DEBATT. Svenska regeringen, som har en lång historia av naivitet kring solenergi, behöver nu samla sig och överge tidigare positioner, och bjuda motstånd. Och det brådskar.
Solpaneler har sin roll i klimatomställningen. Ingen tvekan om den saken. Men att se solpaneler som något universalverktyg som överallt och alltid är klimatsmart och ändamålsenligt är en farlig och felaktig slutsats. Både Energimyndigheten och Riksrevisionen riktade redan för några år sedan mycket skarp kritik mot S-regeringens subventioner av solenergi. Subventioner som på goda grunder dömts ut som ineffektiva.
Alldeles för lite förnybar energi per investerad och subventionerad krona, helt enkelt. Regeringen har dock konsekvent avfärdat kritiken i någon form av ”sol, vind och vatten”-romantik.
Produktionens avtryck ignoreras
Vad solenergins ivrigaste försvarare ständigt ignorerar är också det klimatavtryck som solpanelerna skapar under produktion. Inte minst mot bakgrund av att en majoritet av solpanelerna som används i Europa faktiskt produceras i Kina, vilket Kristdemokraterna påpekade på Aftonbladet Debatt i höstas.
En solpanel i den grekiska övärlden är onekligen en lite annan sak än en solpanel i Arjeplog.
Det innebär som sagt inte att solenergi alltid är dåligt, men det innebär att en blind utbyggnad utan korrekta kostnads- och klimatanalyser är fel väg att gå. Och det är faktiskt bara ett av skälen till varför det är mycket oroväckande att EU-kommissionen nu, av allt att döma, vill göra det obligatoriskt att installera solpaneler vid nyproduktion av fastigheter.
Orimliga skillnader mellan länderna
Sanningen är tyvärr att detta är en del i ett bredare problem med EU:s klimat- och miljöpolitik. Det handlar om detaljreglering och one-size-fits-all-lösningar, som utgår från att Grekland, Polen och Sverige har samma tillgångar, förutsättningar och problem på vägen mot klimatneutralitet. Bryssels vilja att överreglera är påtaglig. EU har naturligtvis en mycket viktig roll att spela i klimatomställningen. Men det är en roll som framför allt bör handla om gemensamma målsättningar. Medlemsländerna varken kan eller ska nå klimat- och miljömålen på exakt samma sätt.
I fallet solenergi är detta närmast parodiskt övertydligt. En solpanel i den grekiska övärlden är onekligen en lite annan sak än en solpanel i Arjeplog. Men framför allt saknas ett svar på frågan varför EU överhuvudtaget ska sätta upp den här typen av byggnadsnormer. Såväl bostadspolitik som energimixen är, och bör förbli, nationell kompetens. Vi såg en bristande respekt för detta redan när EU-kommissionen presenterade sitt förslag till direktiv om byggnaders energiprestanda, där detaljer kring byggnadsrenoveringar på ett mycket ingripande sätt förvandlas en angelägenhet för Bryssel. Och nu frågan om obligatoriska solpaneler ovanpå detta. Som ytterligare skulle fördyra bostadsbyggandet, och detta även i fall när det helt saknar klimatmervärde.
De rödgröna lär inte protestera
Under EU-valrörelsen 2019, när Kristdemokraterna föreslog ett fördjupat samarbete rörande kärnkraft i EU, skrek svenska sossar och miljöpartister sig hesa om att EU inte ska lägga sig i energipolitiken. Tillåt mig tvivla på att de visar samma engagemang när byråkrater i Bryssel vill tvinga på oss kinesiska solpaneler.
Av Sara Skyttedal (KD)
Europaparlamentariker
