Goda exempel. Svenska politiker bör se elitskolorna som föredömen, anser Karin Svanborg-Sjövall och Eva Cooper. (De brittiska privatskoleeleverna på bilden har inget samband med artikeln). Foto: Dean Northcott
Goda exempel. Svenska politiker bör se elitskolorna som föredömen, anser Karin Svanborg-Sjövall och Eva Cooper. (De brittiska privatskoleeleverna på bilden har inget samband med artikeln). Foto: Dean Northcott

Låt eliten visa vägen för svensk skolpolitik

Publicerad
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Kan alla skolor bli lika bra? Den frågan ställer vi i kväll på ett Timbro­seminarium med anledning av skolverkets omdiskuterade rapport, som hävdar att det fria skolvalet står i konflikt med likvärdighetsmålet i svensk utbildnings­politik. Det finns anledning att ifrågasätta om själva frågeställningen är rimlig. För vad betyder det egentligen att alla skolor ska vara precis lika bra?

För det första utgår svensk skolpolitik ifrån en utopisk verklighetsbild, där det är möjligt att konstruera ett ideal tillstånd som förmår utrota alla typer av skillnader, oavsett om det handlar om skolledares styrning, lärartalang eller elevmotivation. En bra skola kan delvis kompensera för sociala brister, men ingen utbildning i världen kan förändra det faktum att människor kan och vill göra olika saker med sina liv. Det måste ett välfungerande skolsystem inte bara kunna ta hänsyn till, utan tvärtom göra något konstruktivt av.

För det andra har den svenska skolans fokus på likriktning, social kompensation och jämställdhet i praktiken orsakat en stor del av de problem som vi nu står inför. Allt för ofta har kunskaps­uppdraget fått stryka på foten för ­ambitionen att utjämna skillnader. 40 år av hängivet arbete från statsmaktens sida att sänka lärarkårens status och självmedvetande är det kanske mest destruktiva exemplet. Men aktuella förslag som läxförbudet i en skola i Malmö visar att reflexen inte försvann med Palme-eran.

 

För det tredje tackar den som önskar sig en perfekt likvärdig skola nej till en vidareutveckling av den pedagogiska verksamhet som är avgörande för ­Sveriges framtid. Om ingen får vara bättre än någon annan innebär det inte bara att man höjer botten - man måste också sänka toppen. Det är svårt att förstå hur det skulle vara i kunskapssamhällets intresse.

Ett intressant exempel på vad som kan hända om man ignorerar Jante och i stället sätter eleverna i fokus är regeringens försök med spetsutbildningar. Här får riktigt vassa och studiemotiverade elever möjlighet att gå på det som ibland kallas "elitskolor".

Försöket är viktigt, dels därför att riktigt duktiga ungdomar äntligen får en möjlighet att vistas i en miljö som utmanar och utvecklar deras talanger, i stället för att reduceras till stödlärare åt mindre motiverade klasskamrater. Dels är det politiskt relevant, eftersom det också ger de utvalda skolorna friare händer att anta sina elever.

Det är förstås inte likvärdigt - alla kan inte läsa matematik på högskolenivå på gymnasiet - men det är ett mänskligare system än det ­jäm­lik­­hetsivrande som nog tyvärr ofta har kvävt eller hämmat begåvade barns upptäckarlusta genom att hålla dem tillbaka.

 

Elitskolorna är bara ett utslag av de principer som låg bakom friskole­reformen: Att ge utrymme för pedagogiska experiment som kan öka vår kunskap om hur vi bäst hjälper elever att nå sina mål - och kanske ännu högre. Ett ökat fokus på likvärdighet och likriktning kommer ohjälpligt att hämma den dynamik som i själva verket kan bära på nyckeln till de förbättrade resultat vi alla vill se.

En vettigare inställning till hur skolan ska kunna förbättras är att lägga krut på att ta itu med de sämsta skolorna, i stället för att ödsla energi på att försöka komma åt dem som faktiskt fungerar.

Lär av de framgångsrika skolorna - oavsett huvudman - och inse att skillnader i sig inte är något problem så länge lägstanivån höjs. Om alla skolor ska vara bra, måste vissa få vara bättre. Och då måste även de sämsta skolorna bort.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag