Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kunskap räcker inte i nya babbelskolan

En tolvåring som vill ha betyget C i historia ska kunna beskriva "komplexa samband mellan olika tidsperioder" och "undersöka utvecklingslinjer inom kulturmöten, migration och politik". Det är inte rimligt, skriver Isak Skogstad. Foto: Shutterstock
Isak Skogstad är högstadielärare och skoldebattör.

Det är hög tid att granska hur mäktiga pedagoger i samklang med okunniga politiker har kört den svenska skolan i diket. 

Elever som har det rätta snacket får höga betyg. Det räcker helt enkelt inte längre med kunskap, skriver läraren Isak Skogstad.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | SKOLA. Elever som gråter för att kraven som ställs på dem är för höga. Föräldrar som desperat gör sina barns skoluppgifter, då frågorna förutsätter förmågor som skolelever inte har. Saklig kritik från kunniga forskare som avfärdas av rent ideologiska skäl. Allt detta har vi kunnat ta del av i Katarina Gunnarssons reportageserie om skolan och läroplanen som har sänts i SR:s "Studio Ett" under veckan. 

Den svenska skolans utveckling har varit dramatisk. På några decennier har den gått från att ha varit ett internationellt föredöme till att bli ett skräckexempel. Men hur har vi hamnat här? En förklaring går att finna i läroplanerna. Lpo 94, läroplanen som gällde från 1994 till 2011, togs fram för att "modernisera" skolan, vilket i praktiken betydde att ämneskunskaper tonades ned och elevernas eget ansvar ökade. Det fick följden att elevernas bakgrund fick en ökad betydelse för hur väl de klarade av skolan. Ulf P Lundgren, pedagogen bakom läroplanen, avfärdar dock all kritik och vill inte ta ansvar.

Fina ord vinner över kunskapen

Som tur var infördes en ny läroplan 2011. Det är den som gäller nu. Tanken var att fokus på kunskap skulle öka, men dessvärre så innehöll den så pass svulstiga kunskapskrav som betonade abstrakta förmågor – som att kunna analysera och resonera – att mycket av själva ämnesstoffet trängdes undan. Vi skapade en babbelskola, där elever som kan prata fint och formulera sig väl får höga betyg. Det räcker helt enkelt inte längre med kunskap.

Vad professorn inte tycks förstå är att det inte går att "tänka fritt" eller "resonera" om något utan att först vara kunnig i det.

Kunskapskraven i dagens läroplan är omöjliga för barn att nå. Ingen kan väl tycka det är rimligt att en tolvåring i historieämnet för betyget C ska kunna beskriva "komplexa samband mellan olika tidsperioder" och "undersöka utvecklingslinjer inom kulturmöten, migration och politik"? 

Faktum är att inte ens professorer klarar av det, enligt en färsk studie där professorer fick rangordna kunskapskrav från grundskola till universitetsnivå i ett blindtest. I vissa fall tyckte flera tillfrågade professorer dessutom att kraven från skolan överträffar dem från universiteten!

Ett vettigt resonemang kräver kunskap

Hur kunde det bli så? En som har haft ett stort ansvar för utformningen av kunskapskraven är Per Eliasson, professor i historiedidaktik. I ett av reportagen ifrågasätter han ämneskunskaper och menar att historieämnet inte syftar till att eleverna huvudsakligen ska lära sig faktakunskaper. Vad professorn inte tycks förstå är att det inte går att "tänka fritt" eller "resonera" om något utan att först vara kunnig i det, vilket vi i dag vet tack vare kognitionsvetenskaplig forskning

Det reportagen visar är att det finns ett pedagogiskt etablissemang som bär ett stort ansvar för skolans negativa utveckling. Det finns samtidigt hopp. Jonas Linderoth, professor i pedagogik, är en av få som har vågat uttrycka stark kritik mot de progressiva idéer inom de pedagogiska institutionerna som menar att läraren ska vara en handledare åt elever som söker sin egen kunskap, i stället för att förmedla kunskaper via instruktion. 

Blev utfryst efter kritiken 

Man hade kunnat tro att kritik välkomnas inom akademien. Men Linderoth blev i stället utfryst och möttes av att kollegor vände bort blickarna och tystnade när han klev in i rummet. Han blev under en tid sjukskriven och undviker i dag helst skoldebatten helt. Allt detta på grund av att han vågade vara kritisk mot det pedagogiska etablissemanget.

De problem vi nu ser är ett resultat av den utveckling som har drivits av mäktiga pedagoger i samklang med okunniga politiker under de senaste decennierna. Det är antagligen nog bara toppen av ett isberg. Nu är det hög tid att regeringen tillsätter en utredning som går på djupet och undersöker pedagogernas ansvar för det svenska skolmisslyckandet.

 

Av Isak Skogstad

Högstadielärare och liberal skoldebattör

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!