Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Låt bli att lagstifta om kvinnors klädsel

Hanna Marie Björklund.Foto: Linda Broström / LINDISIMA - LINDA BROSTRÖM
Så kallad "burkini". Foto: Ap / AP TT / NTB SCANPIX

Självklart ska vi ta debatten om patriarkala kulturyttringar och jämställdhet. Men att förbjuda "burkinis" på stranden är tvärtemot vad en vettig stat bör hålla på med, skriver Hanna Marie Björklund.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Kvinnors klädsel är ett område där manliga makthavare ständigt tycks ha problem att låta bli att lägga sig i. Vid sekelskiftet arresterades den australiska simmerskan Annette Kellerman på en offentlig badplats i Boston.

Anledningen var att hon bar en baddräkt som satt åt runt kroppen och visade armar och hals. Den ansågs omoralisk och avslöjande. Kvinnors sexualitet och kroppar var farliga ting som inte fick visas offentligt och behövde kontrolleras och regleras. Att titta på bilder i dag av poliser som gick runt på stränderna med måttband för att kontrollera att inga kvinnor klädde sig för avslöjande är mest skrattretande.

Vad som inte är lika roligt är att tankarna bakom lagen, att staten har rätt att bestämma och reglera hur kvinnor får klä sig, är på väg tillbaka.

I Frankrike år 2016 läggs det nämligen åter fram ett förslag som innebär att poliser ska springa runt på stranden och gripa kvinnor som klär sig ”utan respekt för god moral”. Men korta kjolar är inte problemet denna gång, även om det låter exakt lika i retoriken. I stället är det borgmästaren i Cannes som har beslutat att det ska vara förbjudet för kvinnor att bada i en ”burkini”, ett heltäckande plagg utvecklat för muslimska kvinnor som vill bada utan att visa hud.


LÄS MER: Gina Dirawi kan inte försvara slöjan och samtidigt kalla sig feminist

 

Det började med en mer aktiv debatt om kulturella värderingar hos flyktinggrupper som i sig var klok. Länge fanns en märklig strutsmentalitet där samhällsdebatten verkade ignorera att olika kulturer har olika uppfattningar om kön, sex och jämställdhet. Att föra på tal att vissa kulturer är mer patriarkala än andra var länge kontroversiellt. Därifrån har vi kommit vidare och det är en bra sak. Jämställdhet är, likt fred och demokrati, inget självklart som alla människor alltid ställer upp på. Det måste diskuteras och försvaras. Men därifrån har vi gått till en rad märkliga förslag om vad en bra stat ska vara.

Utse i stället ett reellt problem, typ, ”om människor täcker sina ansikten i en rättssal kan det uppstå oklarheter kring vem som vittnar och det riskerar rättssäkerheten”. En tydlig och väl argumenterad problemformulering.

Inför sedan ett förbud som gäller att täcka sitt ansikte i en rättssal, oavsett om det sker med en burka eller en Spindelmannendräkt. På så vis får man en neutral och rättvis lagstiftning.

 

Det är inte tyvärr vad som håller på att hända nu. Det är vissa klädesplagg som är problemet, vissa religiösa och kulturella åsikter man vill lagstifta mot. Sådant brukar liberaler reagera på eftersom det går emot att hålla alla lika inför lagen och yttrandefriheten. Men exempel saknas inte heller i Sverige. Moderata oppositionsledaren i Norrköping, Sophia Jarl, lade nyligen åter fram ett förslag om slöjförbud. I Norge filar man på något liknande.

Det är märkligt att politiker som säger sig värna liberala värderingar går i fällan. Även de föreslår nu att politiker ska få reglera kvinnors klädsel. Men bara vissa kvinnors.

Självklart ska vi ta debatten om patriarkala kulturyttringar och jämställdhet. Men vi måste klara av att samtidigt hålla fast vid den sekulära demokratiska statens värderingar.

Om syftet är att få till en diskussion om jämställdhet i en viss grupp bör det rimligen göras i dialog med den gruppen, särskilt kvinnorna. Inte genom att åter lagstifta om hur de får klä sig.

 

Hanna Marie Björklund

Liberal skribent