MITT I DROGKRIGET. Polis vaktar ett hus nära turistparadiset Acapulco i södra Mexiko, där tre lemlästade kroppar hittades i lördags. På lappen vid kropparna hade mördarna skrivit att de dödade männen ansågs skyldiga till att ha skjutit sex andra personer. Foto: BERNANDINO HERNANDEZ/AP
MITT I DROGKRIGET. Polis vaktar ett hus nära turistparadiset Acapulco i södra Mexiko, där tre lemlästade kroppar hittades i lördags. På lappen vid kropparna hade mördarna skrivit att de dödade männen ansågs skyldiga till att ha skjutit sex andra personer.  Foto: BERNANDINO HERNANDEZ/AP

Legalisering räddar inte kokainets offer

Publicerad
Uppdaterad
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
Tanken på en legalisering av kokain kan verka lockande. Åtminstone om man vill slå undan benen för drogkarteller i Mexiko, Colombia eller här i Europa. Den givna jämförelsen är USA:s upphävande av spritförbudet 1933, då maffian försvagades, gangstermorden blev färre, korruptionen minskade och polisen fick tid att ägna sig åt annat än att hålla isär människor och buteljer.
Tom Feiling skriver i Expressen att det inte finns någon annan väg att gå när det gäller kokain - västvärldens nya favoritdrog. Argumentet är att polis, tull och militär aldrig kommer att kunna stoppa flödena, en uppfattning som vi delar.
Men det är en sak att formulera en teoretisk "lösning". Antagligen är det därför som legaliseringsivrarna sällan sänker sig till en konkret nivå.
För det första måste alla världens länder samtidigt göra det vita pulvret lagligt. Annars kommer det fortfarande att finnas en svart marknad.
Även andra och farligare varianter än rent kokain måste släppas fria, till exempel crack. I annat fall kan brottsorganisationerna bara styra om sin marknadsföring. Priset måste också sänkas rejält för att dagens illegala producenter ska överge branschen.

Tillgängligheten bör också vara så hög att illegala gatusäljare inte tar hand om det sista distributionsledet. Nattöppna drogkiosker längs krogtäta stråk eller varför inte kokain över disk på nattklubbar och barer?
Var och en inser att allt detta är politiskt omöjligt inom en överblickbar framtid. Risken för ökad användning och dess följder för folkhälsan är tillräcklig för att avskräcka många av världens politiker. Men en halvmesyr, som att slopa straffen för innehav av små mängder, kommer inte att få dagens knarkhandlare att lägga ner sina affärer.
Så vad ska man, i avvaktan på att Tom Feilings önskan blir verklighet, säga till de allt fler svenskar som då och då unnar sig en sträng av det vita pulvret? Att de kan strunta i att deras pengar ger bränsle åt den organiserade brottsligheten? Eller påminna om att de faktiskt har ett val - att de kan avstå från en drog som orsakar enorma skador i andra delar av världen? Då pratar vi inte bara om skövlad regnskog och utrotningshotade trädgrodor, som märkligt nog är det enda Feiling nämner, utan om 10000-tals mördade människor. Årligen.

Vi har följt kokainkedjan från svenska nattklubbar till jugoslaviska brottssyndikat, uppgörelser i Mexiko och avlidna svenska kurirer i Colombia. Vi är övertygade om att välutbildade, resursstarka svenskar har förmåga att se hur deras pengar påverkar världen - och orkar bry sig.
Ingen kan blunda för att det USA-drivna kriget mot knarket i Latinamerika har havererat. Efter 40 års insatser och miljarder dollar spenderade är framgångarna lätträknade, medan rapporter om allvarliga brott mot mänskliga rättigheter förekommer dagligen. Det är inte konstigt att denna politik ifrågasätts i Latinamerika.

Men skulle en legalisering av kokain minska den enorma fattigdom som förser maffiorna med billig arbetskraft? Skulle den motverka inkomstklyftorna i denna världens mest ojämlika region? Knappast.
Vad som krävs i Latinamerika är en ny utvecklingsmodell: jordreformer, satsningar på landsbygdsutveckling, skola, sjukvård och en mindre skev inkomstfördelning. Inte en jättesatsning på en USA- och Europaanpassad drogindustri, som riskerar att slå tillbaka mot den egna befolkningen genom ökade missbruksproblem.
Vi vill ge de svenska kokainköparna nya fakta. Den som köper ett gram till kvällens fest bör åtminstone veta var tusenlappen hamnar.
Kanske kan den kortvariga kicken ändå få stå tillbaka för fattiga människors rätt att slippa utnyttjas i kokaodling, användas som fotsoldater eller smuggla kokainampuller inuti sina kroppar?


ERIK DE LA REGUERA

LASSE WIERUP

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag