot (L)

Har Sverige elbrist eller inte? Se debatten mellan Sabuni och Ygeman: