Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lämna inte migrationsfrågan till extremisterna

Dan Korn.
Peter Springare. Foto: SVEN LINDWALL

Det går inte att brännmärka alla som vill föra ett vettigt samtal om migration, skriver Dan Korn. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Under veckan som gick blev jag flera gånger om tillagd mot min vilja i en Facebookgrupp till stöd för polisen Peter Springare, som på sitt Facebook-konto skrev en text som började med följande ord: ”Jag är så jävla trött. Det jag kommer att skriva här nedan, är inte politiskt korrekt. Men det skiter jag i. Det jag kommer att torgföra till er alla skattebetalare är förbjudet att torgföra för oss statligt anställda.”

Tro inte att jag inte förstår Springare.

Här säger alltså Springare själv att det han kommer att säga är förbjudet. Det har av många uppfattats som att det är sakförhållandena han berättar om som är förbjudna att tala om, att det är locket på som gäller, att det är tabu eftersom det handlar om kriminalitet och vissa – märk väl vissa – invandrare. 

Att det just är vissa är nämligen Springare själv noga med att påpeka. Inlägget har i skrivande stund delats mer än nitton tusen gånger och fått över 47 000 gilla-markeringar. Gruppen som så gärna ville ha med mig hade ett tag runt 150 000 medlemmar.

 

LÄS MER: Peter Springare – vems ärenden springer du? 

 

Tro inte att jag inte förstår Springare. Den skildring av sin verklighet som han ger är säkert sann. Att jag inte vill vara med i gruppen beror på något annat. Kanske är det för att jag börjar bli gammal, men jag anser att en polis inte bör skriva om sitt arbete på Facebook hur rätt han än har. Det bär mig emot på samma sätt som det också bär mig emot när Dan Eliasson påstår sig spy när han ser Jimmie Åkesson i tv och när president Trump twittrar om sitt förhållande till andra länder. Det handlar helt enkelt om att personer i en tjänsteutövning måste skilja på privat och offentligt. En president skall inte twittra om det diplomater brukar göra, en polischef skall inte uttala sig om sin mages reaktioner på någon politiker, vem det än är, och en polis bör tänka på vad han skriver om sin yrkesutövning på sitt privata Facebook-konto. Det handlar om professionalism – åtminstone i min värld. 

På 1800-talet ansågs det vara tabu att tala om sex och just därför talade och tänkte folk på det hela tiden. I vår tid anses det vara förbjudet att tala om allt som har med immigration att göra och därför talar vi hela tiden om det. 

Det upptar våra samtal, våra debatter, våra tidningars ledarsidor, för att nu inte tala om ”alternativa medier”. Tino Sanandajis bok ”Massutmaning” såldes slut på sex dagar och även om radion kallade in flera ”experter” som moralpoliser, är det ett faktum att de rapporterade om boken. Det visar på en förändring i samtalsklimatet.

Det upptar våra samtal, våra debatter, våra tidningars ledarsidor, för att nu inte tala om ”alternativa medier”.

 Människor törstar efter allt som har med denna fråga att göra. Då går det inte att brännmärka alla som vill föra ett vettigt samtal om de problem – nej inte ”utmaningar” – som upptar människors verklighet. De enda som vinner på det är rasister och andra som vill torgföra en svartvit, enkel verklighetssyn. Just därför är det viktigt att också sansade debattörer ägnar frågan uppmärksamhet.

 

LÄS MER: Dags att Brå slutar mörka verkligheten

 

 Överlämnar vi en så viktig fråga åt extremister från båda sidor, ja då förgrovas debatten och i slutänden är vi alla förlorare. 

Författaren David Grossman sade för några år sedan i en intervju: "Om vi inte beskriver verkligheten, kommer vi en dag att vakna till en obeskrivlig verklighet". 

Springare beskrev sin verklighet. I senare inlägg har han försvarat sin rätt att göra det. Han har nog rätten på sin sida, även om jag tycker att det var olämpligt.

 

Dan Korn 

Folklivsforskare

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!