Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Allt kan inte handla om era barns diagnoser

Föräldrarnas debatt om barns beteende i skolan har väckt stort engagemang. Nu ger sig en lärare in i matchen.
Den svenska skoldebatten landar allt för ofta i NPF-problematiken. Då missar vi problemets kärna, menar läraren Ola Alfredsson.Foto: PRIVAT

Så fort det kommer kritik mot barn eller föräldrar med normbrytande beteende i skolan, står NPF-grupperna i farstun och ropar hej.

Snälla, ta inte över alla debatter om ordning och reda. Ni missar problemets kärna, skriver läraren Ola Alfredsson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | SKOLA. När ska föräldrar till barn med NPF-problematik (Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som t ex adhd) fatta att det inte alltid handlar om deras barn? Jag läser både Maria Celins artikel och Mia Östlunds och reagerar. Som förälder, visst. Som lärare, absolut. 

Så fort det kommer kritik gentemot föräldrar eller barn med, kan vi kalla det normbrytande?, beteende, står NPF-föräldragruppen i farstun och ropar hej! Vi kämpar, vi sliter, mitt barn hit och mitt barn dit – Bo Hjelskov här och så Bo igen där. Varför måste alla frågor om kritik gentemot ett, för lärare, normbrytande beteende kokas ner till barn med NPF-problematik?

En liten andel

Enligt statistiken går det ca: 1,5 miljoner barn i den svenska skolan. Enligt annan statistik lider ca 5–7% av dessa barn av problematik kopplad till NPF. Det blir ca: 75 000 barn. Sjuttiofem tusen barn av en miljon femhundra tusen. 

Ska dessa 75 000 barn behandlas med respekt? Självklart! Ska de få de förutsättningar de behöver för att lyckas? Absolut! Ska barn och föräldrar visas förståelse för problemen i deras vardagsliv? Alltid! Ska dessa barn få ta över debatten om det svenska skolklimatet? Nej, absolut inte – de ska vara en del av det, men inte alltid mittpunkten.

Problemets kärna finns inte hos NPF-barnen

Om vi i stället ser till flertalet av de 1,4 miljoner barn som inte lider av NPF-problematik, och diskuterar dem ett tag – så kanske vi faktiskt kan komma åt kärnproblemet. Störande moment i skolan är återkommande. Elever som kommer sent, som pratat oavbrutet, som inte lyssnar på tillsägelser, som vägrar lämna ifrån sig mobilen, som hotar lärare, ja listan kan göras lång. 

Om vi får dem, och deras föräldrar, att förstå vad det är vi som institution förväntar oss av dem, och får dem att faktiskt respektera lärare, skola och dess klasskamrater, då har vi lyckats. Genom att föräldrar tar allvarligt på att Felicia kallade Moa för hora, eller att Hjalmar kommer tjugo minuter försent varje dag, och får dem att respektera skolan som institution kan vi dessutom fokusera och lägga mer tid på de elever som faktiskt behöver vårt stöd (ex. elever med NPF-problematik).

Ni kapar debatten och missar målet

Många elever med NPF-problematik har svårt i skolan för att andra elever inte kan sköta sig – de störs direkt av att andra pratar, de tappar fokus så fort en mobil plingar till eller en sen elev ramlar in genom dörren. Och det är de eleverna, och dess föräldrar vi vill komma åt.

Så därför, snälla NPF-föräldrar, sluta skrik hej varje gång någon faktiskt försöker lyfta problemet med skolan, ta inte över alla debatter som handlar om ordning och reda för kritiken mot elever med sämre uppförande handlar inte alltid, eller ens oftast, om er (och ska inte göra det heller)!

 

Av Ola Alfredsson

Lärare i den svenska skolan

 

LÄS MER: Ni ser en arg elev som måste hållas fast – jag ser en liten person med ångest