Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Låtsasförslag gör ingen skillnad i mitt klassrum

Man hanterar styrdokumenten lite hipp som happ, man spänner musklerna med förslag som på ytan ser handlingskraftiga och sturska ut men som är så långtifrån förankrade i verkligheten, skriver läraren Maria Wiman.
Foto: Anna Simonsson
Att skapa en skola i världsklass är egentligen inte raketforskning. Det handlar till syvende och sist om att låta lärare vara lärare, skriver läraren Maria Wiman.
Foto: JESSICA GOW / TT

Politiker fabulerar fritt om skolan. 

Förslag som kommer fram i debatten gör ingen skillnad. 

Ge lärare tid att undervisa i stället, skriver läraren Maria Wiman.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Att skapa en skola i världsklass är egentligen inte raketforskning. Det handlar till syvende och sist om att låta lärare vara lärare. 

Lärare ska alltså inte vara speciallärare, vaktmästare, kuratorer, lokalvårdare, läromedelsförfattare, administratörer, PR-experter eller föräldrastödjare. 

Ja kort sagt: lärare ska få ägna sin tid åt att undervisa barn. 

På samma sätt ska skolan vara utrustad med alldeles rimliga förutsättningar. Om vi ska få ordning på den svenska skolan måste de mest basala sakerna vara på plats. Vi behöver en stabil grund att bygga på och utan denna trygga bas är allt annat oväsentligt.

Fabulerar fritt

Vi behöver utbildade lärare, rymliga ventilerade lokaler, bemannade skolbibliotek, rikligt med läromedel och personal på alla positioner. 

Regeringen fabulerar fritt om skolan och förslagen hänger inte ihop för oss som har jämt sjå med att hålla kajutan hjälpligt flytande.

2022 fick vi en ny läroplan med delvis nytt centralt innehåll. Hand i hand skulle vi också få reviderade timplaner som var anpassade efter detta nya innehåll. 

Men dra mig baklänges, nu har vi en ny läroplan men den reglerade timplanen har ännu inte klubbats igenom. Dagen före julafton nåddes vi av beskedet att det dröjer till tidigast höstterminen 2024. 

Jag gissar att detta är resultatet av hur det blir när ett gäng beslutsfattare vill göra snabba avtryck utan att behöva öppna plånboken.

För lärarnas arbetssituation betyder detta att i vissa ämnen ska mer innehåll pressas in utan att lektionstiden utvidgas. 

Detta är faktiskt helt symptomatiskt för hur man behandlar denna samhällsbärande institution. Man hanterar styrdokumenten lite hipp som happ, man spänner musklerna med förslag som på ytan ser handlingskraftiga och sturska ut men som är så långtifrån förankrade i verkligheten. 

Låtsaslösningar

När ska man på allvar ta tag i de riktiga problemen? Dessa dimridåer står mig på riktigt upp i halsen.

Man vill införa längre skoldagar för våra lågstadieelever trots en skriande lärarbrist och en befintlig kår som redan går på knäna eller har lämnat yrket för längesedan. 

Man vill tillsätta en utredning av modersmålsundervisningen för att se om denna inverkar negativt på kunskapsutvecklingen. 

Man vill införa litteraturkanon och fler uppifrån reglerade diagnostiska prov. 

Man vill införa lovskola, obligatorisk läxhjälp och förväntansdokument som vårdnadshavare ska skriva på så att telningarna automatiskt blir rakryggade och bildningsbara. 

Snabba avtryck

Och jag sliter mitt hår över att man återigen lägger tid och energi på att diskutera låtsasfrågor, att sätta symboliska plåster på en blödande halspulsåder, att göra billiga politiska poänger när hela systemet behöver riktiga åtgärder av på riktigt insatta människor. 

Jag gissar att detta är resultatet av hur det blir när ett gäng beslutsfattare vill göra snabba avtryck utan att behöva öppna plånboken. 

Men om man frågar mig, som fem dagar i veckan kämpar för att räcka till att undervisa mina elever kommer ingen av dessa förslag göra någon skillnad alls. 

Det är nämligen inte så värst komplicerat. 

Lyssna på professionen

Ge mig tid att planera lektioner, ge mig en lagom stor klass, ge mig digitala och analoga läromedel, speciallärare och resurser som stöttar upp samt ett schema där jag också hinner efterarbeta min undervisning. 

Ta bort den överdrivna dokumentationen i skolplattformar, tona ner den absurda bedömningshetsen ännu mer och lita på att jag vet vad jag pysslar med utan att allt måste nagelfaras. Där har vi den magiska lösningen. 

Det håller på att barka åt fanders och vi har inte råd att fler barn ska gå vilse i vårt skolsystem eller att fler lärare ska arbeta sig ända in i kaklet. Det är på riktigt dags att lyssna på professionen nu. 

De flesta av oss skulle aldrig komma på tanken att efterfråga längre skoldagar, förväntansdokument eller slopad modersmålsundervisning. Det är ju inte där skon klämmer. Vi vill bara ha förutsättningarna att göra vårt jobb för varje unge. Hur himla svårt kan det vara att förstå?


Av Maria Wiman

högstadielärare i svenska och SO

Här vägrar skolministern svara – om skolan: ”Märkligt”

Skolminister Lotta Edholm (L) anmäls på nytt till KU. Anledningen är att hon vägrat svara på frågor från riksdagsledamöter om privata skolkoncerner och vinstuttag i skolan.