Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lärarlönelyftet är en feltänkt katastrof

Kristina Bergman Alme.
Foto: Shutterstock.

Lärare mår psykiskt dåligt av lärarlönelyftet. Antingen för att de inte fått pengar eller för att de på något plan känner skuld för att vara utvalda, skriver rektorn Kristina Bergman Alme.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

FAKTA

Kristina Bergman Alme

Rektor på gymnasiet med sex års erfarenhet som skolledare

Vägen till helvetet är ju som bekant kantad av goda föresatser. Detsamma kan sägas om Lärarlönelyftet. Att höja lärares löner är ett av flera måsten för att dels attrahera och behålla lärare inom yrket, dels för att signalera och bygga en kvalitativt bra skola i Sverige. Tyvärr har föreskrifterna för detta Lärarlönelyft fått precis motsatt effekt.

I varje skola där rektorerna tvingats, utifrån en fyrkantighet och brist på rättssäkerhet som inte hör hemma i en demokrati, genomföra lärarlönelyftet har samma saker inträffat.

Arbetsklimatet på skolorna har akut förvärrats eftersom många känner sig förolämpade över att inte vara bland de utvalda som anses vara duktiga lärare. Eller för den delen inte får anses vara duktiga för att de undervisar på IB, det internationella skolsystem som finns på ett flertal skolor i Sverige.

Lärare mår psykiskt dåligt antingen för att de inte fått pengar eller för att de på något plan känner skuld för att vara utvalda. Internationell forskning och beprövad erfarenhet visar att samarbete och kollegialt lärande är den främsta vägen till framgång. Denna väg blev just svårare att gå. Lärare som inte fått lärarlönelyft allt ifrån hotar i ilska eller planerar i sorg att lämna både sitt nuvarande jobb där de inte känner sig uppskattade och i värsta fall också läraryrket. Knappast en lyckad reform.

 

LÄS MER: Läraren: Varför ska jag anstränga mig?

 

I PM:et om lärarlönelyftet från regeringen står det att “regeringen ska se till att en ordentlig utvärdering sker av hur modellen implementeras, fungerar och hanteras av parterna”. En sådan utvärdering borde inte vara svår att genomföra och resultaten tycks vara enstämmiga, vilket lärare och rektorer med olika huvudmän och i olika kommuner pekar på.

Låt oss slå fast att det finns otroligt många fler duktiga och värdiga lärare än de som fått löneökning. Men utifrån det regelverk med fyra kriterier och 3 000 kronor i snitt som gör att vi rektorer, utifrån huvudmannens godtycke med hur länge man måste ha varit anställd för att komma i fråga, och ovan nämnda fyrkantighet att oavsett hur många som uppfyller reformens kriterier så finns det bara pengar till en begränsad skara. Så 0 kronor eller ca 3 000 kronor. Med andra ord du kan vara hur enormt duktig och lämplig som helst: har du bytt jobb så kanske det blockerar möjligheten eller har du för många duktiga kolleger så omöjliggör det också chanserna. Ungefär som när femmorna tog slut i det gamla betygssystemet.

 

Det är självklart att det, som i alla yrken, finns personer som är bättre lämpade respektive mindre lämpade att utföra lärarjobbet på. Men vilken annan yrkesgrupp utsätts för en liknande behandling? Sanningen är att otroligt många fler än de som fått ta del av pengarna är suveräna lärare! Samtidigt som man kan fråga sig hur de som faktiskt kunde bli bättre lärare får incitament till förändring när självkänslan sjunker och yrkesidentiteten svajar?

Så min fråga till dig, Gustav Fridolin är - varför kunde ni inte lita på att vi rektorer har förmågan att bedöma vilka som uppfyller kriterierna och utifrån den påse pengar som ni tilldelar oss fördela den fritt?

Det hade ändå blivit löneskillnader, vilket förutom det rena höjandet av lönerna väl är det som reformen syftar till? På vilket sätt blir skolan bättre när så många mår dåligt? I skollagen vilar ansvaret tungt på rektor när det gäller skolutveckling, kvalitet och garant för undervisning.

Detta, på ett sätt yttersta ansvaret för Sveriges framtid, lägger ni på oss - men att lita på att vi vet att värdera vår egen personal det betror ni oss inte med! Grattis till konststycket att inte bara förolämpa samtliga lärare, utan också omyndigförklara oss rektorer.

 

Kristina Bergman Alme

 Rektor på gymnasiet med sex års erfarenhet som skolledare

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!