Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lärarna i den kommunala skolan kokar snart sönder

De nedskärningar som i stort sett alla kommuner nu ägnar sig åt riskerar att ge skolorna en dubbel bestraffning, skriver debattörerna från Lärarnas riksförbund. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Åsa Fahlén är ordförande för Lärarnas riksförbund. Foto: TT

Det är nu uppenbart att kommunerna inte förmår ta hand om skolan. Kommunsektorn kommer att sakna 38 miljarder år 2022. 

Skolan måste så fort som möjligt frigöras från vanvården, skriver Åsa Fahlén och samtliga distriktsordförande för Lärarnas riksförbund.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. På Expressens ledarsida kunde vi alldeles nyligen läsa att det väntar ett ”stålbad” för landets kommuner. Vi lärare har redan känt av att försämringarna är på väg. Kanske tror landets kommunpolitiker på myten om grodan som genast hoppar upp ur en kastrull med kokande vatten men påstås simma allt fortare för att sedan dö när vattnet successivt värms upp för att närma sig kokpunkten. Detta är dock en myt och att den gradvisa försämringen inte skulle märkas för oss lärare är förstås ingenting annat än en from förhoppning bland landets kommunpolitiker. 

För faktum är att många lärare redan har hoppat upp ur den kommunala ”kastrullen” till jobb där arbetsförhållanden och arbetsbelastning ger dem en bättre chans till välmående. Och de som är kvar håller på att koka sönder.

Även om skatterna höjs så kommer det inte på långa vägar att räcka för att mätta det kommunala slukhålet

En stor olycka för samhället

Även om en flykt från läraryrket för den enskilde kan vara en lösning på en övermäktig arbetssituation är det en stor olycka för samhället. Legitimerade och behöriga lärare är grundbulten i skolan. Då måste lärares arbetsbelastning anpassas till vad lärare mäktar med. Nu tvingas lärare i stället springa allt snabbare för att upprätthålla en anständig nivå på undervisningen inte minst när allt fler kollegor saknar utbildning för sitt jobb. Det som just nu är aktuellt är betygssättning där det, med all rätt, krävs legitimation för att sätta betyg men där legitimerade lärare ofta måste ta ett stort ansvar som ”medbedömare”.

Det är nu uppenbart att kommunerna inte förmår ta hand om skolan. Kommunsektorn kommer att sakna 38 miljarder år 2022. Så även om staten bidrar med mer pengar och skatterna höjs så kommer det inte på långa vägar att räcka för att mätta det kommunala slukhålet. 

Lärarnas stålbad förvärras

De nedskärningar som i stort sett alla kommuner nu ägnar sig åt riskerar i stället att ge skolorna en dubbel bestraffning. För om de kommunala besparingsplanerna sätts i verket så drar staten in bidraget för ökad likvärdighet i skolan och stålbadet för oss lärare förvärras. Det betyder att de elever som har allra mest behov av insatser inte bara lämnas lottlösa utan också får ta stötarna av besparingspolitiken. Därmed får de ännu sämre förutsättningar att nå målen. 

Fortsatta misslyckanden att ge oss lärare anständiga arbetsvillkor och elever lika förutsättningar uppvägs inte av aldrig så högstämda proklamationer om kommunalt självbestämmande. Nu måste vi sätta ord på vad det handlar om – ett praktfiasko för den kommunaliserade skolan. 

På senare tid har glädjande nog en protestvåg mot nedskärningarna i skolan rullat in över landet. Lärarmarscherna har samlat stora skaror och med de nedskärningar som kommunerna nu hotar med blir det allt viktigare att protesterna blir så högljudda att de faktiskt når fram till dem som fattar besluten. 

Staten måste ta över

Det krävs ett omedelbart stopp för kommunernas planer på nedskärningar som drabbar skolan. Den kommun som inte är lyhörd mot lärarna riskerar att få större problem att rekrytera de lärare som skolan behöver. Men det är inte nog.  

Nu måste skolan också så fort som möjligt frigöras från den kommunala vanvården. Det vore en välgärning för såväl kommuner som lärare och elever. I det så kallade januariavtalet ställs det krav på att en förstatligad skola ska utredas. Men med tanke på det stålbad som väntar får ingen tid gå förlorad. Redan under de närmaste åren kan skolans finansiering flyttas från kommunerna. Det som behövs nu är politisk handlingskraft och inte utredningar som drar en våt filt över frågan. För vi lärare har redan insett att det brinner i själva fundamentet.

 

Av Åsa Fahlén 

Ordförande Lärarnas riksförbund

Niclas Wahlgren

Distriktsordförande Blekinge

Hanna Meijer Holmqvist

Distriktsordförande Dalarna

Annika Levander

Distriktsordförande Fyrbodal

Rosita Sundh

Distriktsordförande Gotland

Karin Ahlgren

Distriktsordförande Gävleborg

Gunnar Valinder

Distriktsordförande Göteborgs stad

Lars Windisch

Distriktsordförande Göteborgsringen

Sten Hagberg

Distriktsordförande Halland

Kerstin Lindberg

Distriktsordförande Jämtland

Charlie Heinpalu

Distriktsordförande Jönköping

Ann-Katrin Wijk

Distriktsordförande Kalmar

Angela Arnesen 

Distriktsordförande Kristianstad

Johan Runsson

Distriktsordförande Kronoberg

Catharina Niwhede

Distriktsordförande Malmö stad

Fredrik Andersson

Distriktsordförande Malmöhus 

Ingrid Pihl

Distriktsordförande Norrbotten

Pernilla Fransson

Distriktsordförande Roslagen Attunda

Fredrik Ganning

Distriktsordförande Sjuhärad

Stefan Hemb

Distriktsordförande Skaraborg

Ragnar Sjölander

Distriktsordförande Stockholms stad

Johan Dunér

Distriktsordförande Södermanland

Karin Johansson

Distriktsordförande Södertörns distrikt

Hans Eric Lindahl

Distriktsordförande Uppsala

Catherine Sonesson

Distriktsordförande Värmland

Åsa Dahlberg

Distriktsordförande Västerbotten

Åsa Elfving

Distriktsordförande Västernorrland

Joakim Ambjörn

Distriktsordförande Västmanland

Lisbeth Fasth

Distriktsordförande Örebro

Anette Sundqvist

Distriktsordförande Östergötland

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!