Vintern står snart för dörren och vi förbereder oss för de kalla vintermånaderna. Samtidigt sitter några av Europas allra fattigaste medborgare från Rumänien och Bulgarien och tigger på våra gator och torg för sitt uppehälle.
För många som varken upplevt krig eller fattigdom är det chockerande att se lidandet på så nära håll. Men vi kan inte heller blunda för den utveckling vi ser med kåkstäder som växer fram.
Uppdrag gransknings reportage (23/9) chockerade många. Läget är allvarligare än vi kunnat föreställa oss. Den sanitära misär som råder i många av Sveriges kåkstäder och läger visar tydligt på att detta måste få ett slut.
Regelverken finns på plats men är uppenbarligen svårtolkade.
Svensk lag är tydlig. Den ska gälla lika för alla som bor här. Oavsett om det är permanent eller tillfälligt. Ändå har kommuner och myndigheter svårt att tolka regelverken och agerar olika i frågan om avhysningar. Polisen har hamnat i ett moment 22 situation och står handfallna. Situationen är inte hållbar och kräver åtgärder omgående.
Varken de utsatta EU-migranterna, polisen eller andra myndighetsutövande personal ska behöva klä skott för utvecklingen. I dagens Sverige sviktar det politiska ledarskapet.
Få vågar kliva fram och ta ansvar för svensk lag och säga det som bör sägas. Att lagen ska vara lika för alla och att bosättningarna är olagliga.
Denna byråkratiska limbo måste få ett slut innan det skapar ännu mer spänningar i det svenska samhället.
Det har vi inte råd med i dessa dagar när Sverige står inför stora utmaningar med den största migrationsströmmen hit i modern tid. Det är inte minst därför problemet är så allvarligt och dess lösning så brådskande.
Det fasansfulla kriget i Syrien och andra konflikter i världen har tvingat miljontals människor på flykt. Enligt Migrationsverkets nya prognoser som presenterades (22/10) beräknar man bara för 2015 ta emot mellan 140 000-190 000 asylsökande, varav upp till 40 000 är ensamkommande barn. För 2016 ligger beräkningarna på mellan 100 000-170 000 asylsökande och upp mot 33 000 är ensamkommande barn.
Jag menar att det är dags att vi i den migrationspolitiska debatten börjar inse varför det är viktig att förstå skillnaden mellan de asylsökande som flyr för sina liv och söker skydd i Sverige och de utsatta EU-medborgare som kommer hit tillfälligt och tigger. Det finns en risk att människor sammanblandar de utmaningar som finns inom flyktingområdet med utsatta EU-medborgarnas situation.
Gör vi inte det och fortsätter att både aktivt och passivt se på när illegala bosättningar permanentas, riskerar vi inte bara den fria rörligheten inom EU, utan är med och bidrar till att skapa ett otryggare Sverige där allt fler människor kommer tvingas leva i utanförskap.
Det är totalt ansvarslöst, särskilt i en tid med stor asylinvandring behöver Sverige bli än mer tydlig med vilka lagar vi har. Denna misslyckade kontinuitet måste brytas innan följderna blir ännu allvarligare.
Sverige befinner sig farligt nära en punkt då konflikterna kan urarta och ge upphov till ytterst tragiska händelser. Vi har till exempel redan sett hur anläggningsboenden för asylsökande bränts ner.
På samma sätt som riksdagens sex partier häromveckan, till slut uppvisade politiskt ledarskap och presenterade en uppgörelse som ett led, i ett första steg för att hantera det akuta läge vi befinner oss i, är det dags för riksdagspartierna att visa ledarskap i EU-migrantsfrågan.
En hållbar flyktingpolitik kräver detta. Det är inte minst därför problemet är så allvarlig och dess lösning så utomordentligt brådskande.
Gulan Avci (FP)
Ordförande Liberala Kvinnor
