Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Låt mig inte avrättas i Iran, Migrationsverket

Kamran Mirzaian.
Foto: Tobias Sandblom

Visst har jag en tuff tid framför mig i Sverige. Vem i mina kläder skulle vilja acceptera att sätta sig på flyget till Teheran frivilligt? skriver den asylsökande journalisten Kamran Mirzaian.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Jag heter Kamran Mirzaian och är 36 år gammal. Jag är journalist. Jag reste in i Sverige i januari 2014. Långt innan jag kom till Sverige har jag haft olika uppdrag i den i Iran förbjudna och regimkritiska satellit tv-kanalen Newroz tv, som sänder från Sverige. Dessutom har jag skrivit artiklar för den kurdiska nyhetsbyrån Firatnews.

Många gånger har jag kommenterat kurdernas kamp för grundläggande mänskliga rättigheter i direktsändningar, något som ayatollorna inte vill höra om. Satellit tv-kanalen Newroz tv anses vara regimkritisk av ayatollorna i Iran. Dessutom har jag i snart tre år deltagit i många svenska demonstrationer mot Teheran-regimen utanför den iranska ambassaden i Stockholm och är oerhört aktiv i sociala medier. Och det är känt de offentliga protesterna utanför den iranska ambassaden i Stockholm ofta filmas av de iranska diplomaterna.

Ändå har icke pålästa och oengagerade tjänstemän på Migrationsverket beslutat dumpa mig på Teherans internationella flygplats. Med andra ord skickas jag rakt till döden.

 

LÄS MER: Vi har ansvar för barn som kommer hit

 

Man behöver inte vara en Iran-expert för att inse faran i att utvisa en regimkristik tv-journalist just till Iran. Som bekant toppar Iran tillsammans med Nordkorea, Kina, Eritrea och Turkiet de länder som inte tål någon form av yttrande- och pressfrihet! I internationella pressfrihetsindexet hamnar Iran på plats 169, långt ner på listan.

Ofta nås vi av nyheter om alla de yttrandefrihetsfångar som placeras i omänskliga celler i fängelser runtom i Iran.

Sedan Iran undertecknat kärnenergiöverenskommelsen med väst har Iran hamnat i den internationella värmen. Men sanningen om Iran är bitter: Sedan Hassan Rouhani valdes till president 2013 har situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran försämrats än mer.

Under ingen annan iransk presidentperiod har så många människor avrättats som under Rouhanis tid. Enligt Amnesty International fortsätter Iran ha näst högsta antalet avrättningar i världen, efter Kina. Främst avrättas kurdiska politiska aktivister.

Enligt artikel 286 i den nuvarande iranska strafflagen betraktas all oberoende och kritisk medierapportering, regimkritisk verksamhet, protester och demonstrationer mot Iran, såväl i som utanför Iran, som ett hot mot den nationella säkerheten och brott mot allmän ordning. Det är denna lag som tillämpas mot mig och alla oliktänkande.

 

Visst har jag en tuff tid framför mig i Sverige. Jag brottas med hälsoproblem och gömmer mig hos olika bekanta vänner. Vem i mina kläder skulle vilja acceptera att sätta sig på flyget till Teheran frivilligt? Vilken ung människa vill springa mot sin egen dödsdom? Ingen! Aldrig i livet överlämnar jag mig frivilligt till bödlarna i Iran!

Mest är jag besviken på att det stora humanistiska landet Sverige inte längre ställer upp för de skyddsbehövande. Ändå vill jag behålla min bild av Sverige som ett land för de förtryckta, rättslösa, röstlösa och människor på flykt.

Att tusentals människor undertecknar ett upprop för att jag ska stanna i Sverige värmer lite extra mitt sorgdrabbade hjärta. Med andra ord kan inte några tjänstemän på Migrationsverket representera miljontals solidariska hjärtan i Sverige.

 

Kamran Mirzaian

Asylsökande journalist

Översättning från kurdiska till svenska: Kurdo Baksi

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!