DEBATT. Om vi vill inse det unika med vår existens och förstå vilken gåva livet är, måste vi rimligtvis ha någonting att jämföra med, någon referensram, historisk eller personlig. Alla som gått igenom en svår sjukdom eller som genomlider en, får en annan syn på livets värde på samma sätt som alla som överlevt krig och förföljelse bär på en insikt om livets skörhet och förgänglighet.
Människan är som bekant det enda djur som vet att livet är ändligt, att vi alla någon gång ska dö. Vi vill helst inte tala om döden, vi räds den och har en vag föreställning om att just vi inte kommer att drabbas av den. Minns ni försäkringsbolaget som ville sälja livförsäkringar för några år sedan och som började sin reklam med: ”Om du avlider”? Inte när utan ”om”. I Sverige låter vi bli att använda munskydd, trots uppmaningar från myndigheter och trots att resten av världen gör det, kanske för att vi inte vill bli påminda om sjukdom och död eller för att vi inte vet bättre. Skygglappar i stället för munskydd.
Oförmågan att lära av sina misstag
De höga dödstalen i Sverige borde mana till eftertanke både vad gäller mänskliga relationer och inte minst i praktisk politik. Sveriges covid-19-strategi har från början baserat sig på en flockimmunitetsprincip som gått ut på att låta smittan spridas kontrollerat i stället för att trycka tillbaka den med så få döda och sjuka som möjligt. Det betyder naturligtvis inte att vare sig regeringen eller Folkhälsomyndigheten med berått mod låtit människor dö. Man gjorde sitt bästa utifrån den kunskap och erfarenhet man besatt just då.
Tyder Löfvens uttalande på tanklöshet, okunskap eller politisk prestige?
Problemet var att man inte lärde sig av sina misstag. Att gå emot resten av världen, inklusive WHO, avseende smittskyddsåtgärder är naturligtvis både anmärkningsvärt och häpnadsväckande när dödstalen skjuter i höjden.
Löfven förbryllar
När vår statsminister i en intervju nyligen uttalade sig om Sveriges vaccinationstakt sa han: ”Vi gör detta i så snabb takt vi kan, om sedan detta innebär att vi kommer etta, trea eller sjua tycker jag är underordnat.” Tyder uttalandet på tanklöshet, okunskap eller politisk prestige? För Stefan Löfven vet naturligtvis också att ju snabbare vi vaccinerar medborgarna, desto fler får immunitet vilket i sin tur leder till färre antal döda och långtidssjuka. Massvaccinationen är förvisso ingen tävling men takten har en avgörande betydelse både för antalet avlidna och för samhällsekonomin.
Krisinsikten vägrar infinna sig
Sveriges avvikande dödstal och misslyckade pandemistrategi tyder inte bara på en respektlöshet för människoliv utan är också ett tecken på bristande krisinsikt. För trots att vi i Sverige både haft terrorattentat, en tsunami-tragedi och Estonia-olycka tycks många, både bland politiker och allmänhet, tro att vi här, i det nordliga hörnet av Europa, föds med en livslång immunitet mot både krig och dödliga pandemier. Kanske är det inte så konstigt med tanke på att vi haft förmånen att leva i fred i drygt tvåhundra år.
Släpp prestigen och erkänn misstagen
Sverige har nu passerat 12 000 döda i covid-19, en siffra som starkt avviker från jämförbara länder i vår närhet. Kommer framtida strategier för bekämpning av pandemier att utgå ifrån att varje människoliv räknas, även de äldres? Har politiker och myndighetschefer lärt sig någonting av sina misstag?
Det krävs ett erkännande av att sådana har begåtts, men ingenting tyder på att någon i ansvarig ställning är beredd att göra ett sådant medgivande. När till exempel socialministern säger att hon inte ångrar någonting beträffande regeringens insatser under pandemin och kallar kritiker för dumskallar är det illavarslande.
Framtida strategier för kriser och katastrofer måste bygga på ödmjukhet och omsorg om människoliv, inte på prestige och konfrontation.
Av Stefan Krakowski
Författare, skribent och överläkare i psykiatri
Premium
Premium
Premium