Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Lärare är inga hjältar – men vi är viktiga

Jonas Nilsson, förstelärare på Stordammens skola i Uppsala.
Foto: Andreas Pettersson / Studio94

Även om vi inte är några hjältar så är vi lärare extremt viktiga och vitala, både för samhället i stort och för elevernas framtida liv.

När viruset dragit förbi behöver omgivning och makthavare minnas detta och värdera läraryrket mycket, mycket högre, skriver Jonas Nilsson, förstelärare på Stordammens skola i Uppsala.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Jag har arbetat som lärare i 20 år och varit med om och sett det mesta inom yrket. Dock har jag aldrig varit med om ett mer arbetsamt år än det som nu långsamt dragit sig tillbaka och lämnat spår av sorg och oro efter sig. 

Viruset angrep lyckligtvis inte mig eller mina anhöriga under året och jag har kunnat arbeta som vanligt hela tiden. Eller förresten: jag har kunnat arbeta, men det har varit allt annat än vanligt. För oss som verkar inom förskola och grundskola har det, förutom stressen över att det inte går att hålla distans i klassrum och matsalar, inneburit ett enormt merarbete för att hålla skolverksamheten flytande. 

Badat i virus

Vi är dock inga hjältar, trots att vi badat i virus och frenetiskt fått täcka upp för våra sjuka kolleger. Vi känner heller inget ”kall” att rädda samhället från kollaps. Nej, vi har gjort det vi gjort under pandemin, för att vi utfört det vi ålagts och inte haft något val om vi velat försörja oss på yrkesutövningen.

Visst är vi många som förstår beslutet att ändå hålla skolorna öppna – jo, vi ser den större bilden och förstår hur mycket det påverkar elevers kunskaper samt samhällsapparaten i stort. Men vi utsätter oss inte för allvarlig sjukdom och enorm arbetsbelastning för att vi vill offra oss. Nej, vi är inga hjältar, även om vi är förbaskat duktiga på det vi gör. 

Även om vi inte är några hjältar så är vi lärare extremt viktiga och vitala, både för samhället i stort och för elevernas framtida liv

Om vi frånser pandemin för en stund så råder det överlag en bild av lärare som hjältar som ”tar sig an” detta komplexa yrke. Vi ”ställer upp” och gör samhället en tjänst för att vi brinner för yrket. Den ”riktiga lönen” kommer när vi senare möter gamla elever som lyckats med studier och yrkesliv.

Föresatserna må vara goda och sympatiska, men tyvärr förklenas vår profession av sådana kommentarer. Att yrket framställs som något slags omöjligt samarituppdrag får knappast studenter att ställa sig i kö till lärarutbildningarna eller omgivningen att värdera yrket och dess hantverk högre.

Behövs åtgärder

Nej, det vore nu önskvärt:

Att snittlönen för lärare inom grundskolan höjs väsentligt och hamnar uppemot 50 000 kronor i månaden.  

Att undervisningstiden spikas och återgår till de nivåer den befann sig på före millennieskiftet.

Att det ges ordentligt med tid till lärare att kunna förkovra sig inom sina ämnen och möta adekvat forskning.

Att yrket renodlas, så att det kretsar kring god undervisning och inte innefattar en massa tidskrävande sidouppdrag. 

Då upphör pratet om ”vad bra det är att någon orkar vara lärare nu för tiden”. Då ser vi verksamma lärare stora möjligheter att fortsätta göra det vi är proffs på: att lära eleverna saker. Då sprids den bästa reklamen i världen – bättre än den dyraste och mest innovativa reklamkampanjen – genom en nöjd och välmående lärarkår. Då blir det ett rejält söktryck till lärarutbildningarna. 

Även om vi inte är några hjältar så är vi lärare extremt viktiga och vitala, både för samhället i stort och för elevernas framtida liv. Det visar vi år ut och år in, men det har i synnerhet blottlagts under pandemin. 

När viruset dragit förbi behöver omgivning och makthavare minnas detta och värdera läraryrket mycket, mycket högre.


Av Jonas Nilsson

Förstelärare på Stordammens skola i Uppsala, författare och föreläsare