Leif Pagrotsky: Farligt förakt för forskarnas frihet

EFTERLYSER MÅNGSIDIG SAMHÄLLSDEBATT. "Jag tycker det är problematiskt att skattemedel finansierar verksamhet som visar sig ha så svag vetenskaplig kultur och som kan misstänkas vara finansiärernas ombud i opinionsbildningen men under falsk flagg av vetenskap och opartiskhet", skriver Leif Pagrotsky angående SNS-skandalen.
Foto: OLLE SPORRONG

SNS-skandalen avslöjar näringslivshögerns syn på forskare som deras kamouflerade lobbyister, varnar Leif Pagrotsky.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

SNS-skandalen fortsätter. Nyss meddelades att styrelsen avskedat chefen och ska söka en ny. Jag tror inte att sista ordet är sagt i och med detta. De missförhållanden som aktualiserats av det som utspelat sig tror jag - eller i alla fall hoppas - kommer att leda till debatt länge än.

 Bakgrunden är att en del av de som finansierar SNS fick spel över en rapport som inte sjöng hallelujasånger över privatiseringarna inom skola och barnomsorg i Sverige under senare år.


Rapporten var i sak återhållsam, men att inte automatiskt stämma in i den ideologibaserade hyllningskören utan att behöva någon liten tillstymmelse till analytiskt underlag räckte för raseriutbrottet. Forskaren förbjöds av sin chef att försvara sig mot den hätska kritiken och sade upp sig, forskarrevolten spreds till DN och sen var det klippt för chefen. Utan forskare ingen trovärdighet kvar för SNS, och utan trovärdighet är det slut.

Vem är SNS? Det är ett aktiebolag som driver utredningsverksamhet i samhällsfrågor och mötesverksamhet i samband med detta. Ett typiskt program är att den moderate finansministern kommer dit och presenterar budgeten och sen möter han mothugg av inbjudne opponenten från Svenskt Näringsliv. Jämfört med Timbro och Svenskt Näringsliv eller Almega är det något mindre förutsägbart moderat, men den borgerliga karaktären är grundmurad.


Detta är en stor verksamhet. SNS har 21 anställda och spenderar inte mindre än 30 miljoner kronor per år på sin verksamhet. Alla pengar är antingen rena skattemedel eller avdragsgilla. Bland medlemmarna finns statliga myndigheter och företag som Försäkringskassan, Samhall, Vattenfall och Systembolaget som betalar SNS med skattemedel, men nästan hela medlemskåren utgörs av företag som kan dra av kostnaden på skatten. Det gäller både medlemsavgiften och kostnaden för arrangemangen, en tvåtimmars budgetdebatt kostar en tusenlapp. Plus moms. På faktura.

 Jag tycker det är problematiskt att skattemedel finansierar verksamhet som visar sig ha så svag vetenskaplig kultur och som kan misstänkas vara finansiärernas ombud i opinionsbildningen men under falsk flagg av vetenskap och opartiskhet. Alla sådana institut har borgerlig karaktär, eftersom företagen i Sverige är så unikt homogent borgerliga.


LO:s, TCO:s och SACO:s utredningsverksamhet är inte avdragsgill med en enda krona utan betalas av medlemmarnas egna beskattade medel. LO-ekonomerna har till exempel mindre än en femtedel av SNS resurser. Eftersom de dessutom är tydliga med att avsändaren är en intresseorganisation får de inte samma tyngd i nyhetsrapporteringen som de med kamouflagenamn som SNS, Timbro, Fores, Ratio eller Almega. Resultatet är att samhällsdebatten och granskningen av politiken får en tydlig slagsida, och detta är ett allvarligt demokratiskt problem. I tider av vänsterregeringar balanseras det delvis av regeringsmaskineriets stora resurser, men när regeringen står på samma sida när det 

 gäller att påverka dagordningen i det offentliga samtalet spårar balansen ur helt.

 Denna ideologiskt insnävade samhällsdebatt är skadlig för Sverige på flera sätt.

Samtalsklimatet blir enahanda ochostimulerande. En enda godkänd åsikt åt gången har aldrig varit ett bra recept för utveckling och framsteg.

Vi riskerar att fatta illa underbyggda beslut. Hade den skygglappsförsedda eliten fått som den ville i EMU-frågan hade vi i dag suttit fast i valutaunionens skuldträsk. Vågar vi inte utvärdera politiska reformer som privatiseringar och avregleringar riskerar vi att fatta dåliga beslut i framtiden också. Det är inte bara trist, det är kostsamt och ineffektivt.

Ett litet land har inte råd att basera politiken på tro istället för vetande. Homogenisering och skygglappar är fördummande och dyrt. Vi behöver ändra systemen för att få en mer mångsidig samhällsdebatt, med mer jämbördiga spelregler för olika intressen.



LEIF PAGROTSKY

FAKTA

LEIF PAGROTSKY

Leif Pagrotsky, S, är ledamot i riksdagen
och ekonom