Sjuktalen ökar igen. Trycket på vårdcentralerna ökar vad gäller den psykiska ohälsan, som tar allt större del av sjukförsäkringen, både för män och kvinnor. Läkarkåren rapporterar också ökad ohälsa liksom sjuksköterskor. Sjuktalen ökar även bland dessa grupper. Men är vi sjuka? Och vad är det som ska botas?
Undvikande som beteende är grunden för ångest- och stressproblematik. Vid ångest undviker man blod, spindlar, sociala sammanhang, inre sensationer, torg, och har olika säkerhetsbeteenden som signalerar till reptilhjärnan att man är med om något farligt. Vid stress undviker man i stället att sätta gränser, ta beslut och hantera relationer. Ja, individens beteenden spelar roll. Det gör sammanhanget också, varför det är av största vikt att i det enskilda fallet ta ställning till vad som är det egentliga problemet.
Det finns ogynnsamma arbetsplatser och om jag tittar på mitt eget sammanhang vården finns mycket att säga om styrmedel och utvärdering av kvalitet. Men om vi lever i ett sammanhang där det finns färdiga slutsatser som att ”stress är farligt”, ”arbete gör oss sjuka”, ”man ska inte behöva känna”, då blir vi fastlåsta och livet blir en självuppfyllande profetia.
LÄS MER: Det största hotet mot ett friskt samhälle är vår egen duktighet
KBT har plockats in som behandlingsmetod i vården då den i forskning visat sig effektiv mot ångest och depression. Den största missuppfattningen handlar om att behandlingen ska leda till att ”jag mår bra”. Men ni vet ju hur det är. Det viktigaste i livet är också det mest utmanande och känns mest. Att ha relationer ligger på topplats. Men om jag ”inte kan säga nej”, då tappar jag relationen till mig sig själv. Det fria valet leder oundvikligen till ångest. Så gåvan att få välja hur man vill fördela sin tid, den innebär just att vi måste tåla gränssättning – att avstå.
När en människa lider och söker sjukvård och berättar att ”nu går det inte längre” så är det inte svårt att förstå att läkaren hjälper till med de redskap hen har. I de flesta fall läkemedel, remisser och sjukskrivning. Språkligt finns antaganden bland läkare att ”man ska tro på sin patient” och att ”det syns inte utanpå hur man mår inuti”. ”Kunden har alltid rätt. En nöjd kund kommer tillbaka.”
Men tänk om kunden är felinformerad och kräver fel vara? Och varför måste läkare intyga arbetsoförmåga när man i pressen återger att ”man går till läkaren och sjukskriver sig”. Om kunden bestämmer och vet vad den ska ha och läkaren är konflikträdd och är i behov av vårdvalspengar. Det har blivit rätt att göra fel.
LÄS MER: Det är du som uppmuntrar stressandet
Dagens sjukskrivningstal påverkas av att vi har svårt att hantera känslomässigt obehag i våra relationer. Att som läkare öppna sin mottagningslista och se sökorsakerna ”sjukintyg, nytt recept och provtagning” innebär att läkaren kan associera till konflikt om hen vill göra sin egen medicinska bedömning av vad som behövs göras. Läkarens bedömning kan också utfalla i precis samma slutsats som står angiven, varpå mottagningen löper på smidigt. Men om läkaren i stället bedömer det är ”återgång i arbete”, ”uttrappning av beroendeframkallande läkemedel” och att ”tidigare provtagning och aktuell status inte föranleder några nya prover”, så tänker hens hjärna direkt att det ”kommer bli jobbigt, ta längre tid och att jag "orkar inte med fler klagomål hos chefen om att jag inte lyssnar”.
Den lättaste vägen på kort sikt är att göra som patienten vill. Men på lång sikt kvarstår problemet. Vad ska vi göra i stället? Jo, leva våra liv i stället för att försöka sjukvårda dem. Men att leva innebär att man både väljer och avstår. Och alla väljer inte likadant.
Åsa Kadowaki
Läkare, specialist i psykiatri
Leg. KBT-psykoterapeut
Premium
Premium
Premium