Låt kvinnor hjälpa barnlösa för betalning

Lydiah Wålsten
Foto: Timbro.
Foto: Shutterstock.

Att hindra en kvinna från att hjälpa barnlösa mot betalning är en förmyndarmentalitet som rimmar illa med kvinnans rätt till sin egen kropp, skriver Timbros Lydiah Wålsten.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Surrogatmödraskap innebär att en kvinna bär ett barn åt personer som av olika anledningar inte kan få barn mot eller utan betalning.

Just nu utreds frågan och ett förslag beräknas vara färdigt i början av mars för regeringen att ta ställning till. Utredningens slutsatser är redan kända: surrogatmödraskap bör legaliseras, men bara om inga pengar är inblandade.

Det är en slutsats som bygger på en rad felaktiga premisser.

Den första är tanken att graviditetsprocessen inte ska kommersialiseras. Problemet är bara att den är redan kommersialiserad. IVF-behandlingar är en växande bransch med många privata företag som genomför 60 procent eller 10 000 behandlingar per år. Kostnaden kan vara över hundra tusen kronor per par.

Statens Medicinsk-Etiska Råd har också föreslagit att den som är barnlös behöver ha en nära relation till surrogatmamman för att hon ska bli godkänd. I praktiken innebär det att bara den barnlösa som har en stor biologisk familj eller nära vänskapsrelationer kommer att ha möjligheten att få en surrogatmamma. Det är ett diskriminerande krav som sätter en omänsklig press på närstående.


Tillsammans kommer denna halva legalisering i praktiken innebära ett fortsatt förbud mot surrogatmödraskap i Sverige. Det kan bara ha en effekt: att människor fortsätter åka utomlands för att bli föräldrar med hjälp av en värdmamma.

För i dag vänder sig många par till andra länder. Anna Arvidsson är doktorand vid Uppsala universitet och intervjuar i sin avhandling femton par som skaffat barn i bland annat Indien och USA. Hennes undersökning visar att paren har övervägt sina beslut noggrant, både moraliskt och ekonomiskt. Vissa par har gjort uppemot tio IVF-försök, och inte sällan har de medicinska skäl som diabetes, eller har blivit friskförklarade från cancer, som gör att de inte får adoptera. De uppger att de hellre hade haft sin värdmamma i Sverige.

Surrogatmödraskap handlar förstås inte bara om föräldrarna, utan också om barnet. Det finns i dag inte något forskningsstöd för att barnet skulle påverkas negativt, däremot finns visst stöd för motsatsen. Generellt är det för tidigt att säga, vilket inte bör vara ett argument för ett förbud.

Barn är ingen rättighet, däremot är det en rättighet att få föda barn om möjligheten finns. Det är en förmyndarmentalitet som rimmar illa med aborträtten att hindra en kvinna från detta privata beslut. 

För har en kvinna i Sverige rätt att avsluta en graviditet, bör hon också ha rätten att fullfölja den. Svenska folket är redan där.


När Timbro lät Demoskop undersöka frågan var det 51 procent av svenskarna som var positiva eller ganska positiva till en legalisering av surrogatmödraskap. 6 av 10 av alla i barnafödande ålder var positiva. Bland Västerpartiets sympatisörer var siffran 50 procent. Mest kritiska var Kristdemokraternas, (29 %) följt av Sverigedemokraternas (42 %). Trots det argumenterar Vänsterpartiet, Sveriges kvinnolobby, Feministiskt Initiativ och Kristdemokraterna fortfarande i en ohelig allians för att surrogatmödraskap inte ska vara tillåtet. Vi har alltså en konservativ rörelse som inget hellre vill än att stoppa de här barnen från att komma till världen. Och vi har en kvinnorörelse som tycker att kvinnan generellt sett ska ha rätt att besluta över sin egen kropp, bara inte i det här fallet.

Det kan kännas ovant med surrogatmödraskap. Men precis som med IVF är det en utveckling som nu gör det möjligt för fler människor att få det finaste som finns: barn.

Och ett fritt surrogatmödraskap, där man precis som i fallet med IVF kan betala för denna livets viktigaste tjänst, vore en mer rättvis ordning än den lösning som nu föreslås: att bara de med systrar eller nära vänner som kan tänka sig att göra det gratis får möjligheten.


Lydiah Wålsten

Kommunikationsansvarig på Timbro