Lärare och elever förtjänar arbetsro

Gustav Fridolin, MP, är språkrör, folkhögskollärare och riksdagsledamot för Göinge, Österlen och Bjäre. Foto: YLWA YNGVESSON
Foto: Ylwa Yngvesson

Alliansen har länge planerat en nedskärning på gymnasiet. Man har skjutit upp den, förhandlat om den, försökt gömma den - men när budgeten väl lagts på riksdagens bord har den alltid funnits där.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I alliansens senaste budget dyker den upp igen, och på vårt uppdrag har Riksdagens Utredningstjänst räknat ut att de miljoner alliansen och Jan Björklund sparar på svensk skola motsvarar nästan 1000 gymnasielärarlöner. Det femte jobbskatteavdraget kräver sina nedskärningar.

Det är något att tänka på när Jan Björklund i dag inledningstalar på Folkpartiets landsmöte i Västerås. Han kommer säkert att hålla ett välskrivet, roligt och tankeväckande tal. Han brukar göra det.

Senast vi möttes för partiledardebatt i riksdagen gjorde han till exempel en exposé över globaliseringens effekter i sitt anförande och uppehöll sig en stund vid den ekonomiska utvecklingen i Afrika.

I min replik kunde jag inte låta bli att tacka för det intressanta talet, och ställa frågan som dök upp för mig: hur lång tid hade utbildningsministern fått för att förbereda sig? Han svarade, ärligt, att han haft en vecka till research och ett par timmars förberedelse dagen innan.

En lärare har en arbetsuppgift motsvarande en partiledardebatt flera gånger varje dag.

Varje gång man kliver in i klassrummet förväntas man väcka intresse, säga något kunnigt och genomtänkt och leda klassen vidare till eget skapande och lärande.

Men en lärare har inte Jan Björklunds förberedelsetid. I genomsnitt har en lärare i svensk skola nu bara en dryg kvart på sig att förbereda en lektion. På den kvarten ska man visa upp en effektivitet som är näst intill övermänsklig: hinna planera lektionen så den verkligen når fram, producera det som ska användas under lektionen, och sedan efteråt ta hand om det lektionen lett till, tänka ut och ge feedback, reflektera över hur man går vidare till nästa lektionstillfälle och - inte minst - ta det där spontana samtalet med en elev som behöver det.

Det går inte. I detta krockar elevernas behov av tid med lärarnas brist på tid. Eleverna möter kunniga, kompetenta och engagerade lärare. Men tiden räcker inte till för alla.

Nio av tio lärare uppger att den administrativa arbetsbördan ökat sedan Jan Björklund blev ansvarig för skolan. Under samma tid har 12 600 pedagogiska tjänster skurits bort.

Färre personer ska alltså göra mer jobb. Konsekvensen kan inte bli annan än att lärare får mindre tid med sina elever, och att fler elever lämnar skolan utan att ha fått den tid som krävs för att få känna sig sedd, kunna nå målen och därmed få med sig det som behövs för att hitta ett jobb, bygga sitt liv och förverkliga sina drömmar.

Jan Björklund förstår givetvis problemet. Han känner till att ansvar kräver tid.

När han 2006 tog plats i regeringen som skolminister fick han med sig en statssekreterare och en handfull politiska tjänstemän.

Sedan dess har hans ansvar växt, och uppgifterna blivit fler. Han har blivit partiledare, och tar nu också hand om den högre utbildningen. Till sin hjälp har han nu två statssekreterare, och nästan dubbelt så många medarbetare som då.

Hur kommer det sig att när en politiker får mer att göra är det självklart att han ska få fler personer att dela arbetet med, men när en lärare får större klasser och fler arbetsuppgifter, så ska hon klara det med färre kolleger?

Jag har själv aldrig lyckats avsluta en lektion på min skola utan att några elever behöver säga en sak till. Någon vill berätta om varför man var sen med förra uppgiften, någon är rädd att missförstå instruktionen, någon behöver dela en tanke man inte vågar yppa inför hela klassen. Då äts en kvart snabbt upp.

Om då någon av eleverna undrar över sitt studieval, men studie- och yrkesvägledaren bara är på plats en vecka just när valen ska göras, eller någon egentligen behöver prata med elevhälsan men skolsköterskan bara är på plats på onsdagar mellan ett och två - då blir lärarjobbet till slut omöjligt. Lärarjobbet är inget ensamjobb, man behöver vara fler på en skola för att lärare ska få vara lärare.

Jan Björklund, jag vet att du kommer att hålla ett bra tal i dag. Du har fått tid att förbereda dig. Visst borde också lärare få den tiden?

För riktigt bra blir ditt tal i dag om du lovar att ni drar tillbaka er planerade nedskärning, och i stället ser till att vi får fler anställda i skolan.


GUSTAV FRIDOLIN, MP, 

är språkrör, folkhögskollärare och riksdagsledamot för Göinge, Österlen och Bjäre