Kvotering är helt fel väg

Nyamko Sabuni, jämställdhetsminister, anser att oppositionens förslag till ökad jämlikhet med tvingande lagar är fel väg.
Foto: JOCKE BERGLUND

En jämnare representation av kvinnor och män i beslutande organ är en viktig demokratifråga. Oppositionen vill genom kvotering till bolagsstyrelser genomföra en symbolisk förändring. Jag vill i stället åstadkomma en bestående förändring. Kvinnor och män ska ha lika förutsättningar att göra karriär. 

 Det skriver i dag Nyamko Sabuni, integrations- och jämställdhetsminister (fp). Hon skriver: Historiskt sett har vi många bevis på att det inte behövs kvotering för att lösa problem och förändra strukturer.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Ska jämställdhetsdebatten präglas av yta eller innehåll? I USA utnämnde republikanen John McCain en kvinna, Sarah Palin, till sin vicepresidentkandidat. Hon är en kategorisk konservativ och hårdnackad motståndare till kvinnans rätt att göra abort. Blir republikanernas politik mer jämställd tack vare utnämningen av en kvinna?

 USA:s största kvinnorättsorganisation, NOW, menar att så inte är fallet. Det räcker inte att lyfta in en kvinna på en hög position för att en organisation, ett företag eller ett parti ska kunna kallas jämställt. Det krävs en tydlig vilja att förändra attityder, besluts- och rekryteringsprocesser. Detsamma gäller i Sverige och diskussionen om kvotering till styrelser. Varför ägnar kvoteringsivrare mer tid åt symbolpolitik - det vill säga att tvinga företag ha ett visst antal kvinnor i sina styrelser - än åt att bedriva en politik som skapar jämställda förutsättningar på alla nivåer?

 Sverige är på många sätt ett mycket jämställt land. Men flickor och kvinnors frihet begränsas fortfarande på olika arenor i samhället. Det handlar bland annat om könsstereotypa föreställningar, diskriminering i arbetslivet, mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat förtryck. En jämnare representation av kvinnor och män i beslutande organ är självklart en viktig demokratifråga. Oppositionen vill genom kvotering till bolagsstyrelser genomföra en symbolisk förändring. Jag vill åstadkomma en bestående förändring, så att kvinnor och män har lika förutsättningar att utvecklas på sina jobb eller göra karriär.

 För det första tar regeringen krafttag för att utmana de individuella och strukturella hindren för kvinnor att nå höga chefspositioner. Vi satsar 100 miljoner kronor om året 2007-2009 på att främja kvinnors företagande. Det handlar exempelvis om att bygga upp ett nätverk av ambassadörer för kvinnligt företagande. Fler företagande kvinnor skulle bidra till en starkare ekonomisk utveckling och bättre underlag för rekrytering av VD:ar, ordföranden och styrelser. Dessutom har regeringen beslutat om ett karriärutvecklingsprogram för kvinnor anställda inom staten som kan föregå med gott exempel.


För det andra har regeringen infört jämställdhetsbonus och avdrag för hushållsnära tjänster för att göra det lättare för både kvinnor och män att kombinera arbete och familj. Kvinnor ska inte behöva välja bort hem och barn för att kunna konkurrera om ledande positioner i företag och samhälle. Det minskar också risken för diskriminerande antaganden om att kvinnliga chefskandidater kommer vara hemma längre tid med barnen än manliga kandidater.

 För det tredje har inte Sverige kommit så pass långt inom jämställdheten genom tvingande lagförslag. Historiskt sett har vi många bevis på att det inte behövs kvotering för att lösa problem och förändra strukturer. Jag tror inte att någon för 100 eller bara 50 år sedan kunde tänka sig att prästyrket eller juristlinjen på högskolorna snart skulle komma att bli kvinnodominerat. Inom den offentliga sektorn är en majoritet av cheferna kvinnor. Om strukturer inte gick att förändra utan kvotering skulle det aldrig skett. Det betyder alltså att det finns andra vägar än tvingande lagförslag för att nå förändring.


Diskriminering mot kvinnor som gör karriär innebär att svenska företag går miste om värdefull kompetens. I en globaliserad värld har inget företag eller land råd att inte attrahera och ta vara på den bästa kompetensen. Vi är vana att se kvinnor i traditionellt manliga yrken, som jurister, läkare och politiker. I det ljuset framstår näringslivets ledarskikt som otidsenligt. Regeringen tydliggör och skärper diskrimineringslagstiftningen och den nya diskrimineringslagen börjar gälla vid årsskiftet. Viktigast är att det ska kosta att diskriminera.

 Att byta ut en orättvisa mot en annan är ingen bra lösning, oavsett om det gäller kvotering av kvinnor eller män. Vi har sett hur kvinnor missgynnats när högskolor ger förtur till män vid kvinnodominerade utbildningar. Ett universitet fälldes 2006 för diskriminering av Högsta domstolen, för att ha kvoterat in män. Jag vill se ett jämställt samhälle där vi bedöms efter vår kompetens och våra förmågor och meriter, inte kön eller hudfärg. Om kvinnor ska få ledande roller i svenska företag måste vi tackla problemet med att det saknas kvinnor i ledningsgrupper. Där kan kvinnorna faktiskt visa vad de går för med resultatansvar. Där finns få kvinnor om inte färre än i styrelserummet. Men det är där makten finns, och det är där jag skulle vilja få in fler kvinnor. 


I de statliga bolagen uppgår andelen kvinnliga styrelseordföranden till 33 procent i år. År 2005 var siffran bara 22 procent. Även när man ser på övriga styrelseledamöter har andelen kvinnor ökat och uppgår i de helägda statliga bolagen till 49 procent i år. Med fler kvinnor i statliga bolagsstyrelser, en ordentlig satsning på kvinnors företagande, en förstärkt diskrimineringslag och bättre förutsättningar att kombinera arbete och familj har vi kommit en god bit på väg.

 Nyamko Sabuni

 Integrations- och jämställdhetsminister (f