Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kvinnor – samhällets nya skyddsnät?

Tove Dahlgren, feministisk debattör, skriver om de kvinnor som oavlönat sliter vid sina övriga arbeten för att bära upp samhället. Foto: Caroline Nord

Att vi kvinnor sliter oavlönat vid sidan av våra övriga arbeten möjliggör för männen att ägna sig åt andra, mer lättsamma aktiviteter.

Stress är en ny kvinnosjukdom och politikerna måste ta sitt ansvar, skriver Tove Dahlgren, feministisk debattör.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tisdag morgon 06.40. Fullständigt rimlig tid att ställa alarmet om det inte vore för att jag gick av kvällspasset på transitboendet för flyktingar vid 01.00. Efter ett par timmars sömn som kantats av oro för hur bemanningen på boendet ska gå runt medan jag sover och jobbar är det dags att börja tisdagen med bokrelease. Organisationen Maktsalongen har gett ut en bok om stress och motståndskraft i civilsamhället. Hur organisationer kan arbeta internt med att förebygga stress och hjälpa alla de som springer med huvudet före rätt in i väggen.

Salen är full. Det blir tydligt att det här är en viktig fråga för många – eller åtminstone många kvinnor. Endast ett fåtal av deltagarna är män. Egentligen är det ingenting som överraskar mig. Snarare stämmer seminariets deltagarlista väl överens med mina personliga erfarenheter av civilsamhället och det ideella engagemangets ansikte. Precis som alltid tycks snubbarna vara upptagna på annat håll. Är det inte med att dra in pengarna som de mansdominerade sektorerna översköljs av så är det av härliga självförverkligande aktiviteter.  

 

Missförstå mig rätt, jag har inget emot självförverkligande. I själva verket önskar jag att jag kunde ägna mer av min tid åt samma sak. Skillnaden tycks vara att jag har svårare än mina manliga bekanta att blunda för när mina medsystrar går på knäna för att täcka upp där samhällets sociala skyddsnät brister.

Alla organisationer och alla projekt som jag givit min tid, kompetens och energi har dominerats av kvinnor. Vare sig det handlat om kostnadsfri läxhjälp, samtalsgrupper för unga, jämställdhetsfrågor eller välkomnande av människor på flykt har männen lyst med sin frånvaro. Istället står jag i alla sammanhang sida vid sida med en klar majoritet systrar som även de ägnar sig åt dessa för samhället helt avgörande uppgifter vid sidan om heltidsstudier/heltidsjobb, extrajobb/kvällskurser och inte sällan även andra engagemang. 

Många av dessa fantastiska kvinnor har även barn som snällt sitter bredvid i vagnen eller sover i rummet bredvid när ingen finns att byta av mamma inför nattpasset.  Varför finns ingen att byta av mamma inför nattpasset?

 

Att kvinnor sliter oavlönat vid sidan av sina övriga arbeten möjliggör inte bara för män att ägna sig åt andra, mer lättsmälta aktiviteter. Det möjliggör även för ansvariga myndigheter att ducka sitt ansvar. Så länge de pålitliga gratisarbetarna fortsätter bedriva jämställdhetsarbete, integrationsarbete och erbjuda sovplatser till människor på flykt slipper politiker på riktigt upprätta och budgetera för åtgärder. En mer skarpslipad rävsax går inte att föreställa sig. Fortsätt arbeta dubbelt och räkna med att bränna ut dig innan din trettioårsdag – eller sluta och lämna utsatta människor i sin utsatthet.

Det är hög tid att folkvalda politiker gör konkret politik av forskning, statistik och insamlade vittnesmål. Stress är en ny epidemi och smittobärarna är kvinnor. Konkreta lösningar som avlastar behöver presenteras, helst i går. Tryter fantasin kan jag hjälpa er på traven: Inför allmän medborgarlön till alla de kvinnor som bär samhället på sina axlar. Så kan vi kanske i alla fall bekosta våra tamponger och gå plus minus noll. 

 

Tove Dahlgren

Feministisk debattör