Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Låt inte flest mandat styra regeringsfrågan

En mindre regering, med snabbt fotarbete, kan bli stabilare än en stor och på papperet starkare sådan. Löfven kan vinna på att lämna MP utanför, skriver Johan Ingerö. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT
Samtidigt skulle en M+KD-regering ha bättre manöverutrymme än samtliga Allianspartier tillsammans, menar Johan Ingerö. Foto: PATRIK C ÖSTERBERG/IBL

Dödläget innebär att vi alla måste börja tänka i banor som vi inte är vana vid.

Den verkliga regeringsfrågan gäller inte vem som är mest populär i riksdagen, utan vem som är minst impopulär. En liten regering kan bli effektiv, skriver Timbros Johan Ingerö.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | VALET 2018. Fem myror är fler än fyra elefanter. Vi är många som lärt oss denna fras från Eva Remeus godnattsaga till Magnus Härenstam och Brasse Brännström i det älskade sjuttiotalsprogrammet. Och därför är det rådande spelet om regeringsmakten säkert också obegripligt för många. Det som brukar räknas som vänsterblocket – Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet – blev något större än det borgerliga blocket. Men inget av blocken har majoritet. De borgerliga vill inte sära på sig för att enskilt förhandla med Socialdemokraterna, S vill inte förhandla med ett samlat borgerligt block och inget av blocken vill förhandla med Sverigedemokraterna.

 

LÄS MER: Kaos – partiledarna har bränt alla broar

 

Dödläget kräver nytänkande

Resultatet är att den tillträdande riksdagen befinner sig i ett dödläge. Därför måste vi alla börja tänka i banor som vi inte är vana vid. Normalläget i svensk politik är att regeringen antingen har egen majoritet i riksdagen eller, mer vanligt, att den har en så kallad arbetande majoritet. Fredrik Reinfeldts första regering hade egen majoritet medan Göran Perssons hade en arbetande majoritet, med fasta samarbetsformer tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Debattören Johan Ingerö är ansvarig för välfärdsfrågor på tankesmedjan Timbro.

Stefan Löfvens regering har i fyra år hankat sig fram utan vare sig det ena eller det andra. Den är dels en koalitionsregering, dels beroende av budgetsamtal med Vänsterpartiet och trots detta utan en majoritet bakom sig i riksdagen. Att den överhuvudtaget har kunnat få igenom budgetar beror på att de borgerliga sedan 2015 har valt bort alternativet att lägga en gemensam budget, som Sverigedemokraterna då skulle kunna rösta på. Men det valet har kostat de borgerliga stöd och respekt bland de egna väljarna, vilket de inte har råd med i ytterligare fyra år.

Ingenting talar för att en majoritetsregering kommer kunna bildas. Och det är högst osäkert om någon regering kan få till ens en arbetande majoritet. 

 

 

En mindre konstellation får riksdagen med sig

Så för att återgå till myrorna och elefanterna, varför skulle det alls vara rimligt att en mindre konstellation tillträder i stället för en större?

Svaret lyder: För att det är så riksdagen fungerar. Det viktigaste är inte hur många mandat man har bakom sig, utan hur många man har emot sig. Den verkliga regeringsfrågan gäller inte vem som är mest populär, utan vem som är minst impopulär. En alliansregering kan teoretiskt sett vinna voteringar med hjälp av S, MP och SD (vi kan bortse från V i det sammanhanget). En rödgrön regering kan vinna vissa voteringar med hjälp av de borgerliga, eller av SD. Men den kommer också förlora väldigt många omröstningar. VALU-undersökningen visar att SD-väljarna i allt högre utsträckning identifierar sig som höger, från att tidigare ha varit mer uppdelade mellan höger och vänster. I de avgörande frågorna om ekonomi och välfärd ligger SD alltså närmare de borgerliga än de rödgröna, oavsett hur oense de sedan må vara om migration.

M+KD är ingen dålig idé

Det talar för att en borgerlig regering kan vara mer effektiv än en rödgrön. Och kanske skulle en regering med M och KD, som det surras om lite här och var, ha ännu bättre manöverutrymme om C och L skulle välja att stå utanför men kvarstå som budgetpartners. För övrigt gäller samma princip på vänstersidan. Socialdemokraterna kan mycket väl få mer gjort i en helt egen regering än om de fortsätter tillsammans med Miljöpartiet. Men bara om de går åt höger i sin ekonomiska politik. Och det blir svårt, med tanke på LO och konkurrensen från Vänsterpartiet.

En mindre regering, med snabbt fotarbete, kan bli stabilare än en stor och på pappret starkare sådan. Fem myror kan därmed förlora mot fyra elefanter.

 

Av Johan Ingerö

Ansvarig för välfärdsfrågor, tankesmedjan Timbro

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!