Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kvinnoförtryck har ingen etnicitet

Sabina McDowell. Foto: Privat.
Foto: Gun Persson Ljusne / GUN PERSSON LJUSNE

Var jag än befunnit mig är det svenska barn, era svenska män, vänner och bekanta, som aktivt sett till att jag utnyttjats och tryckts ner till det minsta, skriver Sabina McDowell.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Jag läser fruktansvärda inlägg om personer vars barn utsätts för trakasserier av flyktingbarn. Flickor som får glåpord kastade efter sig. Som blir förföljda. Stölder. Skadegörelse. Dessa flyktingbarn, flyktingar, som sätter hela Sverige i skräck, med sina smutsiga kulturer och kvinnosyner.

Jag undrar bara, vad är skillnaden på "dem" och "oss"?

Jag var 12 år när jag började i den där skolan. Jag är säker på att många av de som läser känner någon eller några, kanske till och med har barn, som gick där tillsammans med mig.

Jag var oskuld. Men jag var också en hora, slampa och äcklig redan innan jag hunnit se eller uppleva min nya skola. De svenska, både jämnåriga och äldre, killarna - det vill säga era barn eller bekanta - tafsade, skrek skällsord, skickade hemska sms och trakasserade. Inte för att vara elaka, utan för att det var så man behandlade en snygg tjej som råkade ha för stora bröst för sin ålder.

Jag var 13 år första gången jag blev utdragen i skogen och våldtagen av en svensk kille, med svenska föräldrar, från ett av de fina kvarteren. Det var även han och hans svenska vänner som hotade mig till livet i en skogsdunge när ryktet kom ut att jag skulle polisanmäla.

 

LÄS MER: Män behöver en ny uppförandekod


Det var svenska killar som misshandlade min pojkvän bakom fritidsgården. Det var svenska tjejer som sprutade tårgas på min vän. Det var mina svenska vänner som slog sönder busshållplatser, sprängde brevlådor och stal cyklar och mopeder. Det var svenska killar som våldtog min tjejkompis när hon blivit full nog. Svenska killar som sparkade min bror i ansiktet så att tänderna gick av. Svenska tjejer som snodde min hemnyckel och stal alla mina kläder och dagböcker.

Svenska barn och ungdomar, många som förmodligen är bekanta eller barn till er som läser.

Det är svenska män som tar på mig på krogen, svenska män inom mitt yrke som skickar opassande sms och kommer med opassande förslag. Svenska män som skickar oanständiga meddelanden på Facebook.

Jag är 28 år gammal och har aldrig upplevt hot eller sexuellt våld från någon flykting eller person med invandrarbakgrund. Slump? Kanske. Men jag har blivit slagen, våldtagen, rånad och kränkt - av svenska tjejer och killar, kvinnor och män.


LÄS MER: Svenska män har inte bättre kvinnosyn

 

Jag växte upp i Vellinge kommun, där inga invandrare fanns. Jag har även bott i Malmö, Göteborg och Blekinge, där invandrare finns. Var jag än befunnit mig är det svenska barn, era svenska män, vänner och bekanta, som aktivt sett till att jag och allt vad jag var - är, utnyttjats och tryckts ner till det minsta.

Så tänk er för innan ni pekar finger åt andra.

Att vi försöker måla ut "de andra" som gärningsmän är skrämmande.

Kvinnoförtryck har ingen etnicitet - det är den svenska kulturen som sätter skräck i mig.

 

Sabina McDowell

Journalist

 

En annan version av denna text har tidigare publicerats på Sabinas Facebooksida.